Blogginlägg

Tributes: Yoko Ono

Postad: 2011-01-19 07:49
Kategori: Tribute-skivor


"Every man has a woman" (Polydor, 1984)
John Lennon fick aldrig uppleva sin fru Yoko Onos 50-årsdag men hans projekt, där ett antal mer eller mindre närstående artister tolkade Yoko Ono-låtar, genomfördes postumt med Yokos hjälp. Hon har skrivit en liten kort berättelse, "A crystal ball", på omslaget som pryds av samtliga medverkande artisters autografer på framsidan.

Den säregna japanska kvinnan har väl i de allmännas ögon uppfattats som en svårtillgänglig, experimentell och alldeles för modern kvinna. Där konst och pop möts på en väldigt intellektuell nivå. Som partner till John Lennon fick hon ju breda ut sig mer än de flesta. Så fort han gav ut en skiva på 70-talet fick Yoko Ono i demokratisk ordning också ge ut en skiva. Inledningsvis var hennes plattor extremt svårlyssnade experiment till musik men med tiden skrev hon allt finare melodier med stundtals riktigt bra harmonier.
   Materialet till den här tributskivan har hämtats från den mer lättillgängliga repertoaren, från Yokos album ”Approximately Infinite Universe” (1973), “Double Fantasy” (1980) som gjordes tillsammans med John, “Season of Glass” (1981), “It's Alright (I See Rainbows”) (1982) och singeln från februari 1981, “Walking on thin ice”.
   Projektet startades av John Lennon men utvidgades med Yokos hjälp. och därmed utökades också urvalet av låtar från skivor som Lennon aldrig fick uppleva. Urvalet startar med titellåten “Every man has a woman who loves him”, en låt från deras sista skiva tillsammans, “Double fantasy”. Och faktiskt också samma inspelning men där Yoko Onos röst är raderad och Johns bakgrundsröst har lyfts fram.
   John finns också med på ytterligare en låt, “Now or never”, inspelad tillsammans med Elephant’s Memory i mars 1972. Där Yokos röst är ersatt av en kör, Spirit Choir, och ett i övrigt harmoniskt arrangemang.
   Harry Nilsson, en genuin vän till familjen, bidrar med tre låtar av skiftande karaktär. Från evergreen-arrangerade “Silver horse” via “Dream love”, där det gamla soundetr möter en vocoder, till tämligen moderna “Loneliness” med fin soulkör.
   Den amerikanske fullblodsrockaren Eddie Money profilerar sig lite väl mycket med feta gitarriff, ekodundrande trummor och en fullt satsande röst på “I’m moving on”.
   Skivans kvinnliga bidrag är desto ödmjukare. Rosanne Cash smyger fram bland mjuka syntar och akustisk gitarr i "Nobody Sees Me Like You Do" och Roberta Flack är sedvanligt coolheten symboliserad i “Goodbye sadness”.
   Elvis Costello och hans band uppträder i en ovanligt elektronisk ljudvärld, med "Popcorn"-blippiga syntar, men kommer ändå ifrån projektet med beröm godkänt. Trots den moderna ljudbilden är det Allen Toussaint som har producerat och det lär väl vara första gången de två möts. Ett samarbete som når sin kulmen på deras duettskiva ”The river in reverse” från 2005.
   Två låtar står ut av lite mer negativa skäl. Den helt igenom elektroniska versionen av ”Dogtown” med Alternating Boxes och den något udda popversionen av ”Wake up” som tyska gruppen Trio, producerad av Lennon-vännen Klaus Voormann, står för.
   Dock är avslutande ”It’s alright” lite gullig med John och Yokos knappt nioårige son Sean som närmast rappar sig igenom låten.

Innehåll:
1."Every Man Has a Woman Who Loves Him" – 3:32 - John Lennon
2."Silver Horse" – 3:07 - Harry Nilsson
3."I'm Moving On" – 2:47 - Eddie Money
4."Nobody Sees Me Like You Do" – 3:23 - Rosanne Cash
5."Dogtown" – 3:26 - Alternating Boxes
6."Goodbye Sadness" – 3:22 - Roberta Flack
7."Walking on Thin Ice" – 3:46 - Elvis Costello and The Attractions (with The TKO Horns)
8."Wake Up" – 2:22 - Trio
9."Dream Love" – 3:46 - Harry Nilsson
10."Now or Never" – 3:44 - Spirit Choir
11."Loneliness" – 3:42 - Harry Nilsson
12."It's Alright" – 2:27 - Sean Lennon

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (384)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (43)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (16)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2011 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Tomas 22/11: Han turnerade faktiskt med 2 olika band 1985.På våren med Olsen,Johansson,Patche...

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.