Blogginlägg

It was forty years ago today

Postad: 2008-11-22 09:03
Kategori: Beatles


Med en lätt Beatles-inspirerad omskrivning skulle jag kunna inleda de här raderna med: It was forty years ago today. Det var nämligen just idag för 40 år sedan som The Beatles släppte sitt, i mitt tycke, definitivt bästa album, ”The Beatles”. Den omfattande skivan hamnar alltid i skuggan av ”Sgt Pepper” när bandets skivhistoria ska diskuteras.
   Skivan var inte bara bandets första på den egna etiketten Apple. Den var också den seriösa startpunkten på mitt skivsamlande liv. Visserligen hade jag sommaren 1967 köpt min allra första LP-skiva, som det så vackert hette på den tiden, ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band”, men det var nu hösten 1968 som jag på allvar började intressera mig för fysiska skivor. Jag hade precis börjat jobba i augusti samma år och när Beatles introducerade sitt eget skivbolag Apple i slutet av samma månad så var jag liksom intresserad.
   Singlarna ”Hey Jude” och ”Those were the days” (Mary Hopkin) var inledningen till fascinationen för vinylskivor i allmänhet och en stor anledning till att det redan stora Beatles-intresset bara växte och växte.
   Och när Beatles i slutet av november kom med dubbelskivan “The Beatles” var det liksom en ocean av musik som sköljde över mig. Spellängden, på nästan en och en halv timme, var rekordlång, musiken spretade och sångerna hade sinsemellan vitt skilda karaktärer (en beskrivning som blivit till kritik på skivan som ojämn och inte sammanhållen) och jag älskade variationen mer än någonting annat. Då som nu.
   Skivan utan namn och utan omslag (vitt och simpelt) har en nästan kultstämplad status. Den engelska månadstidningen Mojo ägnade i höstas två nummer åt att diskutera och beskriva alla låtarna på skivan och nyligen dök det upp ett annat fenomen kring den här skivan: numreringen.
   Alla exemplar av skivan hade ett unikt nummer, nämligen. Ju lägre nummer, ju högre pris i samlarkretsar. Och den här hösten har det dykt upp två olika skivor med, otroligt nog, samma låga nummer: 0000005. Ett monoexemplar på Ebay och ett i stereo på auktionsfirman Christies. Där ni kanske kan se de hiskliga summor folk är beredda på att betala för några 40 år gamla skivor.
   Mitt ursprungliga exemplar (se bilden ovan), inköpt i skivbutik i Örebro någon av de sista dagarna i november 1968, har nummer 0360629.
   Men jag har givetvis skivan i flera andra lyssningsexemplar också. Ytterligare en engelskpressad med titeln i relief men utan numrering (enligt prislappen 44.50 inköpt på Bokman), en i vit vinyl (vad annars?) som ingick i vinylboxen från januari 1979 och sedan den nymastrade cd:n som släpptes för exakt tio år sedan. Den senare varianten recenserade jag i Nerikes Allehanda, 5+ full pott, och då lät det så här:
   ”Världens bästa LP. Någonsin. Om ni frågar undertecknad. Vi som har ett långt och brett perspektiv på populärmusiken kan aldrig se förbi Beatles och det här dubbelalbumet, nu återutgivet i numrerade exemplar kompletta med porträttfotografier och textaffisch, är kronan på verket. Det spretar visserligen åt alla möjliga och omöjliga håll. Men variationen och de fyra medlemmarnas helt olika syn på rock och pop blir till en lyckad helhet. Rock, pop, ballader, music hall, allsång, galenskap, blues, skönhet, flera klassiker men inga singlar gör Beatles vita album, som det populärt kallas, till ett oöverträffat mästerverk.

Musiken är än idag odödlig och jag sitter och funderar på om dubbelskivan haft någon omedveten påverkan på skivutgivningen i höst. Jag har under de senaste veckorna lyssnat på fler nyutgivna dubbelskivor än under hela året i övrigt. Först kom Richard Lindgrens makalöst imponerande ”A man you can hate”, i veckan som gick släppte både Marianne Faithfull och Pontus Snibb dubbelskivor och nästa vecka kommer The Soundtrack Of Our Lives med en sedvanligt fullspäckad dubbel.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2008 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.