Blogginlägg

Singlar#84: Billy Preston

BILLY PRESTON: All that I’ve got (I’m gonna give it to you) (Apple, 1969)

PÅ DEN HÄR LISTANS HITTILLS ANDRA APPLE-SINGEL står det Billy Preston på etiketten och även, med ännu större stora bokstäver, PLAY LOUD. Att spela ”All That I've Got (I'm Gonna Give It To You)” på hög volym är nästan en förutsättning för att kunna uppfatta den här singelns styrka, härliga gospeldriv och Billys brännheta framförande. Det är Prestons tredje Apple-singel av nästan fyra men det är hans enda singel på Beatles skivbolag som innehåller unika, icke-albumlåtar. Att jag skriver nästan fyra beror på att i september 1970 var det långt framskridna planer på att släppa en ny singel med Billy, från det kommande albumet ”Encouraging words”, men den drogs in i sista stund.
   Låten som aldrig kom på singel med Billy på Apple var en cover på George Harrisons låt ”My sweet lord” som ändå fick sin premiär på skiva en vecka senare när den fanns med på Billys album. Extraordinärt nog nästan tre månader innan Harrisons egen version av låten som i allra högsta grad får betraktas som en historisk klassiker.
   Men nu ska det här inte handla om ”My sweet lord” men däremot i viss mån om George Harrison och väldigt mycket om Billys stora singelögonblick mellan hans båda Apple-album. Inspelad i november 1969, utgiven i januari 1970 och utan att ha exakta musikerförteckningar låter det väldigt kändistätt och det finns anledning att misstänka att det är en liknande samling av musiker som senare kom att kompa Preston på det kommande albumet, exempelvis Eric Clapton, Ringo Starr, Delaney Bramlett och Bobby Keys. Och några körtjejer som Madeline Bell och Doris Troy.
   Låten har Billy skrivit tillsammans med just Troy, den amerikanska färgade sångerskan som sedan 1965 bott i London, som vid den här tidpunkten började köra bakom Preston när han producerades av Harrison. Vilket fick George att öppna ögonen och erbjuda även henne ett skivkontrakt på Apple. Hennes egen debut på etiketten kom bara en månad efter ”All that I’ve got” och hette "Ain't that cute".
   Att amerikanen Billy Preston till slut hamnade på Apple-etiketten var inte riktigt en tillfällighet. Redan 1962 spelade Billy orgel i Little Richards band som 16-åring. Och spelade i Hamburg samtidigt som Beatles befann sig i den tyska staden. Sedan var Beatles förband till Little Richard i ett Brian Epstein-arrangemang i Liverpool.

PÅ EN BBC-SHOW 1968 med Ray Charles träffades George och Billy igen. Billy blev inbjuden till Apple när han skulle komma tillbaka året därpå och på morgonen 22 januari steg han in på Savile Row-kontoret. I källaren hade Beatles sin inspelningsstudio och höll just på att spela in och Billy blev omedelbart delaktig på elpiano. Hans första inspelning med Beatles var en tidig version av en Paul McCartney-låt som än så länge hette "Bathroom window".
   Billy var perfekt i rollen som medlaren som skulle lösa upp den härva av uppslitande interna schismer som bandet hade hamnat i. 27 januari spelades ”Get back” in och det fortsatte på den numera klassiska konserten på skivbolagstaket på Saville Row i centrala London och slutade med ett skivkontrakt på Apple dagen efter konserten.
   Mindre än tre månader senare (11 april) fick Billy dessutom sitt namn på en Beatles-singel, ”Get back”, The Beatles with Billy Preston som det stod på etiketten, vilket aldrig tidigare hade hänt med någon annan artist. Och Apple-samarbetet skulle pågå fram till 1971 när Billy lämnade skivbolaget men behöll vänskapen med George Harrison.
   Billy Prestons första George Harrison/Apple-projekt, singeln ”That’s the way God planned it”, blev en mindre hit i England (9:a) men album och singlar i övrigt var inga kommersiella succéer. Men jag rekommenderar varmt albumen ”That’s the way God planned” (i alla fall den George Harrison-producerade halvan) och ”Encouraging words”.
   Däremellan kom alltså den perfekta ”All that I’ve got”-singeln som har en B-sida med ett stort dokumenterat värde, ”As I get older”. Låten härstammar så långt tillbaka som 1965 när Billy träffade Sly Stone, som tillsammans skrivit låten, och spelade in en demo som först under senare år har givits ut i sin originalversion. Sly jobbade då som talangscout och skivproducent på skivbolaget Autumn och lät även gruppen The Mojo Men, känd i garagerockkretsar, spela in låten.
   Sly Stone (vars riktiga namn Sylvester Stewart står som låtskrivare på Preston-singeln) och Billy fortsatte sitt samarbete i mitten på 60-talet och på albumet ”The wildest organ in town” (1966) har de skrivit ytterligare låtar tillsammans medan Sly har arrangerat hela skivan. Sly skulle snart sparka igång sitt framgångsrika projekt Sly & the Family Stone och 1970, när Billy ger ut den här singeln, har Slys grupp haft åtskilliga hits som “Dance to the music”, “Everyday people”, “Hot fun in the summertime” och“Thank You Falettinme Be Mice Elf Agin”.
   En sak tillom låten på b-sidan, och den är inte direkt oväsentlig i sammanhanget, är att det faktiskt är den store Ray Charles som har producerat Billys nya inspelning av ”As I get older”. En instrumental rock'n'roll-dänga där Billy får briljera på både elpiano och hammondorgel.

Intressant fotnot: När Doris Troys enda Apple-album ”Doris Troy” återutgavs på cd 1992 fanns hennes, lite softare, version av ”All that I’ve got" (utan parentes i titeln) med som bonusspår.

Ljudspåret av A-sidan:


B-sidan "As I get older".


/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.