Blogginlägg

Karin Wistrand i ett lycksaligt musikaliskt rus.

Postad: 2008-06-11 07:23
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/6 2008.

KONSERT
Karin Wistrand
Mitt Andra Hem, Örebro 8/6 2008
Konsertlängd: 21:19-22:31 (72 minuter)
Min plats: ca 6 m rakt framför scenen.


På 80-talet, mitt under Lolita Pops storhetstid, brukade jag kalla Karin Wistrand för ”Världens bästa sångerska – från Örebro”. Hälften på allvar hälften på skämt visserligen men hon hade sådana tunga kvalitéer att hon på den tiden distanserade de allra flesta i Sverige och jämförelser fick sökas utanför landets gränser.
   Där har vi minnet och nostalgin, som det pratades mycket om på Mitt Andra Hem innan konserten på söndagskvällen, men nu är nu och då räcker inte några gamla framgångar som bevis.
   Den plötsliga engångsföreteelsen med en solokonsert med Karin hade väl inte marknadsförts tillräckligt ty det var en begränsad skara fans och bekanta som packade in sig på den trånga och mörka krogen i söndagskväll. Hennes band för kvällen var i stort sett hämtat från det Jeremias Session Band som Staffan Ernestam annars leder. Staffan dök också upp och spelade några låtar, med Karin på sång, från deras kommande skiva.
   Det vilade lågbudget över själva arrangemanget, ljud och ljus var av det knapphändiga slaget, men ur artist och band strömmade det ren och skär kvalité och spontan spelglädje. Som tillsammans med Karin Wistrands nästan omänskliga rutin resulterade i ett lycksaligt musikaliskt rus.
   Genomgående sittande gav bandet allt i såväl Karins 15 år gamla svenska låtar, några få Lolita Pop-låtar plus tre-fyra covers. Det blev en minst sagt anspråkslös konsertkväll av mycket hög musikalisk klass. Inte minst tack vare bandets lyhörda briljans och självklara samspel.
   Karin Wistrands sensationellt korta solokarriär runt 1993 har vi nästan glömt men flera låtar på den syntetiskt producerade skivan står sig fortfarande. Det fick vi höra när låtar som ”I gräset”, ”Det var bara solen”, ”Ge mig en sidenklänning”, ”Ta mig med” och ”Igenom dig” gav ryggrad åt konsertrepertoaren som pendlade mellan mjuk rock och rebellisk country och mellan det svenska språket och amerikanska.
   Lolita Pop-låtarna, som några i publiken ville höra mer än någonting annat, var i minoritet men framstod, när jag nu sammanfattar konserten, som små ädla guldkorn. Och då handlade det inte om nostalgi eller upprepning. Flera låtar var omarrangerade, exempelvis framfördes ”Långa tåg” i avslappnad sambatakt, och den mycket skicklige steelgitarristen Clas Olofsson tog de gamla låtarna på helt nya spännande vägar.
   Största favoriten blev ”Precious you”, en av topparna på Lolita Pops sista skiva, som på Mitt Andra Hems minimala scen växte ut till en gospelintensiv pärla. Naturligtvis var det också en ynnest att få uppleva Karin Wistrand nosa på Patsy Cline-country, en Steve Earle-låt eller den slutliga finalen i Dwight Yoakams ”What do you know about love”.
   Så dags, efter drygt 70 minuters underhållning, hade Karin Wistrand motsvarat alla små och stora förväntningar.

Karin Wistrands låtar:
Igenom dig
Det var bara solen
Långa tåg
Ta mig med
Come to me
Just give me something (??)
I fall to pieces
Walkin’ after midnight
Promise you anything
Precious you
I gräset
Längtan är en fågel
En sommarvän

Extralåtar
Serenad
Ge mig en sidenklänning
What do you know about love

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2008 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.