Blogginlägg

Eilen Jewell är ödmjukhetens gudinna

Postad: 2012-05-11 12:22
Kategori: Konserter


                                                                               Foto: Magnus Sundell



EILEN JEWELL
Scandic Grand Hotel, Örebro 10 maj 2012
Konsertlängd: 20:12-21:05 och 21:40-22:40 (113 minuter)
Min plats: Stående 15 meter från scenen.


De exklusiva och unika konserterna i Örebro med mindre kända men genuina amerikanska artister kommer som på ett radband denna vår tack vare arrangören Anders Dambergs osvikliga känsla. För några veckor sedan hade Austin-bandet Deadman Europapremiär på sin turné på Scandic Grand Hotel. Igår torsdag var det dags igen på nästan samma plats (samma hotell fast nu på bottenvåningen) när Idahos lysande stjärna Eilen Jewell inledde sin Europaturné. Ja, turnén omfattar egentligen bara Sverige och Norge, men ändå.
   Den här gången hade jag inget recensionsuppdrag så jag hade tänkt mig en avslappnad kväll med dryck utan större krav att detaljerat informera om konserten. Men den ambitionen höll naturligtvis inte. Dels var det en förbaskat bra och inspirerande konsert igen med Eilen, som besökte Örebro för fjärde gången (och mycket trovärdigt berättade att Örebro alltid är höjdpunkten på deras turnéer i det här landet), och dels var det i det närmaste omöjligt att inte notera låtarna, se låtlistan nedan, som hon och hennes band framförde. Omöjligt tack vare Eilens självklara sätt att presentera låtarna och lika omöjligt tack vare de känslor som sköljer över en i samma stund som musiken rullar ut från scenen.
   Blandningen i repertoaren var lika utsökt som vanligt. En naturlig mix av countryballader, rockabillystänkare, Billie Holiday, gammal rock’n’roll, gospel, blues, Loretta Lynn-country och ren rock med tyngdpunkt på twanggitarrens sound. Eilens band var redan 2009 mycket samspelt och tajt och de positiva dragen har bara växt med åren. Från den glimrande gitarristen Jerry Miller via trummisen Jason Beeks suveräna rytmer till John Sciascias mycket handfasta ståbas.
   Millers stora shownummer blev återigen ”Shakin’ all over” där han sedvanligt svingade sig ut i ett långt och omväxlande solo som inkluderade flera andra låtar, bland annat Stones ”Paint it black” lite överraskande.
   Många låtar kände vi till från tidigare besök men för kvällen premiär-spelade bandet två covers, Carl Perkins ”Restless” och Loretta Lynns ”Man I hardly know”.
   Mot slutet av konserten frågade Eilen om vi i publiken önskade några låtar och fick snabbt fyra låttitlar och hon konstaterade därmed att vi hade bestämt slutet på konserten. Där jag aldrig kan sluta imponeras av hennes och bandets version av Thems ”I’m gonna dress in black”. Så inte heller i torsdagskväll.
   Blues och rockabilly fick avsluta den nästan två timmar långa konserten där hon i sångform beskrev sig själv som ”drottningen av moll”. Men i mina ögon och öron är hon dessutom ödmjukhetens gudinna när hon i sina mycket spontana, roliga, mycket intressanta och gränslöst naturliga mellansnack gjorde hela konserten till ett stort fint minne.
   Tillfälligheter har faktiskt gjort att Eilen och bandet återvänder till sitt kära Örebro redan nästa lördag. En inställd konsert i Norge har hastigt och lustigt förvandlats till konsert två på Scandic Grand Hotel, den här gången med dansgolv och en mer genomgående honky tonk-inspirerad repertoar i ett set.

Eilen Jewells låtar:

Only one
Warning signs
Deep as your pocket
Bang bang bang
Heartache Boulevard
High shelf booze
Santa Fe
Dusty boxcar wall
Reckless
Restless
If you catch me stealing

Paus

Where they never say your name
Sea of tears
Fine and mellow
Twelve gates to the city
Man I hardly know
Final hour
Don't Come Home A Drinkin' (With Lovin' On Your Mind)
I’m gonna dress in black
Shakin’ all over

Extralåtar
So long blues
Queen of the minor keys

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2012 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.