Blogginlägg
Bakom Motown-hitsen
I fredagskväll, efter en Jill Johnson-konsert och leverans av recension till tidningen, så tittade jag och Carina på en inspelning av kvällens Så ska det låta. Absolut inget livsviktigt program men ändå god underhållning och ett perfekt ackompanjemang när kvällens första, och sista skulle det visa sig, öl skulle rinna ner i strupen.
Ändå var just det här programmet av lite mer värde än vanligtvis. Slötittandet var tillfälligt ersatt av lite mer engagerad närvaro. Som gäst fanns Mats Ronander med och är det någon i hela Sveriges hela artistelit som jag följt genom alla år så är det just Mats.
Från tidiga Nature via alla kompjobb bakom Pugh, Ted Gärdestad, Ulf Lundell, ABBA och till den långa solokarriären.
Han är två år yngre än mig och gick således i sjunde klass på Olaus Petri-skolan i Örebro när jag gick i nian. Ingen kontakt då men det var omöjligt att missa honom och hans munspel, som alltid fanns med där han gick.
Sedan lämnade han stan samma år han fyllde 16 år men har ändå kallats örebroare i lokaltidningen genom alla år. Det finns alltid en viss dignitet i Mats uppträdande. I varje situation, i varje Rhapsody in Rock och i varje annat sammanhang. Så även i ultrafamiljära Så ska det låta.
Mitt i programmet i fredags, under kategorin intron, ställde sig La Gaylia Frazier upp och sjöng ”I want you back” och när rutan med information kom upp på tv-skärmen så vällde Motown-nostalgin över mig.
I slutet på 60-talet blev jag närmast besatt av Motown. Inte bara av musiken, pop, hits och soul i en alldeles bedårande samklang, utan också allt bakom. Framförallt låtskrivarna som har skrivit alla dessa helt oförglömliga låtar men även hela organisationen under den karismatiske Berry Gordy Jr. Släktbanden inom skivbolaget och alla dessa kombinationer av låtskrivare som var rena kvalitetsstämpeln.
Namn som Holland-Dozier-Holland, Whitfield-Strong, Ashford-Simpson präntades in i min hjärna liksom enskilda låtskrivare som Fuqua, Cosby, Moy, Sawyer och Hutch.
Det intresserade en 15-16-åring från norr i Örebro mer än vad som egentligen är nyttigt. Kalla det sjukligt intresse eller brist på fritidssysselsättning men jag tog mig, på virtuellt sätt, in i The Motown Organisation. Läste noggrant den amerikanska musikbranschtidningen Billboard och noterade varje nytt namn som anställdes på skivbolaget.
Vad som skilde fredagskvällens låt ”I want you back” från alla andra Motown-hits under 60-talet var låtskrivarpseudonymen The Corporation. Ett helt nytt grepp från Motown.
Myten säger att det var Berry Gordys sätt att göra låtskrivarna lite mer anonyma och inte utsättas för påtryckningar från andra skivbolag och förlag. Vid den här tidpunkten låg Gordy och Motown i fejd med Holland-Dozier-Holland, som faktiskt har förnamn som Brian-Lamont-Eddie, som höll på att lämna Motown och senare gjorde det och startade de egna skivbolagen Hot Wax och Invictus.
Gordy, som agerade både skivbolags-vd och låtskrivare, ingick själv i låtskrivar/arrangörs/producent-kollektivet som också stod bakom andra Jackson 5-hits som ”ABC”, ”The love you save” och ”Going back to Indiana” vid sidan av den direkt klassiska ”I want you back”.
Övriga låtskrivare i kvartetten var Freddie Perren, Fonze Mizell och Deke Richards och jag ska inte påstå att just de namnen poppade upp automatiskt när det stod The Corporation i tv-rutan i fredags.
Musik är så mycket lättare att komma ihåg än namn. Tack och lov.
/ Håkan
Jill Johnson visade upp sitt rätta jag
Framför artisterna
<< | Mars 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: