Blogginlägg från 2018-09-26
INTERVJUER 74-94: David Knopfler (1979)
EFTER DIRE STRAITS INSTÄLLDA TURNÉSVÄNG i Sverige på försommaren 1979 kom bandet äntligen till Sverige i november samma år för tre spelningar i Lund, Göteborg och Stockholm. Jag fick uppleva premiären i Lund 17 november och rent privat besökte jag även Stockholmskonserten på Johanneshov 23 november.
Efter konserten i Lund fick jag och övriga närvarande rockskribenter skjuts till Malmö, färjan över till Köpenhamn och sedan bo på det fina hotellet Plaza för att dagen efter träffa gruppen. Strax efter frukost blev alla fördelade på Dire Straits medlemmar och tidningarna placerades i en rangordning, DN och kvällstidningarna flockades kring Mark Knopfler. Jag med min landsortstidning i ryggen fick i alla fall prata med Mark Knopflers bror David, kompgitarristen i bandet. Tillsammans med Kvällspostens Olle Berggren fick jag alltså en pratstund med David Knopfler. Alltmedan fotograf Stefan Wallgren plåtade.
Under samtalet var det inget som skvallrade om att David mindre än ett ett år senare skulle lämna bandet. Han hade ju precis börjat bidra med eget material till Dire Straits scenrepertoar, "What's the Matter, Baby?" bland annat, och vi trodde nog då att hans bidrag skulle utveckla gruppen framöver.
Bilden nedan på David Knopfler togs av Stefan Wallgren under intervjun.
Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/11 1979.
Dire Straits - en riktig saga
- VI HAR JU BLIVIT POPULÄRARE ÄN ABBA
DIRE STRAITS ÄR NAMNET FÖR DAGEN. Den engelska rockgruppen är mycket stor i Sverige. Så stor att den i skivförsäljning kan jämföras med våra egna ABBA och konsertbiljetterna till gruppens just avslutade Sverigeturné (Lund förra lördagen, Göteborg i tisdags och Stockholm igår kväll) såldes ut snabbare än till de uppmärksammade ABBA-konserterna i oktober. I Stockholm till exempel fanns det efter första dagen bara 200 ståplatsbiljetter kvar av Isstadions ca 10 000.
Vägen till de stora och nästan otroliga framgångarna för Dire Straits är en riktig rock & roll-saga. Den handlar om hur tre ickeprofessionella musiker slog sig samman med en rutinerad studiotrummis.
Kombinationen skulle drygt två år senare toppa de flesta av världens topplistor och sälja ut de flesta konsertlokaler med sin egenartade men ändå lyriska och melodiska rockmusik.
Det är sagan om Mark Knopfler och Co i engelska Dire Straits.
Bandet har under veckan befunnit sig på sin allra första Sverige-turné. Premiären var i Lund förra lördagen och Allehanda var där för att efter konserten följa gruppen över sundet till Köpenhamn och deras luxuösa hotell Plaza i stadens centrum. Träffade killarna i bandet och fick en pratstund med David Knopfler, betydelsefull kompgitarrist i gruppen.
Från David och Mark Knopflers första gitarrklinkande tillsammans i en lägenhet i Deptford, London för några år sedan till dagens snävt vinnande rockmusik på klubbar och större arenor är steget naturligtvis långt. Men det var vid den tidpunkten, då också basisten John Illsley tillkommit som flera av låtarna på första albumet kom till.
- Mark och jag satt med våra akustiska gitarrer och plockade fram melodier. Bland annat "Sultans of swing" men melodin ändrades flera gånger innan den lät som den gör nu, berättar David med en viss nostalgisk blick på det förflutna.
Låten är en central punkt för gruppen och ligger en bit in i konserten som en höjdpunkt. En härligt svängig rocklåt som faktiskt handlar om en jazzgitarrist.
- Vår pappa var jazzmusiker förut och vad han har berättat har säkert legat till grund för texten som Mark skrivit.
Kritiker har beskyllt Dire Straits för att vara snälla och ha ett amerikanskt sound med förebilder som J J Cale och Bob Dylan, men David protesterar.
- Visserligen betecknas vi ibland som middle of the road i USA men vi spelar rockmusik och har samlat en massa olika musikstilar. Till exempel var tidiga Shadows våra första idoler och Marks texter handlar mycket om England och situationen där.
Vi kommer in på politik och som före detta socialarbetare har David åsikter utan att se allt politiskt.
- Bara för att vi är musiker och tjänar pengar är vi inte ointresserade av livet omkring oss. Har svårt att placera mig politiskt men jag är inte höger och ogillar den engelska sittande regeringen. Den bryr sig inte om de små människorna . Och vi tänker inte överge England för USA.
David fortsätter:
- I Amerika styrs det mesta av pengar och dess makt och allt handlar om marknadsföring. Att Herb Alpert toppar de amerikanska försäljningslistorna just nu är bara signifikativt. Nu inget ont sagt om Herb Alpert...
Dire Straits båda album är likartade, domineras av samma bakåtlutade rytm som ger en lugn och avslappnad prägel. Men deras konserter innehåller några nyskrivna låtar som är både hårdare och tuffare.
- Det är något vi jobbar på. Att få en rockigare scenprofil som sedan också ska leda till det tredje albumet som vi börjar spela in till sommaren och beräknar ha klar till nästa höst. Mark har material till ett dubbelalbum men vi vill skynda långsamt.
På en fråga om det inte är en ganska låst sättning meddelar David att det är på tal att skaffa sig en klaviaturkille. Åtminstone för konserterna.
Gruppen började spela på klubbar och hatar att spela på stora arenor.
- Under senaste USA-turnén spelade vi bara på små ställen med ett par tusen åskådare eller klubbar med några hundra personer. Att spela på Scandinavium och Johanneshovs Isstadion tycker vi inte om. Men vad ska vi göra när så mycket folk vill se oss. Vi är ju populärare än ABBA, säger David och ler.
/ HÃ¥kan
<< | September 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: