Blogginlägg

Bakom Motown-hitsen

I fredagskväll, efter en Jill Johnson-konsert och leverans av recension till tidningen, så tittade jag och Carina på en inspelning av kvällens Så ska det låta. Absolut inget livsviktigt program men ändå god underhållning och ett perfekt ackompanjemang när kvällens första, och sista skulle det visa sig, öl skulle rinna ner i strupen.
   Ändå var just det här programmet av lite mer värde än vanligtvis. Slötittandet var tillfälligt ersatt av lite mer engagerad närvaro. Som gäst fanns Mats Ronander med och är det någon i hela Sveriges hela artistelit som jag följt genom alla år så är det just Mats.
   Från tidiga Nature via alla kompjobb bakom Pugh, Ted Gärdestad, Ulf Lundell, ABBA och till den långa solokarriären.
   Han är två år yngre än mig och gick således i sjunde klass på Olaus Petri-skolan i Örebro när jag gick i nian. Ingen kontakt då men det var omöjligt att missa honom och hans munspel, som alltid fanns med där han gick.
   Sedan lämnade han stan samma år han fyllde 16 år men har ändå kallats örebroare i lokaltidningen genom alla år. Det finns alltid en viss dignitet i Mats uppträdande. I varje situation, i varje Rhapsody in Rock och i varje annat sammanhang. Så även i ultrafamiljära Så ska det låta.
   Mitt i programmet i fredags, under kategorin intron, ställde sig La Gaylia Frazier upp och sjöng ”I want you back” och när rutan med information kom upp på tv-skärmen så vällde Motown-nostalgin över mig.

I slutet på 60-talet blev jag närmast besatt av Motown. Inte bara av musiken, pop, hits och soul i en alldeles bedårande samklang, utan också allt bakom. Framförallt låtskrivarna som har skrivit alla dessa helt oförglömliga låtar men även hela organisationen under den karismatiske Berry Gordy Jr. Släktbanden inom skivbolaget och alla dessa kombinationer av låtskrivare som var rena kvalitetsstämpeln.
   Namn som Holland-Dozier-Holland, Whitfield-Strong, Ashford-Simpson präntades in i min hjärna liksom enskilda låtskrivare som Fuqua, Cosby, Moy, Sawyer och Hutch.
   Det intresserade en 15-16-åring från norr i Örebro mer än vad som egentligen är nyttigt. Kalla det sjukligt intresse eller brist på fritidssysselsättning men jag tog mig, på virtuellt sätt, in i The Motown Organisation. Läste noggrant den amerikanska musikbranschtidningen Billboard och noterade varje nytt namn som anställdes på skivbolaget.
   Vad som skilde fredagskvällens låt ”I want you back” från alla andra Motown-hits under 60-talet var låtskrivarpseudonymen The Corporation. Ett helt nytt grepp från Motown.
   Myten säger att det var Berry Gordys sätt att göra låtskrivarna lite mer anonyma och inte utsättas för påtryckningar från andra skivbolag och förlag. Vid den här tidpunkten låg Gordy och Motown i fejd med Holland-Dozier-Holland, som faktiskt har förnamn som Brian-Lamont-Eddie, som höll på att lämna Motown och senare gjorde det och startade de egna skivbolagen Hot Wax och Invictus.
   Gordy, som agerade både skivbolags-vd och låtskrivare, ingick själv i låtskrivar/arrangörs/producent-kollektivet som också stod bakom andra Jackson 5-hits som ”ABC”, ”The love you save” och ”Going back to Indiana” vid sidan av den direkt klassiska ”I want you back”.
   Övriga låtskrivare i kvartetten var Freddie Perren, Fonze Mizell och Deke Richards och jag ska inte påstå att just de namnen poppade upp automatiskt när det stod The Corporation i tv-rutan i fredags.
   Musik är så mycket lättare att komma ihåg än namn. Tack och lov.

/ Håkan

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.