Blogginlägg

Dammig återförening

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 1996.

HOOLA BANDOOLA BAND
Slottsfestivalen, Örebro 26 juli 1996

Sommarens minst uppmärksammade återförening fyllde Slottsfestivalens stora scen till bristningsgränsen.
   Sjumannabandet plus två extramusiker lyckades fylla sin 115 minuter långa konsert med många gamla slagdängor.
   Och kullerstensgatan mellan broarna framför stora scenen var också fylld med förväntansfull publik.
   Men mitt gamla hjärta fylldes bara med nostalgi och tillbakablickar.
   Av sommarens alla, och de är många, återföreningsturnéer känns Hoola Bandoolas dammigast och minst naturlig.
   Hoola har en så tidstypisk profil att det egentligen bara var nostalgiska skäl som gjorde fredagskvällens konsert till en godkänd upplevelse.
   En normal Slottsfestivalkonsert på en timme hade gjort det skånska bandet betydligt slagkraftigare.
   För att binda samman då och nu presenterades de varje låt noggrant . Tillägnade sina gamla låtar nuvarande företeelser eller personer och fick det att låta som allt de gjorde förr är tidlöst.
”Garanterat individuell” var plötsligt en sång om Gudryn Schyman och innan ”Juanita” uppmanade de till turistbojkott av Turkiet…
   En av konsertens bästa låtar, ”Hemmet”, tillägnades ingen och inledningsvis haltande ljudet var så dags, efter en timme, förnämligt.
   Det var ingen direkt hysteri bland publiken. Åskådarleden tunnades ut med tiden men det klappades artigt under hela konserten.

Arne Franck: bas och gitarr
Björn Afzelius: Sång, ak.gitarr och tamburin
Håkan Skytte: Slagverk
Mikael Wiehe: Sång, gitarrer och sopransax
Per-Ove Kellgren: Trummor
Peter Clemmedson: El.gitarr, ak.gitarr och sång
Povel Randén: El.piano, sång , synt, gitarrer och trombon

Gästmusiker:
Bernt Andersson: Hammondorgel, dragspel och munspel
Mats Persson: Slagverk, ak.gitarr och kör

/ Håkan

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.