Blogginlägg

Roxette-rock utan sväng

Postad: 2012-10-03 07:50
Kategori: 80-talskonserter



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/8 1989.

ROXETTE/THE CREEPS
Brunnsparken, Örebro 5 augusti 1989


Finalkonserten på den gränslöst framgångsrika Roxette-turnén blev aldrig den himlastormande succé eller stora hyllning som alla, publik och artister, väntat sig. Örebropubliken, till antalet 4200, var tillbakadragen och tystlåten och Roxette på scen var mer en händelse än en musikalisk upplevelse.
   Att Roxette inte är ett riktigt rockband fick vi klart för oss i en lätt jämförelse med förbandet, småländska Creeps. Robert Jelinek och grabbarna i det bandet är rockmusiker långt in i själen.
   Trots minimal uppmärksamhet från publiken gav Creeps mer av den ärliga rockkänslan på dryga halvtimmen än Roxette lyckades med på 75 minuter.
   Roxette-turnén har varit ett segertåg genom Sverige. Kommersiellt sett en braksuccé men var musikaliskt förutsägbart och opersonligt. Den stora, ellipsformade scenen och effekterna med ljus, rök och hissar gav säkert ett enormt synintryck men ökade distansen till publiken.
   En distans som i Brunnsparken blev oändlig med en helt förlorad publikkontakt som följd. Det var den största anledningen till att den första halvtimmen var en katastrof.
Marie Fredriksson har en fantastisk röst, Per Gessle skriver smarta hits och bandet är proffsigt och durkdrivet men inledningsvis fick de jobba i uppförsbacke framför en likgiltig publik.
   Det smittade av sig på scen där det blev både nervöst och stelbent under låtar som "Dangerous" och "Dressed for success",
   Fortsättningen blev, tack och lov, bättre. Kanske var det mörkret som gjorde det intimare och när de akustiska gitarrerna plockades fram till "Surrender" (med fantastisk sång av körtjejen Mia Lindgren) lämnade konserten den allmängiltiga nivån.
   När elektriciteten sedan återvände var det både tuffare och tajtare på scen. Tempot höjdes, ljudvolymen blev bättre och humöret steg.
   När plötsligt några fraser från "Sommartider" dök upp mitt i presentationen blev det riktigt spontant och roligt.
   Efter en timme och "The look" som avslutning tackade Roxette för sig. Utan ovationer kom de ändå tillbaka för "Goodbye to you" för att sedan tvinga sig kvar på scen framför en minst sagt trött publik.
   Då satte sig Marie vid pianot och sjöng "It must have been love" ljuvligt vackert innan "Listen to your heart" fick avsluta det hela. Med Maries självsäkra röstresurser växte den och blev till final på en alls icke dålig konsert men där den festliga inramningen föll bort och gjorde upplevelsen synnerligen ordinär.

/ Håkan




10 år (38)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2012 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.