Blogginlägg

Stort engagemang mellan ackord och poesi

                                                                              Foto: Anders Erkman
Arlo Guthrie underhöll, sjöng och berättade fantastiska historier.


Den här recensionen publicerades ursprungligen på na.se 13/1 2012.

ARLO GUTHRIE
Scandic Grand Hotel, Örebro 12 januari 2012
Konsertlängd: 20:04-21:37 (93 minuter)
Min plats: Stående ca 8 meter rakt framför scenen.

Torsdagskvällens konsert med Arlo Guthrie kunde kategoriserades på förhand som en legendarisk händelse. Men handen på hjärtat var det väl egentligen bara efternamnet som kunde förknippas med en legend, Arlos låtskrivande och politiskt aktive far Woody Guthrie. Efter uppmärksamheten i slutet på 60-talet, filmen ”Alice’s restaurant”, har Arlo gjort ett ganska anspråkslöst och nästan undanskymt intryck med sin musik.
   Arlo har också tydligt distanserat sig från sin fars sånger. Arvet efter Woody Guthrie har nog förvaltats bättre och tydligare av Bob Dylan, Bruce Springsteen och för all del också Billy Bragg (hans två tonsatta Guthrie-album ”Mermaid avenue” är fina skivor) än av sonen.
   Arlo har genom åren ägnat mer tid åt turnéer och konserter än skivinspelningsstudior. Och miljön på scen framför en lyssnande publik har blivit hans naturliga plats där han kan förmedla sina idéer, berätta anekdoter och underhålla. Var det förresten han som uppfann stand up comedy? Arlos dryga 90 minuter på scen i torsdags blev därför en genomgående mycket gemytlig och engagerad föreställning. Med mycket komedi i mellansnacken och läcker fingerpicking i de musikaliska sekvenserna.
   Med bara två gitarrer och ett munspel till hjälp lyckades Arlo tämligen fullgott göra aftonen även till en musikalisk höjdpunkt. Kanske inte i första hand med egna låtar, inte heller med några överdimensionerade doser av Woody Guthrie-klassiker men med många andra mycket fina och smått trollbindande sånger, kalla det covers, där man kunde ana historiens vingslag mellan ackord och poesi.
   Naturligtvis gick stora delar av mellansnacken på amerikansk vältalig rutin med några korta spontana avstickare. När han exempelvis tog ner en exalterad man i publiken med orden ”Never clap before you hear the song”. Och anekdoten om jakten på Leadbellys grav var dråplig med en extremt komisk poäng.
   Ändå var det tveklöst de musikaliska ögonblicken som tillhörde konsertens höjdpunkter. Inte minst i hans egna låtar, ”Highway in the wind”, ”When a soldier makes it home” och “In times like these”, men också i Woodys “Deportee” och den nyligen tonsatta “My peace”.
   Medan publikfavoriterna ”City of New Orleans”, ”Coming into Los Angeles” och den obligatoriska allsångslåten “This land is your land” i vanlig ordning drog ned de största applåderna.
   Konserten med Arlo Guthrie var varken världsklass, som någon uttryckte det, eller genuint trollbindande. Däremot en stor musikalisk upplevelse med ett mäktigt underhållningsvärde.

Låtarna:
Green green rocky road
Darkest hour
Coming into Los Angeles
Deportee
Pretty boy Floyd
I hear you sing again
I’m Alabama bound
St. James Infirmary
Cornbread, peas and black molasses
Highway in the wind
When a soldier makes it home
In times like these
City of New Orleans
Freight train blues
This land is your land

Extralåt:
My peace

Extra extralåt:
Goodnight, Irene

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.