Blogginlägg

Det omöjliga valet mellan John och Paul

Ja eller nej är ofta lätt att svara på. Svart eller vitt är lätt att identifiera. En rak eller krokig väg brukar man kunna se skillnad på. Och dag eller natt är en lätt match.
   Men John eller Paul? Det kan vara knivigare eller helt omöjligt att förklara var man har sina sympatier i det fallet. Det är ju inte bara en fråga om död eller levande, rock eller pop, rebell eller svärmorsdröm, rik eller krösus.
   Det är ju så ofantligt mycket mer än så man måste ta ställning till när man ska välja mellan John Lennon och Paul McCartney. Ändå gick BBC Radio 6, en digital radiokanal, ut med just den frågan förra veckan. Inte vet jag hur utfallet blev och ännu mindre vill jag veta det slutgiltiga svaret.
   För varför ska man behöva välja? Visserligen har båda ikonerna under den senaste månaden varit ovanligt aktuella men det känns som extremt krystat att ställa exempelvis ”Imagine” mot ”Mull of Kintyre” eller Yoko Ono mot Linda Eastman.
   Den ene skulle i söndags ha fyllt 65 år och den andra tog samma dag en dags break i en utsåld USA-turné som uppföljning på en skiva av närmast heroisk kvalité.
   Ingen, absolut ingen, kan fantisera ihop någon trovärdig berättelse om hur John musikaliskt skulle ha utvecklats på de här nästan 25 åren om han fått levat.
   En gissning, och det är bara en kvalificerad gissning, är nog att hans comeback 1980 var ett tillfälligt ryck som den då balanserade familjefadern gjorde. Musikaliskt var det knappast någon rebellisk rockare som tog ton utan en äldre 40-åring som sjöng och spelade mogen pop.
Men som sagt, framtiden därefter går inte ens att fantisera om.
   Däremot vet vi precis vad Paul McCartney har gjort och inte borde ha gjort under samma 25 år. Diplomatiskt kan vi uttrycka oss som så att varken John eller Paul under sina solokarriärer som helhet inte lyckats överträffa de åtta skivproducerande åren i Beatles.
   Men stundtals har det också funnits magiska ögonblick även under solokarriärerna. I Lennons fall var det skivorna som kom direkt efter Beatles-sammanbrottet. Och då menar jag inte de mer än svårlyssnade experimenten han gjorde tillsammans med sin fru…
   Den brutalt avskalade ”Plastic Ono Band” och den intressant späckade ”Imagine” tillhör naturligtvis den exklusiva rockhistorien av klassiska skivor. Sedan var det mer sporadiskt med höjdpunkter innan han 1975 drog sig undan offentligheten.
   Hela Paul McCartneys solokarriär, och då inkluderar jag 70-talsåren i Wings, är ju en enda lång berg- och dalbana. Där han faktiskt för stunden, denna höst 2005, befinner sig på topp. Men för de grymt nostalgiska USA-fansen existerar inte Paul McCartneys sololåtar. Under den pågående turnén där borta så innehåller konserterna 34 låtar av vilka hela 23 hämtats från Beatles-repertoaren. Det kan man kalla en solokarriär i uppförsbacke.
   När det gäller John Lennon handlar det nästan alltid om nostalgi på skiva. Nya samlingsförpackningar eller restaurerade cd-album. Förra veckan kom en ny dubbel cd-samling, ”Working class hero” som täcker in hela hans solokarriär. Från början till slut.
   Och om knappt en månad släpps ”Sometime in New York City” och ”Walls and bridges” på cd. Med nytt ljud och exklusiva bonusspår.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.