Blogginlägg

Därför satte jag bara fyra tuppar

VÄLKOMMEN till mitt liv. Som de påstår blivit rikare bara för att jag numera går omkring med en mobiltelefon i innerfickan. Nej, jag tror livet får ett viktigare innehåll och växer själsligare med hjälp av överraskande händelser, omtumlande upplevelser, starka minnen och egna erfarenheter. Än i dag nästan tre veckor senare kan jag inte släppa minnet av Ulf Lundells konsert i Idrottshuset i Örebro.
   Där någon jag känner blev riktigt trött på trummisen, där någon annan (som jag dessvärre också räknar som vän) tyckte att balladerna var för många och förödande tråkiga och en tredje (yngre kollega) tyckte sig upptäcka en sliten och gammal artist på scen. Själv har jag bara ljusa och oändligt positiva minnen från den onsdagskvällen att brottas med.
   ATT EFTER KONSERTEN i rasande fart sammanfatta alla sina omdömen, alla sina känslor och dessutom ge helhetsintrycket ett betyg i svart på vitt. Det lät sig inte göras utan viss bävan när deadline för recensionen ryckte allt närmare där mellan elva och halv tolv på kvällen. Jag var rädd för att bli för positiv och att huvudlöst ryckas med i stundens glada och yriga känslor. Därför blev betyget fyra tuppar, visserligen med mersmak men också med några nästan framtvingade invändningar,
   Nu flera veckor senare är analysen djupare, skönhetsfläckarna var få och extremt små, och jag tror aldrig jag har sett Ulf Lundell bättre. Varken i Karlstad, Västerås, Stockholm, Falun, Finspång, Karlskoga, Linköping eller alla gånger tidigare i Örebro har en Lundell-konsert skapat en sån omtumlande lyckokänsla inombords som den 14 mars 2001. Med en artist vars självförtroende den här kvällen var större än livet när han mot slutet piskade in de positiva budskapen. Rena gospeln.
   ATT FÅ EN LITEN FÖRSÄNDELSE från en fjärran avlägsen håla i Wales, Llanfair Caereinion, kan också vara enormt upphetsande. Speciellt som brevet personligen kom från en av mina forna idoler, Ian Gomm, en gång sångare i Brinsley Schwarz, popgruppen som var den viktigaste byggstenen i 70-talets engelska pubrockvåg.
Nu sitter Gomm i en liten by i Wales, långt från MTV, rockbransch och karriär, och sprider sin musik på kassett. Jag skulle ljuga om jag beskrev det jag hör som något omtumlande och fantastiskt. Det är förmodligen nostalgin jag stirrar i vitögat när jag tycker mig höra en och annan underbar låt.
   INGA FÖRVÄNTNINGAR i världen kan leva upp till sitt rätta värde när rapporten om att Squeeze-sångaren Glenn Tilbrook och min nye idol Ron Sexsmith skrivit en låt tillsammans. Genom en snabb manöver på Internet satt jag plötsligt med singeln "By the light of the cash machine" i min hand och en låt som "bara" är en simpel och genial poplåt. Men det är ofta känslan och förväntningarna som är viktigare än själva resultatet.
   Därför känns det så stort att läsa om Wreckless Erics småskaliga comeback i England eller om Warren Zevons nya singel "Hit somebody" som varken handlar om boxning eller skjutvapen utan om ishockey!

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.