Blogginlägg

90:#21 Revolution

Postad: 2013-12-02 07:58
Kategori: 90-talets bästa

KAJSA GRYTT: Revolution (Hi Fidelity/EMI, 1994)

Efter den musikaliskt minst sagt imponerande uppvisningen med Kajsa & Malena-duon, med albumet "Historier från en väg" som underbar höjdpunkt, blev Kajsa soloartist. Först en kort turné med Johan Johansson, ex-KSMB, under namnet De Missanpassade men skivkontraktet med EMI löpte vidare. Första soloskivan, den Lasse Englund/Backa Hans Eriksson-producerade "Kajsa Grytt" (1990), var inte helt lyckad. En tålamodskrävande blandning av svårtillgängliga sånger och naiva poplåtar.
   Men det skulle på nästa skiva, "Revolution", bli bättre. Mycket bättre. Och tuffare. Där "Kajsa Grytt"-skivan var ljudeffekter och svårmod skulle nya skivan bygga på elektriska gitarrer och basgångar. Kajsa beskriver det så detaljerat i sin bok "Boken om mig själv":
   "Det ska vara tydliga och svängiga basgångar som ska ligga långt fram i ljudbilden. Jag vill ha enkel men rå gitarr,, basgångar och torra, svängiga trummor. Torrt, mörkt och kargt, men svängigt."
   Kajsa beskriver också producenten Magnus Persson som ett underbarn på trummor och har en given plats i bandet bakom henne på skivan. Hon skriver också om basisten Jerker Odelholm som perfekt musiker att utföra basgångarna hon har haft i huvudet. Kajsa träffade Jerker första gången våren 1989 när de spelade på Världsungdomsfestivalen i Nordkorea. Jerker som medlem i Athletic Arabs och Kajsa som ena halvan av Kajsa & Malena-duon.
   Örebrobandet Athletic Arabs hade under några år blivit allt hetare i branschen som ett bra live- och partyband där rytmerna var viktigare än melodierna. Efter ett lokalt inspelat album 1988, "Lions for breakfast", gjorde de debut på Mistlur med den Dagge Lundquist-producerade "Shock resistant" våren 1991 utan att lägga Sverige för sina fötter.
   Jerker flyttade till Stockholm och blev snart eftertraktad basist i musikerkretsar. I boken beskriver Kajsa Jerker som en het basist 1994, han hade bland annat spelat på Olle Ljungströms "Världens räddaste man", men hon valde honom för att de känner varandra och att han är bra.
   Förutom Kajsa på elgitarr behövdes ytterligare en gitarrist så Fredrik Blank blev det naturliga valet på högljudd gitarrist. Blank hade varit gitarrist i Lolita Pop under bandets sista år men han var framförallt känd för sin "Neil Young"-gitarr på Staffan Hellstrands skivor.
   Kajsa poserar på omslaget till "Revolution" med en elgitarr i händerna och bakom sig hade hon alltså fått en genuin rocktrio. Året innan hade Kajsa skrivit många texter till Karin Wistrands solodebut "Solen..." (där Blank också medverkar) och de starkt personliga texterna om känslor och förhållanden tillhör skivans alla positiva fördelar.
   Soundet på skivan uppfattar jag som live i studion och mycket realistisk rockmusik som överlevt inspelningsprocessen och når ut med all energi i högtalarna. På en skiva som genomgående håller högt tempo i låtar som "Jag faller ner", "En fråga" (förutom de första 1:40), "I ditt regn", "Bakom allt", "Solen i dig" (duett med Staffan Hellstrand och skivans uppenbara hitlåt) och den nästan Run DMC-influerade titellåten.
   Men det finns också några lugnare partier på skivan, "Visa hur man älskar", "Din hemlighet" och "Mörkret & sanningen", där tillochmed Fläskkvartetten eller en ensam cello (Svante Henrysson) gör sig hörd.
   "Revolution" är Kajsa Grytt 1994 som om Tant Strul aldrig har splittrats. Bara lärt sig spela lite bättre. En lössläppt respektlös produktion som inte sparar på naturliga gitarrljud och bjuder på en närvarokänsla utöver det vanliga. Flera av skivans låtar fick jag höra under en konsert med Kajsa Grytt nästan ett år innan skivan kom. Då uppträdde hon solo med bara en elgitarr till komp.
   Efter skivans sista låt, den högljudda titellåten, blir det efter lite rundgång tyst i en dryg halvminut innan det plötsligt blixtrar till och en överstyrd, knappt repeterad version av Beatles-låten med samma titel drar igång. I drygt tre minuter pågår den oannonserade och uppenbart omixade överraskningen. Det är punk i ordets rätta mening.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2013 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.