Blogginlägg

Väloljat gung i naturskön miljö

Foto: Anders ErkmanKarin Wistrand och Staffan Ernestam.

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/8 2012.

JEREMIAS SESSION BAND
Vinöns Värdshus 17 augusti 2012
Konsertlängd: 20:16-21:50 (94 min) Se fotnot.
Min plats: Mest stående 10 meter rakt framför scenen.

Under drygt fem fantastiska år har Jeremias Session Band under ledning av Staffan Ernestam utvecklats från en inspirerad men sporadisk hobbyorkester till ett proffsigt storband fylld av teknisk briljans och övermäktig elegans. Konceptet, som genom hela historien byggt på Jeremias i Tröstlösas texter i moderna arrangemang, har också växt kommersiellt och blivit ett jätteprojekt med konserter i stora lokaler och på gigantiska utescener.
   Efter den positiva vandringen har Ernestam & Co inte sÃ¥ mycket kvar att bevisa musikaliskt och tog i Ã¥r, traditionellt lagom till Jeremiasdagen, beslutet att göra en kortare turné pÃ¥ mindre scener i länet. Det kanske inte var en tuff utmaning eller nÃ¥got vÃ¥ldsamt fantasieggande grepp. ÄndÃ¥ var det spännande och pÃ¥ förhand lite lockande att se och höra det stora bandet pÃ¥ Vinöns Värdshus lilla intima scen där vanligtvis normalstora rockband och soloartister brukar uppträda.
   Hur skulle ett Ã¥tta medlemmar starkt band och sÃ¥ngare överhuvudtaget praktiskt fÃ¥ rum pÃ¥ den begränsade scenen. Och hur skulle deras vidlyftiga och stundtals luftiga sound passa i detta trÃ¥nga format. Eller skulle närheten till Ã¥hörarna och den intima miljön helt oväntat ta musiken till en ny och tidigare outforskad nivÃ¥. Det fanns en handfull frÃ¥gor i luften när vi tog färjan till Vinön denna vädermässigt fantastiska fredagskväll. Och svaren pÃ¥ vÃ¥ra undringar kunde vi i stillhet sammanfatta medan vi i den ljuvliga sommarnatten stävade tillbaka mot land nÃ¥gra timmar senare.
   För det första gjorde den natursköna miljön och vädret sitt allra bästa för att förstärka intrycket av konserten när det stora bandet ställde sig pÃ¥ den lilla intima scenen hos Vinöns Värdshus. BÃ¥de hos publiken och alla artister pÃ¥ scen, där det inte oväntat uppstod en del praktisk trängsel, där det musikaliskt var lika väloljat som vanligt med fortfarande samma lätta gung i de smakfulla arrangemangen.
   Mycket logiskt var arrangemangen i den här begränsade lokalen mer dämpade och akustiskt baserade. Staffans huvudinstrument var genomgÃ¥ende akustisk gitarr vilket fick bandmedlemmarna att lysa än mer tydligt. PÃ¥ läckra instrument som banjo (Clas Olofsson), dragspel, hammondorgel (bÃ¥da Martin Landh) och stÃ¥bas (Fredrik Landh) som perfekt harmoniserade med den vackra visuella inramningen.
   Inte överraskande var det bandets mÃ¥ngÃ¥riga klassiker som mest pÃ¥verkade publikreaktionerna. Med lÃ¥tarna "Man borde inte sova", den texmex-arrangerade "Sommar" och "Dräng i stan", tätt sammankopplade, blev det uppsluppet bÃ¥de pÃ¥ scen och bland publik och i den ordinarie rockiga slutlÃ¥ten "När alla fÃ¥glar tiga" visste glädjen ibland inga gränser i publiken.
   Jagade av ambitionen att hela tiden bjuda pÃ¥ nyheter hade bandet utökat repertoaren med nÃ¥gra covers som i mina öron dock lät lite omotiverade. Mats Paulssons "Vindens vid vindens ängar" är ju en duktigt uttjatad klassiker och Cornelis Vreeswijks "Somliga gÃ¥r i trasiga skor" har ju Eldkvarn lyckats göra till sin klenod alldeles för ofta. Kända lÃ¥tar som säkert tillfredsställde den mogna publiken men inte bjöd pÃ¥ nÃ¥gon musikalisk överraskning och jag är glad att en helt underbar version av Karin Wistrands "Ge mig en sidenklänning" spräckte upp den negativa sekvensen i konserten.
   Och jag var ännu gladare att konstatera hur väl bandmedlemmen Peter Nygren sÃ¥ fint axlade bÃ¥de Mats Ronanders och Niclas Ekholms mantlar i "Bergslagsstad" respektive "Önskevisa" (som jag trots pladdret i baren just dÃ¥ uppfattade som klockren). Andra höjdpunkter var givetvis när Karin Wistrands glasklara röst mötte Staffans sträva stämma i "Man borde inte sova", Clas Olofssons träskdoftande banjo i "Ett märkvärdigt trä" (som föregicks av en detaljerad lektion i ämnet Jeremias i Tröstlösa), energin i Peter Damins trummor i slutet pÃ¥ ovan nämnda "Somliga gÃ¥r i trasiga skor" och finalen "Trastland" som perfekt ackompanjerade vÃ¥r promenad genom den sagolika naturen tillbaka till färjan pÃ¥ en av den här vädermässigt nyckfulla sommarens vackraste kvällar.

Fotnot: Från säker källa (Karin Wistrand) fick jag i lördags höra att bandet efter "Trastland" fortsatte med "Tess Lördan" och "Vi lyckliga".

Staffan Ernestam: gitarr, munspel och sång
Karin Wistrand: sång
Peter Nygren: keyboards och sång
Martin Landh: keyboards och dragspel
Niclas Bäcklund: saxofon, flöjt, tin whistle, gitarr och sång
Clas Olofsson: gitarr, banjo, lapsteel och pedalsteel
Peter Damin: trummor
Fredrik Landh: bas

LÃ¥tarna:
Jeremias prolog (intro)
Sveriges hjärta
Mor Sol
Drömmar är bra konstiga
Visa vid vindens ängar
Ge mig en sidenklänning
Somliga går i trasiga skor
Bergslagsstad
Ett märkvärdigt träd
Man borde inte sova
Sommar
Dräng i stan
Önskevisa
När alla fåglar tiga
En sommarvän
Älvdansen

Extralåt
Trastland

Extra extralåtar
Tess Lördan
Vi lyckliga

Fler bilder från Anders Erkmans kamera:


Karin Wistrand.


Clas Olofsson.


Niclas Bäcklund.


Niclas Bäcklund och Fredrik Landh.


Peter Damin.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.