Blogginlägg

Kaoset som ingen ville se

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/10 2008.

LITTERATUR
Håkan Lahger
Den vassa eggen
– Ulf Lundells kreativa kaos
(Norstedts)

Om ni tror att det går att skriva en bok på över 200 sidor om en enda Ulf Lundell-skiva, ”Den vassa eggen” (1985), så tror ni fel. Rutinerade rockjournalisten och författaren Håkan Lahger har på ett lika rutinerat sätt lagt ut texten kring den mest turbulenta Lundell-inspelningen till att omfatta i stort sett hela 80-talet med åtskilliga historiska nedslag både före och efter.
   Jag tycker inte att det stör att få en helhetsbild. Det krävs nog att man berättar i stort, placerar den olycksaliga Köpenhamns-vistelsen i sitt sammanhang, för att förstå de dramatiska händelserna i den danska huvudstaden våren 1985.
   Lundell låg i skilsmässa och hans alkoholism hade en stegrande prägel. Vilket påverkade allt i hans liv. Inklusive kraxande sång, ett osunt leverne och handlingsförlamning under inspelningarna.
   ”Den vassa eggen” är i mångas öron en klassiker, kanske inte just i mina fast den innehållsmässigt är mycket bra, och att den till slut gavs ut under buller och bång (genomgående succé bland recensenterna) var mycket, för att inte säga helt, Lundell-musikernas förtjänst. Som jobbade stenhårt och koncentrerat med arrangemangen medan Lundell sov, söp eller var oanträffbar.
   Lahger har försökt att i detalj bena ut problemen. Han har intervjuat en mängd medverkande i detta drama. Han redovisar inte sina uppgifter som exakta uttalanden eller repliker utan berättar sin historia fritt, med dramatiska inslag, om vad som händer och vad alla tänker men ingen gör för att bokstavligen rädda Lundell i detta kaos.
   Det blir en fri och öppen berättelse där ingen delaktig person kan kritiseras för att lämna ut personliga detaljer. Det har säkert betytt att intervjupersonerna har lättat sitt hjärta mer än annars. Det kan ibland också uppstå misstankar kring Lahgers uppgifter som egna slutsatser. Men sanningshalten i den här boken understryks genom många, långa och autentiska brev från Ulf Lundell till sin producent Kjell Andersson. Ofta känsloladdade, inte sällan dramatiska men alltid välformulerade.
   90-talet är däremot ett intressant, händelserikt och bara delvis sorgligt årtionde för Ulf Lundell. Som historiskt och musikaliskt har stor del i den friska, nyktra och alltmer stabila karriären som inleddes 1993.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.