Blogginlägg

“Love affair”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/12 2003.

Sophie Zelmani
Love affair
(Columbia/Sony)

Så kärv, så otillgänglig och så personlig. Med sitt femte album tar Sophie Zelmani inte många musikaliska steg framåt i sin artistkarriär. Däremot förstärker och befäster hon sin unika position i svensk showbusiness som en mycket udda men färgstark fågel.
   Hur förberedd man än är på en ny Zelmani-skiva så slår den alltid ner som en väldigt annorlunda lyssningsupplevelse. Som på några få spelningar växer från ett allmängiltigt svårflörtat möte till en ofrånkomligt kärleksfylld platta.
   ”Love affair” befinner sig därmed tämligen nära Zelmanis tidigare skivor. Som på inte alls är några utåtriktade eller kommersiella alster utan mer vänder sig inåt och formas utifrån stora känslor och små uttryck.
   Att den nya skivan så tydligt påminner om Zelmanis tidigare (mäster)verk beror givetvis på att musiker och producent (Lasse Halapi) är identiska och samarbetet fungerar fortfarande så lyckat. Utan att kännas det minsta upprepande eller förutsägbart.
   Huvudintrycket är att inte mycket har hänt med Zelmanis musik genom åren. Men det är de små detaljerna som efter några genomlyssningar gör ”Love affair” så oerhört lätt att älska.
   Och visst hör jag också några nyheter bland alla de steelguitar-kryddade poplåtarna och de mer sedvanligt nakna visorna. Som när hon i ”Truth” överraskande gör en luftig blues och ”Grand as loving” blir närmast gospel med bara piano och orgel i kompet.
   Som en svensk kvinnlig Neil Young går Sophie sin egen väg med sina lågmälda djupt personliga sånger. En väg som är så befriande fattig på potentiella radiohits, image och spektakulär utstrålning.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.