Blogginlägg

Högljudda gitarrkaskader som aldrig blev skramliga

                                                                                     Foto: Magnus Sundell
Israel Nash Gripka förvandlade hotellmatsalen till en rockklubb.



ISRAEL NASH GRIPKA
JOHAN ÖRJANSSON BAND
Scandic Grand Hotel, Örebro
9 mars 2012
Konsertlängd: 21:29-22:09 (Örjansson, 40 min) och 22:40-23:57 (Gripka, 77 min)
Min plats: Stående 8 och 5 meter framför scenen.

Innan Live At Heart-festivalen i Örebro i höstas var det bara en man, festivalgeneralen Anders Damberg, som visste vem Israel Nash Gripka var. På fredagskvällen, ett knappt halvår senare, fyllde Gripka Grand Hotels matsal med en rockhungrig publik.
   Publiken, ditlockad av Gripkas bredbenta men väldigt avväpnande rockmusik och till viss del även nyfiken pÃ¥ Johan Örjansson som ocksÃ¥ väckte ett visst uppseende i höstas, fick en lyckad helafton i musikens tjänst.
   För en gÃ¥ngs skull inleder jag noteringarna med förbandet ty Johan Örjansson Band hade stor del i kvällens positiva känsla. Dels pÃ¥ egen musikalisk hand och dels flera musikers inhopp i Gripkas band.
   FrÃ¥n det sittande lite visuellt anonyma konceptet i höstas har Örjansson klivit upp, växt ut och tagit ett steg fram bÃ¥de musikaliskt och bokstavligen. Mer rock, mer personlighet och jag kunde räkna till fler bra lÃ¥tar och ett ännu färgstarkare band med gitarristen Hans Schakonat i spetsen. När han i "You ain't got a place in my heart" först spelade dragspel med plektrum i munnen för att sedan leverera nÃ¥gra kvalitativa gitarrsolon var nog den konsertens höjdpunkt.
   Nya singeln "Yellow field" lovade gott inför albumsläppet i juni medan Stones-soundet och nÃ¥gra "Smoke on the water"-liknande riff i nÃ¥gra andra lÃ¥tar skvallrade om alltför tydliga influenser. Men som helhet är Örjansson ett namn för framtiden. Som lÃ¥tskrivare, som sÃ¥ngare och snart även som scenpersonlighet.
   Inför Gripkas Örebrobesök talades det mycket om att han nu omges av sitt riktiga kompband jämfört med den tillfälliga kombo han reste med i höstas. Han delar trummis med gruppen Midlake, McKenzie Smith (tufft namn!), men i torsdags lämnade han bandet (förvisso helt planerat) och ersätts pÃ¥ resten av turnén av Örjanssons trummis Jens Classon som gjorde en mycket hedervärd insats bakom Gripka.
   Gripkas musik har ocksÃ¥ kopplats ihop med en mängd kända influenser där kanske Neil Young är det mest uppenbara. ÄndÃ¥ stÃ¥r han med bÃ¥da fötterna i sin egen högst personliga musikalitet. Där högljudda gitarrkaskader, den här gÃ¥ngen spetsad av ytterligare en gitarrist, Joey McClellan, som dock aldrig gick över gränsen till det skramliga eller stökiga.
   Sedan har ju Gripka redan en muskulös samling starka lÃ¥tar att luta sig emot som gjorde konserten sÃ¥ genomgÃ¥ende underhÃ¥llande fast det onekligen handlade om ren och skär övervägande elektrisk rockmusik. Men som även inkluderade ett kort akustiskt set med Gripka ensam pÃ¥ scenen där han ocksÃ¥ tog ut svängarna i mellansnacket och levererade en drÃ¥plig historia om när han flyttade till Austin frÃ¥n New York, köpte sig ett 22-kalibrigt vapen och höll pÃ¥ att skjuta grannen Steve.
   Ett snack som följdes av en lÃ¥t som handlade om Gripkas uppväxt i Missouri eller Misery som han lite skämtsamt kallade delstaten, den starka akustiska balladen "Bellwether ballad (Oh Missouri)".
   Det var som helhet en inte överraskande stark repertoar som Gripka med band levererade fram till midnatt. FrÃ¥n "Goodbye ghost" och "Four winds" via bland annat "Fool's gold" till den fantastiska finalen med extralÃ¥ten "Baltimore" dÃ¥ gruppen tillfälligt hade utökats med ytterligare tre Örjansson-musiker.
   En bokstavligen svettig kväll, bÃ¥de pÃ¥ scen och bland publiken, var slut. Den lyckade förvandlingen, frÃ¥n matsal pÃ¥ ett hotell till rockklubb, var ett faktum som gjorde hela upplevelsen upprymd och härlig.

Israel Nash Gripka:
Israel Nash Gripka, gitarr och sång
Joey McClellan, gitarr och sång
Aaron McClellan, bas och sång
Eric Swanson, steelguitar och gitarr
Jens Classon, trummor

Johan Örjansson Band:
Johan Örjansson, gitarr och sång
Hans Schakonat, gitarr
Jens Classon, trummor
Per Willstedt, klaviatur
Benjamin Önnhed, bas


                                                                                     Foto: Magnus Sundell
Gripka, omgiven av bröderna McClellan (Joey & Aaron), levererade en helt avväpnande rockmusik på fredagskvällen.


                                                                                    Foto: Lars-Ã…ke Madelid
Den store frontmannen Gripka framför Eric Swanson (tv) och Jens Klasson (th).

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.