Blogginlägg

Madness svalkade i London-hetta

Efter att under fyra dagar och tre nätter i London ha levt som i en Buster Poindexter-schlager ("Hot hot hot") är jag några timmar efter hemkomsten ännu inte man att sammanfatta det musikaliska eldorado som bjöds i fredags i Hyde Park. Men jag lovar att inom en dag återkomma med en detaljerad dokumentation av konserterna med Nick Lowe, Justin Currie, Elvis Costello och Ray Davies.
   Temperaturer runt 30 grader hindrade oss inte frÃ¥n att ta rejäla promenader och Ã¥tervända till platser som var "vÃ¥rt hem" för 30 Ã¥r sedan. Att se gamla hotell fullständigt igenbommade, att se pubar byta namn eller ännu vanligare försvinna för att ersättas av kommers och skivaffärers död är verkligen realism i London.
   Dock sÃ¥g begagnade-affären pÃ¥ Notting Hill Gate, Music & Video Exchange som den nu heter, att mÃ¥ bra med ett bÃ¥de bra, intressant och billigt urval. Exempelvis hittade vi Nick Lowe-singeln "Burning" för blott ett pund.
   För att fullända nostalgin gick vi ocksÃ¥ över gatan till Kensington Church Street och puben The Old Swan som trots allt fanns kvar i ursprungligt namn fast skyltarna och inredning var moderniserade. PÃ¥ den gamla goda tiden satt vi i de nedslitna sofforna och storögt älskade etiketterna pÃ¥ vÃ¥ra nyinköpta vinylskivor. I fredags lätt vi oss enbart roas av en pint bitter, The Old Hen.
   En annan dag, dagen efter den stora Hyde Park-konserten, tog vi en lÃ¥ngpromenad norrut pÃ¥ Edgware Road för att svänga höger vid St John's Wood Road och sedan ta vänster vid Grove End Road. Den som kan sin London-karta vet att vi här närmade oss Abbey Road och mycket riktigt var det full uppstÃ¥ndelse vid det berömda övergÃ¥ngsstället. Fotograferande turister och folk som i olika formationer gick över gatan till bilisternas sedvanliga förargelse.
   Jag fotograferade den helt nedklottrade muren utanför den berömda inspelningsstudion innan vi fortsatte norrut pÃ¥ Abbey Road i vÃ¥r jakt pÃ¥ en svalkande öl i den mer än tropiskt heta London-luften. 1988 hade jag besökt en pub lite längre fram pÃ¥ gatan men den fanns inte längre och hade förvandlats till ett opersonligt Pizza Express...
   Vi svängde upp till Wellington Road och vände söderut, noterade Beatles-souvenir-affären pÃ¥ St John's Wood-stationen innan vi svängde in pÃ¥ den lilla ansprÃ¥kslösa gatstumpen Cavendish Avenue för att stanna utanför nummer 7 där en anonym brun trädgrind delvis skymmer ett tämligen anonymt hus. Det är Paul McCartneys hus i London och huset han köpte redan i april 1965 sÃ¥g för tillfället dött ut. Snett mittemot pÃ¥ gatan satt en minnesskylt för Billy Fury som hade bott där.
   När vi sedan styrde stegen i riktning mot Primrose Hill hittade vi till slut vÃ¥rt vid den tidpunkten svÃ¥rt efterlängtade vattenhÃ¥l. PÃ¥ sommarens varmaste dag gjorde en simpel kall Fosters underverk när vi satt utanför The Duke Of York i hörnet Circus Road/St John's Wood High Street/St Ann's Terrace (de engelska gatunamnen är ren poesi).
   Uppe pÃ¥ Primrose Hill, med sin fantastiska utsikt över hela London, fläktade det tacksamt innan vi sökte oss mot Camden och ännu mer välkända kvarter. Svängde in pÃ¥ Parkway och i den stekande solen pÃ¥ södra sidan av gatan lÃ¥g Dublin Castle kvar men var just dÃ¥ folktomt fast Camden i övrigt kryllade av lördagsturister. Killen i baren klagade över dÃ¥liga affärer och att han snart skulle fÃ¥ sluta men, som han sa, "it's not the end of the world" samtidigt som han visade upp en konsertbiljett till kvällens Rolling Stones-konsert. Och fyllde sedan högtalarna med nÃ¥gra antika Stones-r&b-spÃ¥r.
   Vi var ännu en gÃ¥ng törstiga och längtade efter en kall lager men killen tipsade om en lokal öl frÃ¥n bryggeriet Growler Brewery som hette Gladness och var en blandning av ale och lager. Som namnet pÃ¥ ölen skvallrade om var det alltsÃ¥ Dublin Castles hustomtar frÃ¥n 80-talet, Madness, som lÃ¥g bakom denna öl. En bÃ¥de svalkande och god öl som absolut rekommenderas.
   PÃ¥ Dublin Castle har jag upplevt mÃ¥nga stora och intressanta konserter pÃ¥ 80-talet, The Men They Couldn't Hang, Ian Stewart Band, Los Pistoleros med flera, och vi blev inbjudna bakom dörrarna för att fÃ¥ Ã¥teruppleva konsertlokalen (se nedan). För ögonblicket var det tomt men pÃ¥ lördagskvällen skulle Spizzenergi spela där.
   Efter en het och svettig promenad längs Regent's Canal frÃ¥n Camden till Marylebone var vi Ã¥ter i centrala London och efter kaffepaus i Regent's Park, ytterligare nÃ¥gra lager, fish & chips och nÃ¥gra bitter pÃ¥ The Harcourt gled vi pÃ¥ kvällen nerÃ¥t mot Marble Arch och hörde Ã¥tskilliga kvarter innan hur Rolling Stones höll hov i Hyde Park.
   Just dÃ¥ var det "Midnight rambler", där Mick Taylor exklusivt gästade pÃ¥ gitarr, men fortsättningen och avslutningen av konserter hade genomgÃ¥ende showstopperkaraktär med lÃ¥tar som "Gimme Shelter", "Jumpin' Jack Flash", "Sympathy for the Devil", "Brown Sugar" och de traditionella extralÃ¥tarna "You Can't Always Get What You Want" (med stor kör) och "(I Can't Get No) Satisfaction". Och allt avslutades med ett magnifikt fyrverkeri.
   Men musikaliskt hade vi alltsÃ¥ upplevt nÃ¥got ännu mer intressant och spännande dagen och kvällen före pÃ¥ samma plats i Hyde Park. Mer om det imorgon pÃ¥ denna plats.



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.