Blogginlägg

Hög trivselfaktor på Tony Careys konsert

TONY CAREY & BAND
Kungsgatan 1, Örebro 21 juli 2012

Det var i sanningens namn en väldigt spontan konsert jag fick chansen att uppleva igår. Överraskningsmomentet inleddes redan igår förmiddag när vi passerade skivbutiken Najz Prajz på Nygatan i Örebro vid halvelvatiden. Och butiksägaren och konsertarrangören Anders Damberg kommer ut på trottoaren och frågade vad vi skulle göra på kvällen och vi helt sanningsenligt berättade att vi planerat att äta bröllopsdagsmiddag på restaurang Kungsgatan 1.
   Då berättade Anders i sin tur att Tony Carey, som hade spelat på fredagskvällen i Örebro, hade tvingats ställa in lördagskvällens konsert någonstans i Sverige och nu letade han och Anders ett ersättningsgig. Och just Kungsgatan 1 var Anders förstaval men allt var vid den här tidpunkten långtifrån bestämt.
   Vi gick vidare upp på stan, banken, v75-butiken, restaurangen (för att boka bord men hade inte hunnit öppna), torget och Systembolaget. Och när vi vände hemåt och på nytt passerade Najz Prajz gjorde Anders tummen upp och bekräftade att konserten var på. Sedan rullade informationen och marknadsföringen ut över Facebook. Medan Carina och jag laddade för en god middag på lördagskvällen.
   På Kungsgatan 1 var scenen riggad utomhus och vi valde ett bord lagom långt från scen. För det var ju trots allt konsert med en för mig marginellt intressant artist som skulle göra konsert. Tony Carey hade sina två år i det klassiska strålkastarljuset mellan 1975 och 1977 när han var medlem i Ritchie Blackmores Rainbow. Hårdrock har aldrig varit min kopp te men däremot var jag på 70-talet noga med att notera musiker i kända grupper och följa deras utveckling och förflyttning mellan olika band. Och där fanns Carey med under några år innan han sökte sig till en solokarriär i Tyskland.
   Men nu är det 2012 och Carey med band skulle spontanuppträda på en liten scen på den lilla restaurangen i det jämförelsevis lilla Örebro. Carey har i sommar turnerat med helnorskt band men på lördagen lämnade trummisen bandet för att fara tillbaka till Norge och en lokal trummis, Jonas Askerlund, fick snabbinkallas. När Jonas vaknade på lördagsmorgonen hade han aldrig ens hört talas om Tony Carey, än mindre hört hans musik. Men på scen visade sig Jonas ha lysande kvalitéer som musiker som perfekt och snarare mirakulöst passade ihop med Careys musik.
   Övriga musiker som kompade Carey i Örebro var basisten Jan E Holberg och gitarristen Jostein Svarstad. men det var Carey på huvudsakligen keyboards men också akustisk gitarr och munspel som musikaliskt regerade under de närmare två timmarna på scen (inklusive en kort endast tio minuter lång paus) mellan i grova drag 22.00 och 24.00. Han sjöng också förvånansvärt moget och melodiskt som till viss del påminde om något jag dessvärre inte kommer på. Däremot återkom känslan ofta att det lät Steely Dan om soundet.
   Innan konserten var jag inte direkt bekant med Tony Careys repertoar men har med hjälp av lite efterhandsresearch identifierat några av konsertens låtar. Som exempelvis "Blue highway", "Cold war kids" (som mixades med Van Morrisons "Brown eyed girl") och "Ogalalla boulevard". Och så sista låten "A fine fine day". En fin dag avslutades med underbart fin kväll. Och en konsert som skapade en stämning av så hög trivselfaktor att det nästan borde vara förbjudet.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.