Blogginlägg

Rockvandringar i London: The Venue/Clarendon Hotel/The Moonlight

Postad: 2007-04-14 17:00 (ursprungligen publicerad på kollegiet.nu)
Kategori: Londonvandring

THE VENUE
The Venue var ett klassiskt konsertställe på 70-talet och en bit in på 80-talet. Men är sedan många år nedlagt. Låg granne med Victoria Station och när vi kom med tunnelbanan i slutet på november 1980 så gick vi bara rakt över gatan och in på den rymliga och luftiga pub/restaurang/konsertlokalen. Det var lördagkväll och Dag Vag skulle spela sin sista Londonspelning på sin korta Englandsturné.
   Dåtidens The Venue skall ej förväxlas med stället med samma namn som idag ligger i New Cross i sydöstra Londons utkanter.
   Veckans sista kväll i London kom vi tämligen fattiga till The Venue. Blötsnön hade fallit sedan eftermiddagen då vi befann oss på White Hart Lane, Tottenhams fotbollsstadion, där hemmalaget spelade mot West Bromwich Albions och precis i det hörn vi satt såg vi gång på gång hur vänsteryttern Peter Barnes, WBA, snurrade upp sin back och serverade Cyrille Regis med enorma bollar. 0-3 i halvlek och 2-3 till slut och jag blev WBA-fan på kuppen.
   Den här kvällen var det bara förbandet Dag Vag som gällde och struntade helt sonika i huvudbandet Cimarons, ett utpräglar reggaeband. Den mer än ödsligt tomma lokalen var egentligen så tidigt på kvällen bara fylld av några svenska turister, inklusive Thåström och Fjodor från Ebba Grön, som gjorde allt för att låta som flera hundra personer i publiken.
   Den var för övrigt både första, sista och enda gången jag besökte The Venue.

CLARENDON HOTEL
Ännu ett Hammersmith-ställe i Londons västra delar. Stället hade både en så kallad ballroom, en stor dans- och konsertlokal, och en liten mindre källarklubb, även kallad Broadway, efter gatan Hammersmith Broadway som gick förbi.
   1982 öppnade Klubfoot i källaren, hemmaplan för den allt växande psychobillyscenen. Både klubben och huset är numera rivet och ersatt av kontor och busstation.
   Första gången jag kom dit, i januari 1983, spelade ett band som hette Straight Music och jag kan idag inte minnas någonting.
   Sedan har jag varit i huset ett par gånger till. I januari 1984 på en helt brinnande bra konsert med Barracudas. Tätt, tajt och fantastiskt. Och sedan på en hel konsertkväll uppe i ballroom med flera band på affischen. The Kick, Makin’ Time, Billy Hasset och The Prisoners av vilka flera då var aktuella på en samlingsskiva, ”The countdown compilation”. Bra underhållningspop men gav inte några outplånliga minnen.

THE MOONLIGHT
West Hampstead-området i nordvästra London har jag över huvudtaget bara besökt en enda gång i mitt liv och det var i januari 1983. En råkall, mörk januarikväll och när vi kom ur tunnelbanan visste jag egentligen inte var jag var.
   Min vän Lars-Åke har berättat hela historien om klubben i sin fantastiska bok ”Road Runner – en rockvandring i 60-talets London”. Men det är någonting i berättelsen som inte stämmer. Han berättar att klubben på 60-talet hette Klooks Kleek som först i slutet på 70-talet blev ett tillhåll för punk- och new wave-artister och i samband med det bytte namn till The Moonlight. Som enligt Lars-Åke låg en trappa upp men jag och flera av mina medresenärer, Jan-Ola och Anders, kan nästan gå ed på att klubben i
januari 1983 låg i gatunivå.
   Vi såg en konsert med London Cowboys med Glen Matlock, den gamle Sex Pistols-basisten, och det var ett tämligen fantastiskt minne. Förbandet hette Legendary Luton Kippers. Ett fantastiskt namn på en grupp men musikaliskt inte lika oförglömligt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (400)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2007 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.