Blogginlägg från 2013-12-26

Björn J:son Lindh (1944-2013)

Under min London-vistelse tidigare i veckan kom nyheten att Björn J:son Lindh hade avlidit, en i sanningens namn legendarisk svensk musiker och kompositör. Jag kanske inte har följt honom så noggrant hela tiden under den mer än 40 år långa karriären och har väl inte noterat varje ny skiva eller musikalisk inriktning men han var mannen bakom en av de första skivorna som jag över huvudtaget recenserade, "Ramadan" (Metronome, 1971).
   Björn startade som konventionell popmusiker (under namnet Björn Lindh) på 60-talet i gruppen Atlantic Ocean, där även Greg Fitzpatrick och Janne Bandel spelade. Men under större delen av sin karriär ägnade han sig åt musik som låg en bit utanför mitt intresseområde, som jazz, klassiskt, fusion, etno, kammarmusik, symfoniska verk och filmmusik, men ändå fanns hans namn hela tiden i mitt medvetande. Främst tack vare samarbetet med Janne Schaffer och deras gemensamma grupp Hörselmat som jag vid upprepade tillfällen upplevde live under 70-talet. Såg gruppen både 1973, 1974 och två gånger 1975, i mars och i september.
   Under de här åren samarbetade Lindh och Schaffer tajt, medverkade på varandras skivor, men hade inget gemensamt projekt på skiva. Men som Hörselmat, tillsammans med trummisen Ola Brunkert och basisten Stefan Brolund, turnerade de flitigt.
   9 september 1971 recenserade jag "Ramadan", skivan vars sound i dag kan beskrivas som world music, i Nerikes Allehanda. Där konstaterade jag att "vid första genomlyssningen tycks Björns musik vara väldigt självupptagen och egoistisk men efter att ha lyssnat igenom skivan några gånger förstår jag varför han är en ofta anlitad studiomusiker. Godbitarna liksom växer fram ju mer jag lyssnar". På en låt, "Love march", hör jag Björns flöjt låta som trumvirvlar.
   Det är förövrigt flöjten som är hans huvudinstrument på skivan som producerats av Mr Metronome, Anders Burman. Och i kompet finns många kända musiker som Kenny Håkanssón, gitarr, Georg Wadenius, el.bas, och Hawkey Franzén, gitarr, men inte Schaffer. Några år senare agerade Björn producent på Ola Magnells debutalbum "Påtalåtar".
   Björn J:son Lindh dog 21 december 2013 i sviterna av en hjärntumör-

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.