Blogginlägg från 2012-05-10

”The sleep of Adam”

Den här recensionen publicerades i en något kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 2012.

HENRIK SKANFORS
The sleep of Adam
(Henrik Skanfors)

Henrik Skanfors siktar inte mot de stora rubrikerna och väljer därför hellre att spela in skivor på helt egen hand än att förvandla sin musik till något spektakulärt men opersonligt. Just det personliga har varit Skanfors signum på alla sina soloskivor och nu på sitt tredje album befinner han sig fortfarande på den smala, lugna och trygga men alls icke ointressanta musikaliska vägen med sin genomarbetade men ofta lågmälda musik.
   Henrik spelar alltså alla instrument själv på skivan, sjunger kör till sig själv och inspelningarna till skivan är resultatet av ett imponerande och in i varje detalj idogt arbete för att få fram en förbluffande livekänsla på låtarna. Med det där gnisslandet på gitarrsträngarna som förmedlar en uppenbar närvarokänsla.
   Men det är som sagt övervägande lågt tempo på Henriks låtar, sparsmakade men finurligt lågmälda arrangemang och känslan att befinna sig framför en öppen brasa i det mörkaste november är tydlig på flera låtar.
   "The sleep of Adam" må vara en vårskiva men hösten gör sig påmind på flera sätt och på flera låtar på skivan. Och det är bara så naturligt att Henrik inleder sin skiva med en låt med titeln "October". Där han viskar fram titeln och de efterföljande textraderna framför en vemodig orgel med en röst som låter så trovärdig fast texten doftar bottenlös sorg.
   Känslan av moll är påtaglig på flera låtar men det finns undantag från det ofta lugna tempot. Den lilla pianopopmelodin "The needle" har en tydlig hitprofil med en catchy melodi och efterhängsen refräng. Och balladen "Psalm 513" där den amerikanska sångerskan Rachael Yamagata (som tidigare samarbetat med artister som Ryan Adams, Jason Mraz, Ray Lamontagne och Bright Eyes) duettsjunger med Henrik och kontrasten mellan den ljusa tjejrösten och Henriks hesa viskande stämma blir så skönt trollbindande över den sakrala orgeln och syntstråkarna.
   Så vill jag gärna att alla skulle kunna upptäcka skönheten och melodihantverket i "The hope chest" där Henriks röst stundtals svingar sig upp i falsett.

/ Håkan

”Hell of a ride”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 2012.

John Lindberg Trio
Hell of a ride
(Enviken/Cosmos)

Live på konsert är John Lindberg Trio, som populärt och praktiskt brukar förkorta gruppnamnet JLT, ett av Sveriges mest imponerande och kraftfullt svängiga band. Med ungdomens rätt är bandet på scen långt mycket vassare än exempelvis Refreshments är i dagens läge fast båda banden befinner sig i samma musikaliska träd. Men på olika grenar.
   JLT har inga ambitioner att framföra dansmusik men ändå svänger det grymt om nästan alla låtarna på den här skivan. En sorts rockabilly med ena foten djupt ner i de traditionella rock'n'roll-rötterna och med andra foten flörtande med de skumpande Johnny Cash-referenserna.
   Det är på inget sätt händelsefattigt på skivan men det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att upptäcka någon personlig originalitet i den här ofta framrusande musiken som mår så mycket bättre på en livescen än på en cd-skiva.
   Visst hör jag också att det svänger om JLT:s rock'n'roll-osande musik men det är enbart en viskning jämfört med den fullkomliga liveattacken det här bandet lyckas förmå på scen. Och då hjälper det inte att gruppen i sina texter, som för övrigt är extremt innehållslösa, inte skäms över att upprepa textrader och fraser som redan gått ett varv i rockhistyorien. Medan den musikaliska jämförelsen pendlar någonstans mellan ZZ Top, Brolle och "My Sharona".

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.