Blogginlägg

90:#35 Albert, tyfonen

NILS ERIKSON: Albert, tyfonen (Epic, 1997)

Min 90-talslista kommer givetvis att innehålla en massa förutsägbara, men i vissa fall bortglömda, namn men också några rena överraskningar och helt oväntade artister. Skåningen Nils Erikson tillhör väl helt klart men inte oförtjänt den senare kategorin. Både som artist och sound är han en främmande fågel i det 90-tal på skiva som jag älskade, och fortfarande älskar, mest.
   Nils dök upp 1996 frÃ¥n till synes ingenstans. Hans musik och röst fastnade direkt i min hjärna. Hans bÃ¥da första album, 1996 och 1997, hamnade pÃ¥ mina Ã¥rsbästalistor och jag hade fÃ¥tt en svensk favoritartist som kändes bÃ¥de personlig, djärv, spännande och genomgÃ¥ende stark. Inte lÃ¥ngt frÃ¥n en seriös jämförelse med Peter Gabriel.
   Det började tidigt vÃ¥ren 1996 när singeln "Silver i sitt hÃ¥r" ramlade ner framför mig. Det Lars Sundh-designade digipack-omslaget, med alla porträtterade nunnor pÃ¥ framsidan, var omöjligt att missa i den intensiva skivfloden. Det osvenska soundet, de spännande arrangemangen och den skÃ¥nska poesin drog ocksÃ¥ Ã¥t sig uppmärksamhet. Och det kommande albumet "SpÃ¥r" motsvarade alla dÃ¥ stora förväntningar.
   Debutanten Nils Erikson hade dessutom producerat skivan själv och spelat in den i sitt stall pÃ¥ Österlen. Klart jag var förundrad och imponerad. Det var inte mer än rätt att skivan blev Grammisnominerad men uppföljaren "Albert, tyfonen", som släpptes ett Ã¥r senare, var faktiskt ännu bättre.
   Förutom strÃ¥kar och nÃ¥gra sporadiska musiker spelade Nils de flesta instrumenten pÃ¥ debutskivan. PÃ¥ uppföljaren är det fler riktiga (men inte sÃ¥ kända) musiker och arrangemangen pendlar mellan svensk vistradition och vemodigt nordiskt temperament.
   Den här gÃ¥ngen har Nils tagit hjälp av Christofer Stannow, som tidigare hade jobbat med Toms Tivoli, Bo Kaspers Orkester och Sophie Zelmani, vid produktionen. De konkreta lÃ¥tarna har växt och det finns ett flertal exempel pÃ¥ albumet, "Kungen", "Sirius", "Ingen lever som de lär", "Stjärnfall", "Flaskposten" och "Ibis", där Nils Erikson gjort potentiella men personliga hits. LÃ¥gmälda men raffinerade smÃ¥ diamanter.
   Det skulle dröja sex Ã¥r innan Nils Erikson gav ut sitt nästa album.

YouTube: "Sirius"


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.