Blogginlägg

"Wrecking ball"

Postad: 2012-03-05 20:28
Kategori: Skiv-recensioner



BRUCE SPRINGSTEEN: Wrecking ball (Columbia)

Vad är skälet? Har man hört för mycket för att inte falla pladask för en ny Springsteen-platta eller, hemska tanke, har denne New Jersey Boy svårt att hitta på något riktigt nytt och fräscht. Ja, jag tycker nya skivan inte alls är dålig eller likgiltig men den där berusande känslan vill inte riktigt infinna sig. Tyvärr.
   Ändå är "Wrecking ball" inte alls förutsägbar eller en enkel kopia av hans två senaste album som, måste jag erkänna, snabbt har sjunkit långt ned i medvetandet. Är det inte egentligen så att Bruce här till stor del försökt göra sina egna Seeger Session-sånger på sitt eget språk och med ett sound som är både traditionellt och modernt. Inte alls illa men det griper inte tag fast det bevisligen är intressant lyssning nästan hela tiden.
   Däremot kommer väl inte soundet på den här skivan att följa med på världsturnén som sparkar igång snart. Här finns låtar, starka låtar ("Death to my hometown", "Rocky ground", titellåten och "Land of hope and dreams" igen), som givetvis har sin plats i en 2012-setlist men knappast kommer att bära sommarens konsert under armarna utan mer blir korta, små delikata avbrott i den förväntade rock'n'roll-stormen.
   Nej, "Wrecking ball" välter inga hus och ger ingen svårartad abstinens att lyssna igen och igen. Däremot är jag glad att den inledande singeln "We take care of our own" inte stått modell för hela albumet för det hade slutat i en enda lång gäspning.
   På nya skivan är Bruce ofta en modern Woody Guthrie med viktiga texter, kalla dem gärna politiska, och ger oss en oväntat bred musikalisk resa till album. Överraskande är nog det ord jag mest tänker på. För här får vi gospel, rap, himmelska körer, avskalade ballader, irländsk folkmusik, afrikanskt sound och en ny skinande och nästan sju minuter lång version av "Land of hope and dreams" som inte känns ett dugg upprepande.
   På ett riktigt studioalbum som utnyttjat resurserna på ett många gånger överväldigande sätt. Men jag är också rädd att bäst före-datumet på den här typen av skiva kan vara kort. Ungefär som "The rising" för tio år sedan. En skiva som jag gav maximalt betyg en sommardag 2002 men som ett halvår senare inte alls kändes lika fräsch och nyskapande. Jag hoppas mina farhågor är överdrivna.
   Sedan kan jag tycka att det är lite simpelt av Bruce att skriva en låt, och dessutom döpa hela albumet efter just den låten, med samma titel som Neil Young gjorde för 23 år sedan på "Freedom"-albumet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (433)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Janne 15/04: Tack! Läste om Lucinda Williams, ‘Car Wheels on a Gravel Road’ på Rolli...

Fredrik Henriksson 7/04: Hej! Fint att du skriver så engagerat och detaljerat om mina föräldrar oc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.