Blogginlägg

”Efter natten bränder”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/3 2006.

Lars Winnerbäck
Efter nattens bränder
(Sonet/Universal)

Så var det dags för den nyblivne 30-åringen Lars Winnerbäck att fira tio år som skivartist med en välmatad samling utsträckt över två cd plus en diskografi. Dessutom innehåller lyxversionen en lång självbiografisk berättelse, år för år, skriven av Lars själv.
   Det är Winnerbäcks variant av Ulf Lundells "Livslinjen" och man ska kanske inte jämföra de båda artisternas karriärer så noggrant men Winnerbäck har onekligen en intressant berättarteknik som inte riktigt kommit upp till ytan förrän nu.
   För i den långa utförliga beskrivningen av sitt liv och sin karriär finns det både passion och engagemang som inte riktigt har kommit fram i hans texter och musik.
   Ändå ger de 24 gamla låtarna sken av en ganska enastående karriär som håller en märkbart jämn och hög kvalitetsnivå när det handlar om ett urval från alla hans åtta album och några ep-spår plus två nyinspelade låtar som i ett fall, Pogues-inspirerade "Stockholms kyss", visar upp en delvis ny musikalisk riktning.
   Jag konstaterar att urvalet till stor del är styrt av de kommersiella framgångarna. Med andra ord dominerar låtarna från storsäljaren "Söndermarken", Winnerbäck-skivan jag älskar minst, och saknar flera låtar från "Singel", i mina öron hans all-time-high.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.