Blogginlägg

Rock för den stora massan

Postad: 2013-08-21 07:52
Kategori: Live-recensioner



Redan 1980 var 10cc:s storhetstid över. Godley/Creme lämnade gruppen 1976 och Stewart/Gouldman fortsatte som duo med viss hjälp från turnétrummisen Paul Burgess. Album som "Deceptive bends" och "Bloody tourists" blev uppmärksammade mycket tack vare hits som "Things we do for love", "Good morning judge" och "Dreadlock holiday". Inför "Bloody..."-albumet utökades gruppen med ytterligare musiker, en konstellation (se nedan) som höll i sig över albumet "Look hear?" som släpptes i mars 1980, en månad innan Sverigespelningen, men var helt befriad från hits och gruppen tynade långsamt men stadigt bort.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/4 1980.

10cc
Isstadion, Stockholm 17 april 1980


Den engelska gruppen 10cc har genomgått en ganska oroande musikalisk utveckling de senaste åren. De har växt. Långt utanför de ramar och gränser som deras ursprungliga genuina popmusik tangerade. De har övergivit de små mänskliga konsertlokalerna för de stora ogästvänliga arenorna och isladorna. På samma sätt har deras musik också förändrats. Den har svällt och blivit bombastisk. Rockmusik för den stora massan.
   10cc, originalet, med Eric Stewart, Graham Gouldman, Kevin Godley och Lol Creme, kom som en befriande vind på 70-talets första halva.
   Bandet spelade då innehållsrock, musik fylld med idéer och spännande uppslag. Med en originalitet och chanstagning som man får gå ända fram till idag för att hitta motsvarighet till.
   Efter arbete kommer succé.
   Med succén kom också splittringen. Kvartetten klyvdes i två delar. Agnarna skildes så att säga från vetet. Godley och Creme tog sin sin nyupptäckta gizmo (en gitarrsynthesizer) under armen och smet ut bakvägen. Stewart och Gouldman slapp de två trollkarlarna men gjorde ändå självklar och lysande musik på egen hand.
   De kom också att bilda kärnan i det nya och större 10cc. Som riktade sig till en större och delvis ny publik. Singelsuccéerna uteblev och gruppen satsade allvarligare på albumen.
   Därför låter 10cc annorlunda idag än för åtta år sedan.
   De är, i omfång och kvalité, en imponerande samling musiker. Flexibla killar som ofta klarade av att spela på mer än ett instrument. De två trummisarna spelade exempelvis också akustisk gitarr och piano. och gruppens ledande personlighet, Eric Stewart, var lika duktig pianist som gitarrist samt har en suverän röst.
   Som uppföljningsturné till deras senaste album, "Look hear", dominerade naturligtvis materialet från nya skivan fast ska sanningen fram har de gjort bättre låtar. Men de nya låtarna fick sig dock en ansiktslyftning när de pumpade uppenbart liv i de från skivan tämligen mediokra melodierna.
   "One two five", senaste singeln med sina många temposkiftningar, avslutades vilt när Stewart nästan gick bärsärkagång på slidegitarr. Gitarristen Rick Fenns solonummer "Don't send me back" (tillägnad de vietnamesiska båtflyktingarna) hade fina harmonier och "Lovers anonymous" liknade en självklar hitlåt och publiken kunde överraskande redan texten.
   Annars samlade 10cc mest poäng med klassiker som "Wall street shuffle", "Art for art's sake" och "Things we do for love" medan publiken definitivt tinade upp under "Dreadlock holiday".
   Visst har det stora gruppsound slätats ut i 10cc:s musik men de gjorde storslagen rockmusik i avslutningsnumret "Roll over Beethoven" som förlåter mycket denna kväll.

Eric Stewart: gitarr,piano och sång
Graham Gouldman, bas, gitarr och sång
Rick Fenn: gitarr
Duncan Mackay: keyboards
Paul Burgess: trummor, akustisk gitarr och piano
Stuart Tosh: trummor, akustisk gitarr och piano

Trolig setlist:
1 L.A. Inflatable
2 Wall Street Shuffle
3 One Two Five
4 I'm Mandy Fly Me
5 Lovers Anonymous
6 How'm I Ever Gonna Say Goodbye
7 Good Morning Judge
8 From Rochdale To Ocho Rios
9 Art For Art's Sake
10 It Doesn't Matter At All
11 The Things We Do For Love
12 Don't Send We Back
13 Dreadlock Holiday
14 Feel The Benefit
15 I'm Not In Love
16 Rubber Bullets/Silly Love/Life Is AMinestrone
17 Roll Over Beethoven

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2013 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.