Blogginlägg

Möte mellan två generationer

Postad: 2012-12-06 07:56
Kategori: 80-talskonserter


                                                                  Foto: Jan-Ola Sjöberg
Sångaren i Undertones, Feargal Sharkey, på Göta Lejon.


                                                                                             Foto: Jan-Ola Sjöberg
Eric Clapton på Isstadion i Stockholm. Till vänster basisten Dave Markee
och till höger pianisten Chris Stainton.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/9 1980.

UNDERTONES
Göta Lejon, Stockholm 26 september 1980

ERIC CLAPTON
Isstadion, Stockholm 27 september 1980


Att den kungliga huvudstaden har ett brett musikaliskt utbud som ger tillfredsställelse åt alla smakriktningar har vi konstaterat tidigare. Staden kryllar av pubar, rockklubbar och dansställen där de nya lokala grupperna släpps fram. Och i helgen möttes två helt olika rockmusikgenerationer.
   Undertones, en av de främsta utövarna av den nya rockmusiken, och Eric Clapton, gitarristernas gitarrist som är legendarisk. När Undertones första album kom förra året beskrevs gruppen som punkrockare. När andra skivan släpptes i våras var de plötsligt mästare på att göra poplåtar.
   På scen låg sanningen någonstans mittemellan. De är unga och aggressiva men de gör utsökta låtar och spelar med erfarenhet. Ljudet var förvånansvärt bra men volymstarkt så gamla Göta Lejon knakade uppenbart i dess fogar närde lokala punkarna i publiken (konserten var rena modeparaden) gick hårt åt kravallstaketen framme vid scenen.
   Med bara två album ute har Undertones faktiskt redan gjort ett trettiotal låtar på skiva så de är väldigt produktiva och gör nya låtar hela tiden. Konserten innehöll ett flertal nyskrivna,och mycket bra, låtar kring det hälsosamma tvåminutersstrecket. Men den riktigt kaotiska stämningen infann sig, och var mest tydlig, när hitlåtar som "My perfect cousin", "There goes Norman" och "Wednesday week" slungades ut ur högtalarna. Publiken blev vild.
   Undertones löser inga politiska problem med sina låtar men de har mognat som låtskrivare och gör nu lättillgänglig rockmusik med popstatus. Visste ni förresten tillfälligheten bakom senaste skivomslaget och den mystiska titeln? Kräftfestbilden på omslaget är tagen i New York. Någon kände sedan någon som kände till en kille som hypnotiserade just kräftor. Det berättade Andy, en av bandets roadies, på en mindre kräftskiva(!) efter konserten.

Eric Claptons konsert på Isstadion var naturligtvis en helt ojämförlig händelse ställd mot Undertones nymodiga och ungdomligt förankrade musik. Men däremot inte sagt att Claptons intelligenta, mogna och mycketgedigna rockmusik borde tilltala också dagens ungdomar.
   Eric Clapton är och förblir gitarr-Gud men hans kvalitéer når långt utanför den inre kretsen av gitarrentusiaster. Han har lagt av med drogerna, de numera så omdebatterade, som har resulterat i en säkrare och mer harmonisk rockartist. Han hade lockat 5000 intresserade fans till Isstadion som inte blev besvikna trots hans väldigt bluesbaserade material. Låtar som fått ett allt mindre utrymme på hans senare skivor.
   För första gången på nästan tio år omgav sig Clapton av ett helengelskt band med den flyhänte gitarristen Albert Lee i spetsen. När ska han få sitt eget efterlängtade genombrott? Bandet är också tillfälligt utökat med Procol Harum-ledaren och pianisten Gary Brooker. Till hans ära spelades en stunsig och enastående "A whiter shade of pale", Procol-klassikern.
   Låturvalet i övrigt på konserten var hämtat från Claptons hela karriär. Sådana enorma, och nu helt bortglömda, klassiker som "Layla" och "After midnight" fick sina självklara versioner. Det var stor underhållning och alldeles levande rockmusik.

Eric Clapton: gitarr och sång
Albert Lee: gitarr och sång
Dave Markee: bas
Henry Spinetti: trummor
Chris Stainton: keyboards
Gary Brooker: keyboards och sång

1. Tulsa Time
2. Worried Life Blues
3. Setting Me Up (Albert Lee)
4. Lay Down Sally
5. Wonderful Tonight
6. ?
7. A Whiter Shade Of Pale (Gary Brooker)
8. Home Lovin' (Gary Brooker)
9. Country Boy (Albert Lee)
10. Double Trouble
11. Sleeping In The Ground
12. Blues Power
13. Ramblin' On My Mind/Have You Ever Loved A Woman
14. After Midnight
15. Cocaine

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (381)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2012 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.