Blogginlägg

"Round two"

Postad: 2013-08-07 17:38
Kategori: Skiv-recensioner



ROADWORK
Round two
(Ball & Chain/Border)


Återföreningar kan ofta vara spekulativa dödsryckningar i nostalgins namn och kan knappast leva upp till gamla fina minnen. Jag hade därmed inga stora krav på det här projektet. Roadwork var ju i första hand en kompgrupp, visserligen med två bokstavligen lysande låtskrivare, men åren bakom Jerry Williams är verkligen beskrivna i minnet som en ytterst lyckad epok. Men 32 år efter den förra skivan och utan den spektakuläre Jerry i fronten, nåja han sjunger en låt här, är det svårt att känna stora förväntningar.
   Med den lite avvaktande utgångspunkten är Roadworks nya skiva huvudsakligen riktigt bra. Inget nytt, inget revolutionerande och absolut inget nydanande men det är otroligt tryggt och tidlöst att höra så traditionell rockmusik framföras så naturligt på skiva år 2013.
   Ni kan väl historien om den här gruppen? Om inte så kan ni läsa här. Kanske var jag lite skeptisk till den här återföreningen med anledning av att gruppens tidigare så starka låtskrivarteam, Caj Högberg och Dougie Lawton, nu har splittrats. Nu är det fler låtskrivare i gruppen.
   Lawton har del i de flesta av skivans låtar men även Kaj Söderström och Peder Sundahl har bidragit flitigt med material. Låtar som genomgående har sina rötter i den sanna rockmusiken men tack och lov finns här även variation med hjälp av några fina ballader, cajundragspel och gästsångare som Jerry Williams och Ingmar Wallén (Boppers). Även saxofonisten Micke Finell, skivans producent, och Billy Bremner bidrar på några spår. Och höjer temperaturen ytterligare i både arrangemang och energi.
   Det har alltid varit en tunn skiljelinje mellan svängig rock'n'roll och dansbandsgung, fråga Refreshments som klivit över den gränsen ett antal gånger på senare skivor, och Roadwork balanserar på några låtar nära det känslomässigt förbjudna där det simpla möter det förutsägbara. "Jennifer Brown" och "Wham-a-dam" representerar den lite tveksamma linjen.
   Roadwork hamnar också ibland i den gungande men ack så Status Quo-influerade boogierocken några gånger på nya plattan. Bland annat på "Sinkin' like a stone" och skivans enda gamla låt, "That'll be all" från 1980.
   Däremellan är "Round two" en väldigt trevlig lyssning. Ofta när låtarna befinner sig under den korta, snärtiga treminutersgränsen, när tempot är högt och aldrig tenderar att bli upprepande repriser. Poppiga "Bus stop", reptilsnabba "Busy playing my guitar" (visserligen över fyra minuter!), Fats Domino-parafrasen "Cajun moon" (med Wallén på sång), snygga balladen "Stay forever" och den Buddy Holly-ekande "Lucy Jane" är mina favoriter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2013 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.