Blogginlägg

Annorlunda och intressant dokumentär

SPRINGSTEEN & I
Directed by Baillie Walsh
(124 minuter)

Under de inledande 75 minuterna på Springsteen & I är det fansen, de hängivna fantasterna, som spelar huvudrollen. Då radas det upp en mängd självinspelade inslag där varje fantast får fritt fram att berätta hur mycket Bruce Springsteen har betytt. Ja, det låter krystat när jag skriver det och jag var skeptisk innan jag såg filmen igår. Men det funkar oväntat bra.
   De genomgÃ¥ende underhÃ¥llande klippen är bÃ¥de komiska, känslofulla och ibland hysteriskt roliga. Mellan de korta privata videoinslagen visas mer eller mindre unik konsertmaterial, ofta privata bootlegupptagningar av stort historiskt värde, som hÃ¥ller tempot i filmen uppe under den dryga timmen.
   Vid upprepade tillfällen fÃ¥r vi uppleva Bruce Springsteens unika förhÃ¥llande till sina fans. Vi fÃ¥r bland annat se hur han spontant ställer sig med en gatumusikant (pÃ¥ Ströget i Köpenhamn) och alla de privata berättelserna lockar fram bÃ¥de skratt och tÃ¥rar.
   Vi fÃ¥r möta Springsteen-fans av alla sorter. BÃ¥de de som äger en mängd skivor och souvenirer och har sett massor av konserter men ocksÃ¥ fans som aldrig har haft rÃ¥d att gÃ¥ pÃ¥ en enda Springsteenkonsert. Ett av de roligaste inslagen är när maken till en Springsteenälskande fru berättar hur han, som är marginellt intresserad, släpats runt Europa och mot sin vilja tvingats se alldeles för lÃ¥nga konserter.
   Efter 45 minuters konsert frÃ¥n Hyde Park i London förra sommaren följer en epilog med nÃ¥gra av fansen som bidragit till historien. De fÃ¥r efter en konsert möta en avslappnad och ödmjuk Bruce privat där skratt blandas med känslor. Och Bruce förklarar mycket enkelt hur han orkar genomföra alla lÃ¥nga konserter sÃ¥ fokuserat hela tiden.
   - Konserten dagen innan är glömd, konserten dagen efter finns inte. Det är just nu som gäller, sa han naturligt.
   Vi fÃ¥r se Ã¥tskilliga filmklipp där fans bjuds upp pÃ¥ scenen där de fÃ¥r sjunga (Elvis Presley-imitatören Nick Ferraro), bli kramade och dansa till "Dancing in the dark" med Bruce.
   "Springsteen & I", som visades exklusivt pÃ¥ Sveriges SF-biografer endast igÃ¥r mÃ¥ndag (vi var ett 100-tal i publiken), är ingen vanlig filmdokumentär. Regissören Baillie Walshs fina balans mellan fansens berättelser och de unika filmsekvenserna följs av en kvalitativ konsertupptagning frÃ¥n Hyde Park förra sommaren.
   Jag var själv pÃ¥ plats i London och den drygt tre timmar lÃ¥nga konserten när bÃ¥de solen sken och regnet strilade. Här berättar jag om Springsteenkonserten och till viss del även om John Fogertys och Amy MacDonalds framträdanden. Och här har jag försökt samla YouTube-klipp frÃ¥n Bruce-konsertens samtliga 29 lÃ¥tar och har nästan lyckats.
   PÃ¥ "Springsteens & I" fÃ¥r vi sex fulländade versioner av lÃ¥tar frÃ¥n konserten. FrÃ¥n den lugna men ändÃ¥ allsÃ¥ngsbenägna öppningen med "Thunder road" och sedan en blixtrande "Because the night" (med en helt galen Nils Lofgren), "We are alive" och "Shackled and drawn" (med Cindy Mizelle pÃ¥ explosiv gospelsÃ¥ng) innan kvällens stora överraskning Paul McCartney dyker upp.
   Som Beatles-fantast befann jag mig just dÃ¥ under "I saw her standing there" och "Twist and shout" naturligtvis i himlen. Konserten inför över 80 000 Ã¥skÃ¥dare fick ett numera legendariskt abrupt slut när publikljudet skruvades ner under avslutningen av "Twist and shout". Springsteen och bandet hade passerat stopptiden, den sÃ¥ kallade "curfew", med nästan tio minuter och grannarna i Mayfair vill ha tyst den här lördagskvällen.
   PÃ¥ den här filmen fÃ¥r jag ett anständigt slut pÃ¥ lÃ¥ten, folk kommer sedan in pÃ¥ scenen och visar tydligt att nu är det slut men Bruce lyckas ändÃ¥ klämma ur sig en "Goodnight Irene" innan han tvingas av scenen. En legendarisk avslutning pÃ¥ en Springsteen-konsert.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.