Blogginlägg

Lågmäld ”country girl”

Postad: 2012-03-28 07:50
Kategori: 90-talskonserter



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/5 1994.

MARIANNE FLYNNER
Ritz, Örebro 18 maj 1994


Maj är en bedräglig konsertmånad. Är det inte sommarvarma, ljusa kvällar så hänger regnbet i luften plus en Europacupmatch av rang på tv:n.
   Ja, vi stod som vanligt och letade undanflykter och sökte ursäkter å Örebropublikens vägnar inför Marianne Flynners besök i onsdagskväll. Det var med andra ord inte trångt på Ritz.
   Marianne håller en låg profil på sin artistkarriär. Med en helt akustisk ljudklang och ett lätt countryfierat sväng.
   Att hon sadlat om efter några år i den högljudda rockbranschen har sin alldeles naturliga förklaring.
   Efter en mycket allvarlig hörselskada 1987, då läkarna inte gav henne något hopp om att någonsin kunna spela igen, har hon mirakulöst återvänt till scenen med en för svenska förhållanden udda musiksort som akustisk pop.
   I höstas fick hon en osannolik stor hit med ”Country girl” som då tillhörde de mest spelade låtarna på radion. Låten kom som en central (avslutning) i hennes 45 minuter långa framträdande.
   Hon svingade sig med lätthet upp i falsettsekvenserna och även i övrigt påminde hennes stil om Joni Mitchell - fast med bättre låtar.
    Som vi redan visste krävs det i denna begränsade sättning, Ludde Widegren kompade på gitarr, mycket starka melodiska låtar. Marianne Flynner har en stark låtrepertoar även om själva uppträdandet inte var traditionellt starkt.
   Hon skriver på engelska, coverlåtarna (Crowded House) var på engelska men mellansnacket var på välformulerad och kvick svenska med självdistans och humor.
   Med små medel utan större gester gjorde Marianne Flynner ett gediget intryck på Ritz.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.