Blogginlägg

Soundtracks: "Until the end of the world"

UNTIL THE END OF THE WORLD (Warner Bros, 1991)

Kombinationen den tyske filmregissören Wim Wenders och den irländska rockgruppen U2 har genom åren blivit ett begrepp. År 2000 blev samarbetet fullständigt i filmen ”The million dollar hotel” men här, åtskilliga år tidigare, hade U2 en viktig roll med sin titellåt till Wenders film. En låt som faktiskt var helt ny när den gjordes till filmen men när soundtracket släpptes i december 1991 och filmen hade premiär till julen samma år hade U2 hunnit släppa ”Achtung baby”-albumet där en nyinspelad version finns med.
   På den här 19 låtar långa soundtracket finns det fler spår som redan är utgivna och därmed inte är lika spännande som det övriga materialet. Exempelvis låtarna med Talking Heads, T Bone Burnett och Daniel Lanois.
   Däremot är det också många låtar på det här soundtracket som är nya och sedan kom att dyka upp på respektive artists kommande skivor vilket betyder att det finns mycket hjärta och personlighet i flera inspelningar här. Som Lou Reeds ”What’s good”, som inleds och avslutas mäktigt med stora elgitarrer och cello, med typisk pratig sång. Låten kom sedan på Reeds ”Magic & loss”-skiva.
   Även Elvis Costellos version av Ray Davies mästerliga sång ”Days” gör sin debut här. Han drar ned tempot och gör den mycket känslosamt. Så bra att den senare platsade på Costellos coverskiva ”Kojak variety”.
   Medan REM:s inte helt ointressanta ”Fretless” blev över, en så kallad outtake, frånb gruppens mycket framgångsrika album ”Out of time”, skivan där ”Losing my religion” finns med.
   Julee Cruise gör ett överraskande starkt intryck på Elvis Presleys gamla ”Summer kisses, winter tears”. Soft viskande pop med uppenbara evergreen-kvalitéer.
   Även Nick Cave, som skrivit en låt på filmtiteltemat, Depeche Mode och den mjukt vackra duetten mellan Jane Siberry och k d lang tillhör skivans höjdpunkter.
   Mellan de konventionella låtarna förekommer symfonisk typisk filmmusik skriven av Graeme Revell. Små korta instrumentala pauser.

Innehåll:
1. Opening Title: Graeme Revell
2. Sax And Violins: Talking Heads
3. Summer Kisses, Winter Tears: Julee Cruise
4. Move With Me (Dub): Neneh Cherry
5. The Adversary: Crime & The City
6. What’s Good: Lou Reed
7. Last Night Sleep: Can
8. Fretless: R.E.M.
9. Days: Elvis Costello
10. Claire’s Theme: Graeme Revell
11. (I’ll Love You) Till The End Of The World: Nick Cave & The Bad Seeds
12. It Takes Time: Patti Smith (With Fred Smith)
13. Death’s Door: Depeche Mode
14. Love Theme: Graeme Revell
15. Calling All Angels: Jane Siberry with k.d. Lang
16. Humans From Earth: T Bone Burnett
17. Sleeping In The Devil’s Bed: Daniel Lanois
18. Until The End Of The World: U2
19. Finale: Graeme Revell

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.