Blogginlägg

Publiken invaderade Konserthusets scen

Postad: 2009-06-15 07:53
Kategori: 70-talskonserter

Engelska rockgruppen The Stranglers var ursprungligen bokade för konsert på Stora Hotellet i Örebro 18 september 1977. Men deras Sverige-turné avbröts abrupt två dagar innan efter en raggartumult vid framträdandet i Klippan. Gruppens instrument förstördes och de reste direkt tillbaka till England. Konserten i maj blev en revansch men publikintresset var svalt. Ändå blev konserten oförglömlig när stora delar av publiken invaderade scenen.
   Kvartetten hade på fem månader under 1977 givit ut två album, ”Rattus Norvegicus” och ”No more heroes”, och bara några dagar efter Örebrokonserten släpptes deras tredje album, ”Black and white”. En låt från den skivan, "Nice 'n' sleazy", släpptes på singel och gick in på Englandslistan dagen före konserten.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 1978.

THE STRANGLERS
Konserthuset, Örebro 7 maj 1978


Så var de då äntligen här! När Stranglers på sitt andra försök kom till Örebro och var ”bara” 20 minuter försenade. De hade två dagar på sig från Oslo och var i Örebro redan på lördagen men blev ändå försenade. Det tycks ha blivit en sport att inte passa tiden. Nåväl, Hugh Cornwell, gitarristen, bad pliktskyldigt om ursäkt och den som så önskade kunde få pengarna tillbaka.
   Den dryga timmen långa konserten som sedan följde måste ha varit en av de underligaste som någonsin genomförts i Örebro. Vi var inte många där och samme Hugh tyckte det var synd att inte fler gillade bra musik och då jublade alla.
   Så långt var allt normalt innan Hugh efter fyra-sex nummer påpekade att det inte var förbjudet att stå upp i bänkraderna. Publiken var snart med på noterna och invaderade slutligen hela scenen som mest såg ut som ett dansgolv på diskotek där de blå-gul-röda strålkastarna intensivt ackompanjerade den studsande publikfyllda scenen.
   Den entusiastiska publiken fick många chanser att sjunga med i refrängerna i de populära Stranglers-låtarna. Stranglers spelade ett något högt spel kan tyckas men inga incidenter förekom så detta ovanliga publikfrieri måste ses positivt även om de olika Stranglers-medlemmarna försvann i mängden för den övriga publiken.
   Musikaliskt var gruppen bättre än att de ska tillhöra den så exploaterade punkrevolutionen. Visst fanns den brutala rytmen som ett viktigt inslag men Stranglers var så mycket mer. De presterade vildsint rockmusik som har samma förödande egenskaper som exempelvis Status Quo.
   Visst försökte de flera gånger passera ljudvallen men de hade i Dave Greenfields orgel/synthesizer, Hugh Cornwells rakbladsvassa gitarr och Jean Jacques Burnels basfigurer en samlad musikalitet som hela den likriktade punkrörelsen i övrigt gått miste om.
   Och med melodistarka kort som ”Hanging around”, ”Something better change” och ”No more heroes” har Stranglers större chanser att leva vidare efter punkens död.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2009 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Kjell J 25/11: Vem kan vara utan covern på "Anna"? Inte jag i alla fall....

Hans Odelholm 24/11: Hej Håkan Jag har liksom du lyssnat på podden ’Hundåren’ om Peter LeMa...

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.