Blogginlägg

"Round two"

ROADWORK
Round two
(Ball & Chain/Border)

Återföreningar kan ofta vara spekulativa dödsryckningar i nostalgins namn och kan knappast leva upp till gamla fina minnen. Jag hade därmed inga stora krav på det här projektet. Roadwork var ju i första hand en kompgrupp, visserligen med två bokstavligen lysande låtskrivare, men åren bakom Jerry Williams är verkligen beskrivna i minnet som en ytterst lyckad epok. Men 32 år efter den förra skivan och utan den spektakuläre Jerry i fronten, nåja han sjunger en låt här, är det svårt att känna stora förväntningar.
   Med den lite avvaktande utgångspunkten är Roadworks nya skiva huvudsakligen riktigt bra. Inget nytt, inget revolutionerande och absolut inget nydanande men det är otroligt tryggt och tidlöst att höra så traditionell rockmusik framföras så naturligt på skiva år 2013.
   Ni kan väl historien om den här gruppen? Om inte så kan ni läsa här. Kanske var jag lite skeptisk till den här återföreningen med anledning av att gruppens tidigare så starka låtskrivarteam, Caj Högberg och Dougie Lawton, nu har splittrats. Nu är det fler låtskrivare i gruppen.
   Lawton har del i de flesta av skivans låtar men även Kaj Söderström och Peder Sundahl har bidragit flitigt med material. Låtar som genomgående har sina rötter i den sanna rockmusiken men tack och lov finns här även variation med hjälp av några fina ballader, cajundragspel och gästsångare som Jerry Williams och Ingmar Wallén (Boppers). Även saxofonisten Micke Finell, skivans producent, och Billy Bremner bidrar på några spår. Och höjer temperaturen ytterligare i både arrangemang och energi.
   Det har alltid varit en tunn skiljelinje mellan svängig rock'n'roll och dansbandsgung, fråga Refreshments som klivit över den gränsen ett antal gånger på senare skivor, och Roadwork balanserar på några låtar nära det känslomässigt förbjudna där det simpla möter det förutsägbara. "Jennifer Brown" och "Wham-a-dam" representerar den lite tveksamma linjen.
   Roadwork hamnar också ibland i den gungande men ack så Status Quo-influerade boogierocken några gånger på nya plattan. Bland annat på "Sinkin' like a stone" och skivans enda gamla låt, "That'll be all" från 1980.
   Däremellan är "Round two" en väldigt trevlig lyssning. Ofta när låtarna befinner sig under den korta, snärtiga treminutersgränsen, när tempot är högt och aldrig tenderar att bli upprepande repriser. Poppiga "Bus stop", reptilsnabba "Busy playing my guitar" (visserligen över fyra minuter!), Fats Domino-parafrasen "Cajun moon" (med Wallén på sång), snygga balladen "Stay forever" och den Buddy Holly-ekande "Lucy Jane" är mina favoriter.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.