Blogginlägg från 2018-09-14

I min skivhylla: Stephen Stills

STEPHEN STILLS: Stephen Stills (Atlantic SD 7202)

Release: 16 november 1970
Placering i skivhyllan: Specialhylla 2. Mellan Billy Prestons "Encouraging words" (1970) och Yoko Onos "Yoko Ono/Plastic Ono Band" (1970).

PÅ SPECIALHYLLA 3 I MIN VINYLSAMLING samlas albumen kronologiskt och alla är på ett eller annat sätt Beatles-relaterade. En eller flera medlemmar från Liverpool-kvartetten, som på 60-talet var min överlägset bästa favoritgrupp, har producerat, skrivit låtar eller medverkar på skivorna. Stephen Stills solodebut finns där för att Ringo Starr spelar trummor på två låtar fast under pseudonymen Richie.
   För nÃ¥gra veckor sedan skrev jag om Stephen Stills första steg mot berömmelse i gruppen Buffalo Springfield mellan 1966 och 1968. Han fortsatte som bekant i supergruppen Crosby, Stills & Nash som hann ge ut albumdebuten (1969), uppföljaren "Déjà vu" (1970), där Stephen hade rekryterat Neil Young, och en lÃ¥ng turné 1969-70 (dÃ¥ liveskivan "4 way street", 1971, spelades in) innan Stills fick leverera sitt första soloalbum. Skivan var en naturlig följd pÃ¥ trions/kvartettens framgÃ¥ngar och han var sedan Buffalo Springfield-tiden fortfarande kontrakterad av Atlantic som var moderbolaget till Atco.
   Det var en intensivt händelserik epok i musikbranschen och det är i sammanhanget lätt att glömma bort att Stephen Stills precis innan Buffalo Springfield-splittringen, maj 1968, gick in i studion tillsammans med Al Kooper och nÃ¥gra musiker och spelade in "Super session" (1968). En skiva som stÃ¥r där tryggt i skivhyllan och väntar pÃ¥ sin uppmärksamhet.
   Efter den inspelningen och innan CSN bildades i december 1968 hängde och jammade Stills med Jimi Hendrix och den innerliga relationen resulterade i ett spÃ¥r pÃ¥ "Stephen Stills".
   NÃ¥väl, det var trion Crosby, Stills & Nash och sedan kvartetten Crosby, Stills, Nash & Young som var Stephen Stills huvudfokus under Ã¥ren 1968 till 1970. Det turnerades tämligen flitigt, bÃ¥de hösten 1969 och sommaren 1970, men däremellan startade Stills inspelningarna av sitt första soloalbum. Alla artisterna i den här församlingen var ju ocksÃ¥ soloartister.
   Under tiden när Hendrix-relationen var som mest intensiv bodde Stills ofta i London och knöt där kontakter med musiker, exempelvis Ringo Starr, som skulle bli viktiga komponenter pÃ¥ den kommande soloskivan. Hösten 1969 spelade han bland annat pÃ¥ Doris Troys Apple-album (1970) där han först bidrog med Buffalo Springfield-lÃ¥ten "Special care" för att sedan tillsammans med skivans producent George Harrison, Starr och Troy skriva lÃ¥tarna "Gonna get my baby back" och "You give me joy joy", typiskt studioskrivet material.
   Det finns olika noteringar om när inspelningarna till "Stephen Stills" gjordes men min research säger mars 1970 och dÃ¥ huvudsakligen i Island-studion, London. Mitt lÃ¥nga minne av den här skivan var främst gitarrinriktad, kanske var jag pÃ¥verkad av att bÃ¥de Eric Clapton och Hendrix medverkar pÃ¥ tvÃ¥ centrala spÃ¥r. Nu med facit i hand efter upprepade lyssningar stÃ¥r det klart att skivan är väldigt varierad och Stills kunskaper att spela mÃ¥nga olika instrument har gjort skivan bÃ¥de omväxlande och mÃ¥ngfacetterad med material inspelad under mÃ¥nga olika omständigheter. Sedan ska vi inte glömma bort att hans röst, med den där nasala nästan förkylda stämman, är en egen liten juvel.

DEN MEST IÖGONFALLANDE LÅTEN på"Stephen Stills" är tveklöst inledningslåten "Love the one you're with" som redan innan den gavs ut här tillsammans med ytterligare några albumlåtar fanns med i låtlistan på ovannämnda CSNY-turné. Frasen "if you can't be with the one you love, love the one you're with" fick Stills till skänks av organisten Billy Preston och därefter skrev han en av sina mest oförglömliga låtar.
   Runt 1970 levde gospelkänslan i mÃ¥nga delar av den rÃ¥dande rockmusiken som skapades. Delaney & Bonnie och Joe Cockers samarbete med Leon Russells entourage hade uppenbart influerat Stills sound pÃ¥ flera lÃ¥tar pÃ¥ den här skivan. I den stora kören pÃ¥ "Love the one..." finns bÃ¥da systrarna Rita Coolidge och Priscilla Jones, John Sebastian och Crosby & Nash.
   Det finns fler lÃ¥tar där kören gör stor insats och sätter prägel pÃ¥ albumet, "Church (part of someone)", "Go back home", "Sit yourself down" och "We are not helpless". Den sistnämnda lÃ¥ten kan väl i nÃ¥gon mÃ¥n anses vara ett svar pÃ¥ Neil Youngs "Helpless" frÃ¥n "Déjà Vu"-albumet.
   Vid sidan av "Love the one..."-lÃ¥ten var det "Go back home" som ursprungligen fÃ¥ngade mitt största intresse. En nästan sex minuter lÃ¥ng lÃ¥t där Eric Clapton efter tre minuter blommar ut i ett alldeles fantastiskt gitarrsolo. En förstatagning(!) i studion där Clapton egentligen "bara" värmde upp...
   Stephen Stills var vid den här tidpunkten en paradoxal artist som vid sidan av de stora arrangemangen kunde uppträda helt ensam och akustisk ocksÃ¥. Det finns en liveskiva frÃ¥n 1975 där hans kvalitéer som bÃ¥de akustisk och elektrisk artist fÃ¥r varsin sida. "Do for the othera" och "Black queen" är skivans mest nakna inslag.
   Sedan mÃ¥ste jag naturligtvis nämna Jimi Hendrixs personliga bidrag, "Old times good times, där han spelar spektakulär gitarr medan Stills sitter bakom orgel. Hela "Stephen Stills" är för övrigt tillägnad James Marshall Hendrix för när skivan släpps i november 1970 är det bara knappt tvÃ¥ mÃ¥nader efter hans tragiska död 18 september 1970. Ett chockartat besked för den nära vännen Stephen. Bara fyra dagar senare togs omslagsbilden till albumet. I ett snöigt Gold Hill, Colorado, uppe i Klippiga Bergen (där Stephen hade sin stuga), sitter han med sina tidsenliga polisonger och sin akustiska gitarr och insisterade att den rosa giraffen skulle vara med pÃ¥ bilden...
   Dagens text om Stills-skivan väcker ytterligare nyfikenhet kring alla andra skivor som kom i "luftdraget" efter CSN:s första album, de övriga medlemmarnas solokarriärer under den här tidsperioden. Det skulle inte förvÃ¥na mig om jag den här säsongen under kategorin "I min skivhylla" kommer att uppmärksamma fler CSNY-besläktade skivor.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.