Blogginlägg
"Rubarth"
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/12 2001.
RUBARTH
Rubarth
Simsalabim)
På fotbollsplanen är förre ÖSK:aren och numera AIK:aren Mats Rubarth en bländande tekniker. Som musikaliskt, om allt vore logiskt och naturligt i den här världen, borde ha sin motsvarighet i en flyhänt Toto-gitarrist eller en keyboard-virtuos à la Rick Wakeman.
Men tack och lov är det med väldigt anspråkslösa värderingar i bagaget som Rubarth kliver in i inspelningsstudion. Utan attityd och utan större krav på sig står han med båda fötterna på jorden och gör stundtals ypperlig poprock med ibland countryfierade inslag.
Efter förra årets anmärkningsvärda singel, vars två låtar ingår på det här sex låtar starka minialbumet, följer han upp uppmärksamheten med både intensivare och snällare tongångar.
Kompad och producerad av flera Partajbands-medlemmar och teknikern Anders Moberg har han fått ett ordentligt stuk på soundet. Plus att klaviaturkillen Rickard Nilsson, från Charlie's Magazine, och Linda Karlstedt, från User, gästar på flera spår.
Skivan inleds chockerande rakt på, tajt och energiskt i en alldeles bedårande låt, "Old friends", som befinner sig på den charmiga gränsen mellan pop och rock. I ett tempo och arrangemang som effektivt kamouflerar det faktum att Rubarth inte har någon större röst.
Just den detaljen blir lite mer uppenbar i de lugnare och snällare låtarna. Men först följer ännu en rocklåt i halvfart, "Keep coming by", med ett klassiskt gitarrintro hämtat från Iggy Pops "The passenger".
Sedan sänks tempot ytterligare och materialet blir mer ordinärt än personligt. Men fortfarande råder det inga tvivel om att Mats Rubarth kan ha en framgångsrik popkarriär framför sig. Om han vill.
/ HÃ¥kan
Mikael Wiehe konsert
<< | December 2001 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: