Blogginlägg

Lizzy gav högklassig konsert

Postad: 2013-08-28 07:51
Kategori: Live-recensioner

Sedan Gary Moore hade lämnat Thin Lizzy för andra gången sommaren 1979 hade gruppen haft tillfälliga lösningar med Midge Ure, ex-Ultravox, och Dave Flett, ex-Manfred Mann's Earthband, innan Snowy White vintern 1979-80 blev officiell medlem. Nya albumet "Chinatown" hade inte hunnit bli klar inför turnén i april 1980 och kom ut först till hösten 1980.
   Turnén inleddes på Irland i april, fortsatte till Skandinavien (Oslo, Köpenhamn, Stockholm, Göteborg) innan de i maj-juni spelade i England.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/4 1980.

THIN LIZZY
Isstadion, Stockholm 26 april 1980


Det finns nog ingen rockgrupp som så totalt kan fånga en stor publik som Thin Lizzy gör. De gör hårdrock med känsla och finess istället för med publikförakt, aggressioner, hög volym och betongkrossmusik som är så vanligt i genren.
   Nästan femtusen trogna Lizzy-fans trotsade det kommunikationsdrabbade Stockholm och hejade fram gruppen till en högklassig konsert i lördagskväll på Johanneshovs Isstadion. Ett bevis på ömsesidig uppskattning. En respons som kändes ärlig och sanningsenlig.
   Thin Lizzy är en intressant institution, 10 år gammal som den är. Gruppens många medlemskriser kan inte ta knäcken på Phil Lynott och grabbarna. Nye gitarristen Snowy White var sannerligen ingen dålig ersättare till Gary Moore.
   Den blonde kalufsen White tog många av kvällens förstklassiga solon och befann sig ofta i strålkastarljuset.
   Lizzykonserterna inramas alltid väldigt anspråkslöst där de kom och gick i ljusbomber och moln av rök men däremellan lät musiken tala för sig själv.
   Lördagskonserten innehöll få nyskrivna låtar och byggde mer på gamla standards som "Jailbreak" och "Rosalie". Och folket sjöng med, klappade händer och tjöt av lycka. Även inför Lynotts senaste solosingel "Dear miss lonely heart" som smälte in fint i det vanliga Lizzysoundet.
   Det blev alltså inga aptitretare från det kommande albumet som Lynott lovade, när jag träffade honom för en månad sedan, till månadsskiftet maj-juni men nu inte beräknas klar förrän i höst.
   Det allra roligaste med Thin Lizzy live var deras fantasi även inom den begränsade instrumenteringen två gitarrer, bas och trummor. De kunde som ingen annan växla mellan ballader och rocktempo utan att förlora i exakthet och skärpa. Övertygade tankar som for i huvudet under promenaden över Skanstullsbron mot Götgatan till storstadens andra nattliga nöjen. Ett lämmeltåg av rockintresserade.

Phil Lynott, bas och sång
Brian Downey, trummor
Scott Gorham, gitarr
Snowy White, gitarr
Darren Wharton, keyboards

(Affisch från www.thinlizzyguide.com)

Setlist:
Are You Ready?
Chinatown
Waiting For An Alibi
Jailbreak
Do Anything You Want To
Don't Believe a Word
Sweetheart
Got To Give It Up
Still In Love With You
Dear Miss Lonely Hearts
The Cowboy Song/The Boys Are Back In Town
Suicide
Sha La La
Sugar Blues
Baby Drives Me Crazy

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2013 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.