Blogginlägg

Ulf Lundell - mer aktuell än någonsin

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/10 2007.

MÅNS IVARSSON
Vill du ha din frihet får du ta den
(Ordupplaget)
ULF LUNDELL
Sånger 1975-2007
(Wahlström & Widstrand)

Utan att ha givit ut en enda nyproducerad skiva på två år, vilket i Ulf Lundells fall är en gigantisk tidsrymd, så är han kanske mer aktuell än någonsin. Nästa månad släpps ett monster till samlingsbox med 14 cd, en ny roman är på gång och en pjäs på Stockholms Stadsteater sätts upp i vår. Och så böckerna som redan ligger där på bordet. Hans eget praktverk, den kompletta samlingen av hans samtliga sånger i ord, ackord och noter, och journalisten Måns Ivarssons biografi i tre volymer.
   Ivarssons biografi, som i volym (sammanlagt 988 sidor) verkligen motsvarar den tegelsten som många jämfört Ulf Lundells romaner med. Det är ingen sensationell bild Ivarsson målar, ingen speciellt överraskande beskrivning heller och ingen, språkligt sätt, poetisk skildring av författaren, konstnären, rocksångaren och låtskrivaren Lundell.
   Däremot får vi som har följt fenomenet från dag ett en ännu djupare historia och en detaljrik och grundlig berättelse hur det kom att bli som det blev med en av landets största artister.
   Naturligtvis hade det gått att gräva ännu djupare i låtar, i personliga händelser och historiska nedslag men jag tycker Ivarsson har följt den kronologiska berättelsen föredömligt. Med otaliga intervjuer med musiker, några familjemedlemmar och folk i Lundells närhet har han försökt förstärka bilden och sökt förklaringen till den oroliga person som bor i denna kreativa människas själ.

En själ som under nästan hela karriären varit på väg. En som under den lugna tiden mellan skivinspelningar ständigt längtat ut på turné. Och när han väl befunnit sig i stormens öga, bakfull och sliten i en turnébuss, nästan alltid önskat sig hem till fru och barn.
   Det är inget mänskligt perfekt liv han levt. Där många i hans närhet, både kompmusiker, ex-fruar och flickvänner, har fått betala ett högt pris. Och givetvis han själv. Med ständigt dåligt samvete, alldeles för mycket drickande och ett oroshjärta har han slitits mellan det lugna, ensamma författandet och det offentliga rocklivet som nationalsymbol.
   Ivarsson har rakt och journalistiskt skildrat det händelserika livet och har med hjälp av egna upplevelser, tidningsklipp och en mängd fotografier skapat en fyllig bild av en, i alla avseenden, osannolik karriär.
   Vi får hela historien från debuten, med både skiva och bok, följd av klubbspelningar. Via det nationella genombrottet (”Öppna landskap”) och ännu större berömmelse (”Den vassa eggen”) när han fysiskt mår som sämst. Till återhämtningen som nykter alkoholist och ett alltmer harmoniskt liv.
   Av naturliga skäl är biografin som bäst under de där händelserika, och samtidigt oberäkneliga, åren i 80-talets mitt. Omgiven av ett ungdomligt och berusande (inte bokstavligen) 70-tal och ett synnerligen musikaliskt koncentrerat 90-tal.

Ulf var tidigt kompis med Joakim Strömholm, fotografen, så det finns åtskilliga unika bilder i de här tre böckerna. Men det är alltså texterna och historien som är viktigast. Sedan kan det naturligtvis inte bli så detaljrikt som jag ibland önskar. Hur exempelvis hans revisor, örebroaren Janne Beime, kom in och räddade Lundells ekonomi och hur deras samarbete avslutades i den turbulenta tiden efter ”Den vassa eggen”. Men det är väl sånt som tillhör tystnadsplikten gentemot klienter.
   Eller förklaringen, om det finns någon, varför det funnits osannolikt många gitarrister från Örebro i Ulf Lundells kompband. Den boken kanske jag får skriva själv.
   I böckerna finns det många nya Lundell-kommentarer till tidiga händelser som understryker riktigheten i Ivarssons berättelse. Men Lundells riktigt egna ord får vi först i hans egen sångbok där förordet är en ordrik självbiografi där han mustigt, detaljerat men helt okronologiskt berättar sin egen historia.
   ”Sånger 1975-2007” är inte bara en sångbok. Den är också ett fotografiskt praktverk med många privata bilder och opublicerade proffsbilder från alla år i rockbranschen.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.