Blogginlägg

Nu ser vi fram mot våren

Det så kallade Vinterlovet är snart över på den här sidan och jag laddar för den inspirerande tiden fram till den ljuvliga sommaren. Jag har under ledigheten varit hysteriskt upptagen av allt annat än den här sidan men planerna för våren ligger kvar som tidigare. Med den (åtminstone för mig!) mycket spännande listan på mina absolut bästa konsertupplevelser där jag har planerat att nå nummer ett i maj 2012.
   Dessutom blir våren (som jag tycker ska sätta igång på måndag…) på sidan i vanlig ordning fylld av coverskivor med olika artister, mindre anspråkslösa konsertrecensioner från förr, några tributeskivor, soundtracks fyllda med intressant musik och lite annat. Och givetvis recensioner av nya skivor och aktuella konserter.
   Jag hade under de här ”lediga” veckorna tänkt recensera John Blaneys pubrockkryddade bok ”A howlin’ wind”, kommenterat Mickey Jupps plötsliga uppvaknande på Facebook, läst Pluras spanska kokbok, noggrant kollat igenom boken om Bildjournalen och sedan sammanfattat förra året i en mer eller mindre ambitiös krönika. Men tiden har inte riktigt räckt till för djupare analys på området och jag får nöja mig med några kortfattade noteringar nu i stället.
   Den engelske författaren och journalisten John Blaney har flera tunga diskografiböcker bakom sig, Paul McCartney och John Lennon, och är en pigg musikobservatör och alla kapitlen om de ledande engelska namnen inom den så kallade pubrockgeneration avhandlas initierat och grundligt. Nya intervjuer och gamla citat om vartannat gör boken till en än mer fyllig historia om den unika och jordnära pubrockrörelsen i England på 70-talet.
   ”A howlin’ wind” är ett utmärkt komplement till historiens första bok om pubrock, Will Birchs ”No sleep till Canvey Island”, som skrevs som en historisk kronologisk berättelse. Intressant, avslöjande och inside-looking men lite svår att navigera i. Blaneys bok är strikt indelad i specifika kapitel om specifika namn och blir därför lättare att läsa, använda och söka information i.

Nick Lowes alldeles ljuvliga ”The old magic”, en konsert med Deadman som jag gav maximalt betyg, min egen Facebook-entré och den på många sätt (både musikaliskt, grafiskt och dokumenterat) alldeles bedårande boxen ”Den goda skörden” från Eldkvarn. Men av förra årets alla musikaliska upplevelser slår besöket i Southend i mars allt annat. Det var en uppenbart trulig Mickey Jupp som signerade före konserten men några timmar senare en lika påtagligt pigg och sångstark Jupp som bjöd in till en av sina sällan skådade föreställningar.
   Tillsammans med Lasse (Kärrbäck, den gamle Jupp-experten), Lasse och Tommy gjorde vi två dagar i Southend-On-Sea med omnejd (Canvey Island) som jag nog uppfattade som en personlig höjdpunkt i mitt liv. Ett fint minne att ständigt återkomma till.
   Just denne Kärrbäck tjatade hål i mitt huvud om att jag skulle gå med på Facebook och bara någon vecka efter Southend-äventyret gick jag med utan att jag blev besatt med få om ens några egna inlägg och bara en del kommentarer. Dock har Facebook-världen gjort mig mer informerad om min närmaste omgivning, underhållen av alla dessa intressanta YouTube-klipp som jag själv inte hinner leta upp och överhuvudtaget upplyst och närvarande.
   Och än mer intressant blev Facebook när just Mickey Jupp gjorde entré på cyberscenen sent i höstas. Och han är mer aktiv än jag med sina syrliga, underfundiga kommentarer där han sedan uppskattar andras svar och inlägg. Det har givit honom fler kontakter, gjort honom mer intresserad, förvandlat honom till en mer åtkomlig artist och sedan har han naturligtvis påverkats av alla fans, musikers och gamla kompisars önskan att se honom på scen. Jag tror det är just Facebook-kontakterna som leder fram till nya konserter med Mickey.
   I fredags uppträdde Mickey och Mo Witham på puben The Boot Inn i Boot uppe i Cumbria där Mickey bor. Illasinnade rykten säger att han bara betalar av sin nota på stampuben. Och 16 och 17 mars ställer sig Mickey på samma scen som förra året, Club Riga i Southend, med 1971-uppsättningen av Legend (Mo Witham, Bobby Clouter och John Bobin) bakom sig. Bandet som gjorde det mycket fina ”Moonshine”-albumet. En formation som existerade som grupp redan 1965 under namnet The Orioles.
   Dessutom är det ett sant nöje att läsa Jupps regelbundna inlägg som ibland gränsar till det djupsinniga eller väldigt funderande. Här är några exempel, stor poesi på hög höjd:
   ”I've been drowning my sorrows but my sorrows are learning to swim”, ”If your days are lonely, introduce them to your nights” eller ”Sanity is only a majority decision”.

Välkomna till 10:e säsongen på Håkans Pop som officiellt drar igång på måndag med 19:e-platsen på min Bästa Konserter-lista. Men redan imorgon kommer recensionen av konserten med Arlo Guthrie i torsdags i Örebro.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.