Blogginlägg

Magnus Lindberg på ”hemmaplan”

KONSERT
Magnus Lindberg
Debaser Slussen, Stockholm 20 maj 2008
Konsertlängd: 21.25-23.18 (113 minuter)
Min plats: Ca 8 meter rakt framför scenen

Jag har länge hört att det är just i Stockholm man ska se Magnus Lindberg. Det är där på hemmaplan som han levererar stort och med en enorm publikkontakt och en ständigt närvarande energi som aldrig går på tomgång eller känns konstruerad. Hemmaplan och hemmaplan, förresten. Magnus är så sporadisk i sin karriär så han befinner sig nog på bortaplan, i motvind eller på väg någon annanstans mest hela tiden.
   Därför var det på många sätt en utmaning, både på scen och i publikens förväntningar, som mötte alla på Debaser Slussen i onsdagskväll. En alldeles underbart lagom rymlig rocklokal, med för kvällen 260 personer i publiken (inklusive Kjell Andersson från skivbolaget och Staffan Hellstrand, där Magnus med band fick åtskilliga minuter att vika ut sig inför en ständigt älskande publik.
   Där fanns naturligtvis fantasterna. Som skrek efter låtar som ”Ljusterö”, ”Månskens-Peggi” och ”Bortom horisonten” och sjöng med stort i flera av klassikerna och kanske allra mest i ”Tårar över city”.
   Det blev inte oväntat många nya låtar från senaste albumet ”Ett eget liv” och när jag räknar ihop hela kvällens repertoar så blev det faktiskt samtliga låtar från skivan, inklusive den akustiska inledningen, endast kompad av Fredrik Björks slide, och den rockiga versionen av ”Ingen ska få se mig när jag går” mot slutet.
   Vid sidan av scenen är Magnus idag en lite tunnhårigare, lite osäker, skäggigare och med ett lite mindre och något skamfilat självförtroende. Men på scen, där han naturligt hör hemma med sin röst och sina låtar, levde han upp med ett brett tacksamt leende och även om jag inte kan jämföra med de legendariska Stockholmskonserterna runt 1980 så kan energin som rullade ut i publiken i onsdags inte vara långt från en jämförelse med den klassiska tiden.
   Han hade kunnat göra det väldigt lätt för sig. Spela många av sina mångåriga säkra kort, av vilka vi för kvällen saknade både ”I en hand”, ”Tiden bara rinner iväg”, ”Lite lugnare” och ”Midnatt i city”, och det hade varit en hög nostalgigrad. Men han gjorde nästan tvärtom och många av de nya låtarna är ju både på skiva, där jag tycker likheten med gammalt material ibland är lite för påfrestande, och på scen klockrena Magnus Lindberg-klassiker. Fast än så länge inte fullt så välkända i publiken.
   Konserten led tidigt av lite för otillräckligt ljud där gitarr och keyboards försvann under de inledande låtarna. Men ju längre konserten gick blev ljudet bättre, musikerna varmare i kläderna och konsertnivån höjdes märkbart. Och avslutningen var naturligtvis storstilad.
   En majestätisk rockversion av ”Ingen ska få se mig när jag går”, som föregicks av ett allvarligt men lite okonstruerat mellansnack. En jublande tung ”Röda läppar”. En magisk ensam ”Ser du” och ännu en mäktig version av den annars medelmåttiga Tom Petty-coverlåten ”Swingin’”. Och sedan finallåten, kvällens sista låt ”Jag kan gå ända till Kina” där Magnus var så sammanbiten och övertygad att man trodde att han bokstavligen skulle kunna gå till Kina.

Magnus Lindberg: gitarr, munspel och sång
Fredrik Björk: gitarr, slide och sång
Niclas Timnborg: keyboards
Samuel Laxberg: bas och sång
Tomas Broman: trummor

Låtarna:
1. Ingen ska få se mig när jag går
2. På bergets topp
3. Alla går runt
4. I väntan på vad då?
5. Ett eget liv
6. Jag har aldrig varit i Memphis
7. Lycklig man
8. Från en mörk, mörk himmel
9. När hoppets tänds
10. Dom som aldrig ger upp
11. Änglarna gråter
12. En ensam varg
13. Allt som jag kan ge dig
14. Jag har alltid en chans
15. Jag ska se när du brinner
16. Tårar över city
17. Varje gång du faller ner
18. Ingen ska få se mig mig när jag går
19. Röda läppar

Extralåtar
20. Ser du
21. Swingin´

Extra extralåt
22. Jag kan gå ända till Kina

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.