Blogginlägg från 2012-01-31

Mot slutet släppte nervositeten

                                                                              Foto: Jan-Ola Sjöberg
Magnus Lindberg fick inte fram den sedvanliga fysiska attacken i sina sånger under två 40 minuter långa set på restaurangen Kungsgatan 1 i Örebro. Fast engagemanget var det inget fel på.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/1 2012.

MAGNUS LINDBERG
Kungsgatan 1, Örebro 28 januari 2012
Konsertlängd: 22:21-23:02 och 23:30-00:10 (81 minuter)
Min plats: Stående ca 10 meter från scenen snett bakom bardisken.

Den lilla allmängiltiga singer/songwriter-etiketten räcker inte långt när jag vill beskriva Magnus Lindberg uppträdande i lördagskväll. På bara några minuter runt kl 22 hade den trivsamma restaurangen förvandlats till en pulserande rockklubb och där stod en livs levande rockikon och bjöd ut sitt hjärta till allmän beskådan. Ty Lindbergs dignitet kräver varken elektricitet eller hög volym för att träffa rätt.
   Med enbart en akustisk gitarr och några munspel till sin hjälp bjöd Magnus på oerhört starka låtar och en ännu mer färgstark personlighet när han i drygt 80 minuter i två avdelningar underhöll och engagerade en fullsatt lokal.
   Där fantasterna fick sitt lystmäte i form av legendariska låtar som "Tårar över city", "Röda läppar" och "Månsken Peggie", den allmänt intresserade fick höra både Springsteen- och Dylan-låtar och vi finsmakare erbjöds underbara moderna klassiker som "I väntan på vad då?" (en klockren analys av dagens jakt på den perfekta kroppen) och "Dina bruna ögons man". Och vi fick även en nyskriven låt, "Vi leker vår egen gud", där han i sedvanlig ordning med stor poesi tog temperaturen på verkligheten utanför fönstret.
   Lindberg har en lång karriär bakom sig, långt mer än 30 år, men vill uppenbart inte leva på gamla framgångar utan valde i lördagskväll att huvudsakligen spela låtar som inte var äldre än 12-13 år. Den insikten och den avsikten tog effektivt bort känslan av nostalgi under Lindbergs konsert. Han var som vanligt mycket närvarande och full av innerliga känslor och ödmjukhet inför publikens hyllningar och ovationsliknande respons.
   Bakom den lätt luggslitna fasaden dolde sig en rutinerad men också för kvällen tämligen nervig artist. Full av energi och en ambition att ge allt i varje sång, varje textrad och varje strof men den fysiska attacken uteblev när röstresurserna för kvällen var lite hesa och bräckliga, koncentrationen lite fladdrig och versionerna av många av hans låtar var lite mer tillbakalutade än vanligt.
   Men personligheten kan ingen ta ifrån Magnus Lindberg. I en perfekt värld kanske man kan diskutera om Magnus sjunger falskt eller inte men i mina öron träffade han varje ton rätt på alla 20 låtarna under konsertens 81 minuter.
   När allsången blev allmän under de äldre låtarna mot slutet av konserten släppte till viss del nervositeten och Magnus sjöng ut på sitt vanliga sätt med urkraft som största energikälla. Då svängde exempelvis "Röda läppar" i sin akustiska form mer än Lars Winnerbäck någonsin åstadkommit med den sången.

Magnus låtar:
Lycklig man
Dansa med mig
Tro på dig
Från en mörk, mörk himmel
Den första snön
I väntan på vad då?
Allt som jag kan ge dig
Jag kan gå ända till Kina
Jag har aldrig vart i Memphis
Varje gång du faller ner

Paus

När jag ser dig
Vi leker vår egen gud (ny låt!)
Dina bruna ögons man
Factory
Hanna och rättvisan
Månsken Peggie
En ensam varg
Tårar över city
Röda läppar

Extralåt

Knockin' on heaven's door

/ Håkan

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Peter 29/04: Håller fullständigt med dej, Lundells bästa med "Ryggen fri" som höjdpunkt!...

Bengt Gustafsson 22/04: Hej Warren Zevon är mycket underskattad! Räknar in fem LP i min samling. Det...

Jan Lennell 18/04: Kul med din uppskattning av denna fantastiska artist! Appropå producenten Kjell...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.