Blogginlägg från januari, 2004

Linda Gail Lewis konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/1 2004.

KONSERT
Linda Gail Lewis
Sombrero, Örebro 3/1 2004

Att se en konsert med lillasystern till en man som allmänt kallas The Killer kan naturligtvis skapa både förutsättningar och förväntningar.
   Jag har förstått att det finns minst två sidor av Linda Gail Lewis. Dels den där countrysliskiga, smetiga varianten som gör klibbiga och inställsamt amerikanska ballader. Och dels en tuffare rockabillykryddad sida.
   På ett välbesökt Sombrero i lördagskväll blev det lite överraskande varken eller. Där tog hon istället fram tidernas äldsta rock’n’roll-repertoar utan att göra det personligt eller speciellt annorlunda.
   De sista finallåtarna ”Johnny B Goode” och ”Good Golly miss Molly” är givetvis ett klassiskt slut på en rockkonsert men i det här fallet var det varken tempohöjande eller extra storslaget.
   För när man som Linda Gail under hela konserten radar upp 50-talshit efter 50-talsklassiker, från namn som Chuck Berry, Little Richard, Bill Haley och givetvis brorsan Jerry Lee, så blev extralåtarna bara som ytterligare en dag på jobbet.
   Linda Gail är väl i jämförelse bara en vindpust jämfört med Jerry Lee Lewis dignitet. Och även om hennes senaste skiva heter ”Out of the shadows” så befinner hon sig just i skuggan av sin bror.
   Damen bakom pianot på Sombreros scen sent i lördagskväll saknade dock inte självkänsla, långtifrån. Hon hamrade på pianot med ackuratess, både sittande och stående, och de genuina boogie-riffen rullades ut både naturligt och logiskt. Som utan större svårighet förvandlade dansgolvet framför scenen till just ett dansgolv.
   Sedan kan det ju alltid diskuteras om graden av utveckling eller om det var tillräckligt spännande det vi fick uppleva. Stundtals påminde det om ett dammigt väl inövat revivalparty där personligheten fick stå tillbaka för nostalgi och rockhistoria.
   I de ögonblicken var det däremot uppfriskande med det svenska kompet som utan att ta den legendariska repertoaren utanför mallarna gjorde ett tungt, gungigt och perfekt jobb. Med den gamle Refreshments-medlemmen Tord Eriksson som färgstark gitarrist.

Micke Finell, sax
Mike Watson, bas
Ingemar Dunker, trummor
Tord Eriksson, gitarr

Linda Gail Lewis låtar:
?? ”Boogie Woogie” ”Tennessee”
Roll over Beethoven
?? ballad What can I do
Old black Joe
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Rip it up
Whole lotta shakin going on

Paus

Let’s talk about us
Jambalaya
Let’s have a party
You can have my husband
What’d I say
Crazy arms
High scool confidential
Great balls of fire

Extralåtar
Johnny B Goode
Good Golly miss Molly

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.