Blogginlägg

Den förförande doften av vinyl

SOM NI KANSKE KAN RÄKNA UT AV av design och bildval på den här sidan så kommer det att förekomma återblickar i pophistorien på Håkans Pop och i övrigt åtskilliga reflektioner tillbaka i tiden. Då är det svårt, för att inte säga omöjligt, att komma förbi den förförande doften av vinyl.
   Uppvuxen som jag är i en skivhungrig vinylgeneration så går det bara inte att släppa fascinationen för vinylskivor, etiketter och omslag som det en gång var. Försökte få webdesignern Anders att krama ut vinyldoft från hemsidans bilder genom dataskärmen och ut till varje besökare. Men han lyckades faktiskt inte.
   Det började naturligtvis tidigt med 50-talets så kallade stenkakor vid föräldrarnas radiogrammofon. Kan inte påstå att jag musikaliskt sög åt mig all musik som strömmade ut ur högtalarna men däremot fastnade jag ofta för etiketterna. De snirkligt designade med skivbolagslogotypen som tyngdpunkt. Och all information, artist, låtskrivare, förlag, som jag läste men orden, namnen och bolagen var okända för mig. Då.
   78:orna var tunga, styva och otympliga men också otroligt sköra skivor. Tappade man den i golvet så var det adjöss med den skivan som likt en porslinsvas gick i tusen bitar. Skivorna kallades därför mycket passande för stenkakor och var inte gjorda i materialet vinyl utan av något som hette schellack som vissa kallade gummilacka, har jag läst mig till nu i efterhand, men materialet var knappast var så flexibelt som ordet låter.

DET VAR MED ANDRA ORD ETT VARSAMT intresse att sortera stenkakor, skriva på titlar på de anonyma skivomslagen och hela tiden storögt fascineras av den röda Decca-etiketten där det i guldskrift stod ” (We’re gonna) ROCK AROUND THE CLOCK” med Bill Haley & his Comets på. En skiva som nu sitter på väggen i min mammas andra sovrum. Som en symbol från en tid som var och som ett minne från musiken som gällde då.
   ”Rock around the clock” måste rimligtvis ha varit den första genuina rocklåt jag hörde. Alltså kom den att symbolisera rock’n’roll i min lilla hjärna. Vilket gjorde att artister som Elvis Presley, Little Richard och Jerry Lee Lewis då kom i andra hand.
   Jag fick en gång möjlighet att uppleva Bill Haley på konsert, i september 1972. En hederlig gammal rock’n’roll-gala med några svenska profiler, bland annat Rock-Olga, som uppvärmare.
   Trots många revivals efter 50-talets legendariska höjdpunkter så var Haley 1972 hopplöst out of date. En gubbe, 45 år, med hög panna och av närmast marginaliserad betydelse gjorde han ett rutinmässigt uppträdande av sina mest kända låtar, ”See you later, alligator”, ”Crazy man crazy” och, givetvis, ”Rock around the clock”.
   Jag vet inte hur hans psykiska tillstånd var just vid det tillfället men Haley var onekligen på glid utför under 70-talet. Grava alkoholproblem och en allvarlig hjärntumör ledde till hans död 1981.
   Men det var ju inte rock’n’roll-musikens historia jag skulle berätta här. Förutom stenkakorna i radiogrammofonen bodde jag inte i ett hem med många skivor. 78:orna slutade produceras 1957 och vinyl kom att bli det nya materialet med helt andra hastigheter, 45 (singel) eller 33 1/3 (LP), som gav helt andra möjligheter att reproducera musiken på skiva.

SÅ DET SKULLE DRÖJA TILL JULEN 1963 innan jag kom i kontakt med den första vinylskivan. Revolutionen i mina öron hade skett några månader innan jul, The Beatles på Drop In, och singeln ”She loves you” fanns på önskelistan som julklapp. Den första vinylskivan i hemmet var ett faktum.
   Men då var inte doften av vinyl den mest framträdande. För i ett annat julpaket låg en liten kartong med apelsindoftande choklad. I många år trodde jag att vinyl doftade som apelsinchoklad, faktiskt. Ja, det är till och med så att när jag än i dag ser det orangefärgade skivomslaget så förnimmer jag en svag doft av choklad.
   Jag var hängiven radiolyssnare, från julen 1964 en ännu mer hängiven bandspelarfantast så musik i hemmet var nästan uteslutande inspelad på min Philips rullbandspelare. Så skivor var än så länge en bristvara och det skulle dröja till sommaren 1967 innan jag med hjälp av mina sommarjobbspengar kunde köpa en LP för egna pengar: ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band” i mono.
   Vinyl, eller PVC-plast som det också kallas, var det mest övervägande skivmaterialet under 60-, 70- och 80-talet. Men det hände saker under resans gång. Inte minst med singlarna som exempelvis under punkrevolution i mitten av 70-talet fick fantasierna att blomma och plötsligt var 7”-singlarna hetast i världen. Som ni förstår av länkarna på sidan här har jag varit en Stiff-freak sedan dag 1. Och det finns nog många anledningar till att återkomma till den fantastiska tiden i de här spalterna.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.