Blogginlägg

Mickey Jupp i countryland

Postad: 2009-06-11 07:59
Kategori: Skiv-recensioner

CHRIS EAST & MICKEY JUPP: Country & Northern (Wildbird)
Det har varit en fantastiskt händelserik vår för oss Mickey Jupp-fans. Med både en comeback för Legend, en generös demosamling med Mickey, ”Favourites”, och tidigt i våras några små löften om en spännande fortsättning. Och nu, till hälften överraskande, kommer det i dagarna ett helt nyinspelat album med original-Legend-medlemmarna East och Jupp med tolv originallåtar av vilka elva är skrivna av duon själv.
   Som om inte det räcker är det ytterligare två skivor i görningen. Ännu en East/Jupp-skiva som ska heta ”Stockholm”. Det lär väl betyda att titellåten, som Dave Edmunds spelade in redan 1990, äntligen kommer med Jupp själv.
   Och låtarna från ”Favourites”-demon utlovas dyka upp på ett album med namnet ”Someplace where it’s Monday” vars titellåt Refreshments gjorde… Ja, ni vet.
   Den lustiga ordvitsen på titeln ”Country & Northern”, ska väl syfta på att skivan innehåller en hel del country och är inspelad norröver i England, i Mickey Jupps hem-county Cumbria. De ofta tillbakalutade rytmerna, de ibland amerikanskt inspirerade texterna och det oslagbara vemodet i många texter passar Jupp som handsken.
   Musikaliskt är det kanske ibland lite väl studiofierat med syntar och trummaskiner men låter i sin helhet ändå bättre än enbart demolåtar. En annan lite märklig invändning är att Jupp gärna tar upp gamla redan inspelade låtar till ny inspelning. Den här gången är det ”Nashville” och ”Crazy cowboy Christmas”, som båda figurerade på det drygt 21 år gamla albumet ”X”, vars nya versioner inte tillför originalen så mycket. Speciellt som de redan då spelades in på bara två man, East och Jupp. Men den förstnämnda låten, som har drag av ”Act naturally”, inleder hela skivan och blir något av titeltema för hela skivan.
   Mickey sjunger genomgående fantastiskt bra på skivan, tonläget passar honom perfekt och i de ibland lågmälda arrangemangen får hans röst en rymlig plats i produktionen och texterna får sin rättvist framträdande roll.
   Engelsk country har alltid varit en fin genre. Mer jordnära än den amerikanskt uppblåsta varianten. Mer fish & chips än fet snabbmat med andra ord.
   På två man blir givetvis kompet begränsat och resurssnålt. Gitarrer och syntar spelar den musikaliska huvudrollen tillsammans med åtskilliga trummaskiner, Enligt East ville de hålla kvar demokänslan i materialet men både jag och Jupp-kännaren Lasse Kärrbäck tror att det blott och enbart beror på snålhet och lättja.
   Nu störs jag inte nämnvärt av de ”konstgjorda” inslagen ty låtarna, sången och arrangemangen är så lågmält tydliga att den traditionella genialiteten i Jupps skrivande och framförande ändå går fram.
   Tolv låtar på drygt 45 minuter gör givetvis ett hyfsat album att ta på allvar. Med en handfull höjdpunkter där Mickey visar sin personliga sida som en underbar artist. Och det är närmast ett mysterium att det, förutom Legend-comebacken, är 15 år sedan han senast gav ut en nyinspelad skiva i eget namn.
   ”Eldorado” är en tämligen smörig ballad med ett statiskt komp men som räddas av Jupps röst och texten där han i jakten på sitt Eldorado passerar både Broadway, Rio Grande och Denver. Och den flygrädde Jupp lyckas ta sig till New York – med tåg.
   ”American dream”, som East har skrivit tillsammans med den Elvis Presley-influerade sångaren Jonty Martindale från Kendal i Cumbria, är mer folkmusik än country med mandolin, kör och Easts egen sång.
   Den banjokryddade ”I don’t want to do it” har en härlig hook i melodin som även här spelas på en mandolin.
   ”Wallflower” är skivans definitiva höjdpunkt som med sin enkla och anspråkslösa melodi och rytm är så fantastiskt vacker. Där akustiska gitarrer och syntar samsas perfekt och blir till ett maximalt arrangemang där inget saknas.
   Den vemodigt färgade ”Reno” i halvfart tillhör också skivans toppar.
   Med så många utmärkta låtar kan jag lätt stå ut med några dansbandssyntar, smöriga körer och en syntetisk texmex-rytm på en låt. Där saknar jag givetvis ett hederligt dragspel (varför inte Geraint Watkins?) men jag saknar genomgående på skivan också det karaktäristiskt akustiska pianospelet från Mickey.
   "Country & Northern", precis som Legend-skivan "Never too old to rock" och bandets gitarrist Mo Withams soloplatta "Background", går att beställa här.

/ Håkan




10 år (33)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2009 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.