Blogginlägg

"Åh, vilken skiva!"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 18/4 2012.

EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS
Åh, vilken skiva!
(Darrow/Border)

Ännu en ny skiva på svenska med Eva Eastwood och vi börjar tämligen regelbundet känna igen mönstret nu på Evas svenska repertoar. Från den älskvärda svenska debuten "En ny stil i stan" för åtta år sedan till förra årets uppföljare "Lyckost" och nu mindre än ett år senare en ny svensk giv hårt retroinfluerade schlagers. Måhända med lite mer rockabillytouch i arrangemangen men fortfarande ekar det Towa Carson och Siw Malmkvist i de 60-talsinspirerade melodierna och vi ler igenkännande på nästan varje spår.
   Med det helt återförenade Major Keys, bandets första credit på sex år, i ryggen har det givetvis blivit genuint svängigare, entusiastiskt mer hemvävt och automatiskt ett litet steg tillbaka till de väldoftande rockabillyrytmerna. Sedan återstår att bedöma om det är så unikt eller utvecklande att ockupera samma smala nisch på skiva efter skiva. Kanske upprepas receptet den här gången lite väl snabbt.
   Å andra sidan är det här Eva Eastwood som bäst till skillnad från hennes senaste engelska skivor som gått i stå med alltför kommersiella ambitioner. "Åh, vilken skiva!" är ännu ett bevis på Eva Eastwood utsökta förmåga att skriva catchy låtar, smittande melodier och snillrika texter. Spetsat med engelsk rutinerad doo-wop-kör (The Roomates), en ingrediens som vi också känner igen från Evas tidigare skivor.
   Nya skivan ges ut på engelska för att vi riktigt ska kunna bedöma Eva Eastwood som en omväxlande och bred artist. Men jag koncentrerar den här recensionen på den svenska varianten för det är den jag har hört.
   Skivan är alltså fylld med slagkraftiga och hitmässiga låtar som ekar bekant i nästan varje strof. Om Eva upprepar sig själv eller har punktmarkerat det typiska 60-talsspoundet medvetet är svårare att avgöra. Ibland gränsar det farligt nära parodi. "Åh, Peter", titellåten och "Krama mig", men när energin är på topp, som den är vid upprepade tillfällen. är den här skivan som bäst.
   Slutet på "Åh, vilken skiva!" är fantastiskt. "Ös med klös" är rena rockabillyfyrverkeriet och "Amors pilar" är både energi och gammal Svensktoppen i en härlig mix. Och finalen med "Sorgliga filmer" är så älskvärd. I både text, dubblerad röst, gitarrattack, pipig orgel och en underbar produktion. Men resan dit är lite ojämn och fylld med förutsägbara rim, nostalgiska tillbakablickar och för all del många starka melodiska höjdpunkter.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.