Blogginlägg

Stort engagemang mellan ackord och poesi

                                                                              Foto: Anders Erkman
Arlo Guthrie underhöll, sjöng och berättade fantastiska historier.


Den här recensionen publicerades ursprungligen på na.se 13/1 2012.

ARLO GUTHRIE
Scandic Grand Hotel, Örebro 12 januari 2012
Konsertlängd: 20:04-21:37 (93 minuter)
Min plats: Stående ca 8 meter rakt framför scenen.

Torsdagskvällens konsert med Arlo Guthrie kunde kategoriserades på förhand som en legendarisk händelse. Men handen på hjärtat var det väl egentligen bara efternamnet som kunde förknippas med en legend, Arlos låtskrivande och politiskt aktive far Woody Guthrie. Efter uppmärksamheten i slutet på 60-talet, filmen ”Alice’s restaurant”, har Arlo gjort ett ganska anspråkslöst och nästan undanskymt intryck med sin musik.
   Arlo har också tydligt distanserat sig från sin fars sånger. Arvet efter Woody Guthrie har nog förvaltats bättre och tydligare av Bob Dylan, Bruce Springsteen och för all del också Billy Bragg (hans två tonsatta Guthrie-album ”Mermaid avenue” är fina skivor) än av sonen.
   Arlo har genom åren ägnat mer tid åt turnéer och konserter än skivinspelningsstudior. Och miljön på scen framför en lyssnande publik har blivit hans naturliga plats där han kan förmedla sina idéer, berätta anekdoter och underhålla. Var det förresten han som uppfann stand up comedy? Arlos dryga 90 minuter på scen i torsdags blev därför en genomgående mycket gemytlig och engagerad föreställning. Med mycket komedi i mellansnacken och läcker fingerpicking i de musikaliska sekvenserna.
   Med bara två gitarrer och ett munspel till hjälp lyckades Arlo tämligen fullgott göra aftonen även till en musikalisk höjdpunkt. Kanske inte i första hand med egna låtar, inte heller med några överdimensionerade doser av Woody Guthrie-klassiker men med många andra mycket fina och smått trollbindande sånger, kalla det covers, där man kunde ana historiens vingslag mellan ackord och poesi.
   Naturligtvis gick stora delar av mellansnacken på amerikansk vältalig rutin med några korta spontana avstickare. När han exempelvis tog ner en exalterad man i publiken med orden ”Never clap before you hear the song”. Och anekdoten om jakten på Leadbellys grav var dråplig med en extremt komisk poäng.
   Ändå var det tveklöst de musikaliska ögonblicken som tillhörde konsertens höjdpunkter. Inte minst i hans egna låtar, ”Highway in the wind”, ”When a soldier makes it home” och “In times like these”, men också i Woodys “Deportee” och den nyligen tonsatta “My peace”.
   Medan publikfavoriterna ”City of New Orleans”, ”Coming into Los Angeles” och den obligatoriska allsångslåten “This land is your land” i vanlig ordning drog ned de största applåderna.
   Konserten med Arlo Guthrie var varken världsklass, som någon uttryckte det, eller genuint trollbindande. Däremot en stor musikalisk upplevelse med ett mäktigt underhållningsvärde.

Låtarna:
Green green rocky road
Darkest hour
Coming into Los Angeles
Deportee
Pretty boy Floyd
I hear you sing again
I’m Alabama bound
St. James Infirmary
Cornbread, peas and black molasses
Highway in the wind
When a soldier makes it home
In times like these
City of New Orleans
Freight train blues
This land is your land

Extralåt:
My peace

Extra extralåt:
Goodnight, Irene

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.