Blogginlägg från 2018-05-14

MAXI12" #1: MICKEY JUPP

MICKEY JUPP
Switchboard Susan
Anything you do
Cheque book
Daisy Mayes
(Line Records, 1981)

EFTER 36 FANTASTISKA MAXISINGLAR HAR VI nått nummer ett på min favoritlista där (trumpetfanfar!) Mickey Jupp med fyra fantastiska låtar, en oerhört stark röst och ett explosivt kompband har ockuperat topplatsen. Skivan beskrivs på omslaget som ep (extended play record) och spelas på 45 varv och har ett underbart liveinspelat sound. Det är ingen traditionell liveskiva, samtliga låtar är inspelade utan publik i The BBC-Studios 1978, och utgiven första gången 1981 i enbart Tyskland.
   1978 kan i nÃ¥gon mÃ¥n beskrivas som kulmen pÃ¥ Mickey Jupps lÃ¥nga och tämligen mödosamma karriär med mÃ¥nga nystarter och comebackförsök. Efter Ã¥ren i gruppen Legend runt 1970, följt av flera Ã¥rs anonym paus, en kort comeback 1975 med ett eget storband och den sporadiska singeln "Nature's radio" 1977 skulle han enligt planerna fÃ¥ sitt stora genombrott som sÃ¥ngare, lÃ¥tskrivare och artist pÃ¥ det dÃ¥ prestigeladdade och heta skivbolaget Stiff.
   Med facit i hand var nog 1978 Mickey Jupps mest händelserika Ã¥r i hans lÃ¥nga karriär. Exempelvis genomförde han tvÃ¥ relativt lÃ¥nga turnéer med band. I mars-april 1978 agerade Jupp uppvärmare pÃ¥ den exakt en mÃ¥nad lÃ¥nga turnén runt England med Elvis Costello & the Attractions som precis hade släppt sitt andra album "This year's model". Jupp kompades dÃ¥ av Mick Grabham, gitarr, Ron Telemacque, trummor, och John Gordon, bas.
   Hösten 1978, under oktober-november, var Jupp med kompband en del av den legendariska paketturnén "Be Stiff" runt England. DÃ¥ med ett helt nytt kompband, den fasta konstellationen Oval Exiles, som tillsammans med Jupp döptes om till The Treatment och innehöll Pete Gosling, gitarr, Mac Poole, trummor, Vic Young, bas, och ibland Geraint Watkins, keyboards.
   Turnén avslutades i USA men Jupp, som hatade/hatar att flyga, hoppade demonstrativt av det spektaklet. Stiff hade ofta en ambition att förvirra och lägga ut dimridÃ¥er sÃ¥ när Jupp och bandet spelade in sin version av Devo-lÃ¥ten "Be Stiff" fick kompbandet namnet The Cable Layers...
   I maj 1978 försökte Stiff väcka liv i Jupps oregelbundna karriär med en tillbakablickande samlingsskiva, "Mickey Jupp's Legend", med 14 gamla Legend-lÃ¥tar plus "Nature's radio". Förvisso goda recensioner men ingen större kommersiell respons. Men nästa seriösa albumprojekt, "Juppanese", skulle väl ändÃ¥ skaka liv i skivköparna med hjälp av producenterna Nick Lowe och Gary Brooker med Rockpile i kompet pÃ¥ halva skivan.
   Mickey Jupp var och är ingen lätt man att samarbeta med. Inspelningen av "Juppanese" blev en turbulent liten historia och jag har tidigare ocksÃ¥ berättat historien om hans kanske mest kända lÃ¥t, "Switchboard Susan", som började vara aktuell 1978.
   Musikerna som nämns pÃ¥ omslaget till BBC-ep:n är fövisso spännande och intressanta namn (Legend-trummisen Bob Clouter, basisten Dave Bronze och gitarristen Ian "Chuck" Duck) men när jag forskar närmare i ämnet ifrÃ¥gasätter jag den uppgiften. När jag gräver djupt, läser Mike Wades bok, Mickey Jupp-biografin "Hole in my pocket" (rekommenderas varmt!), och följer Jupps steg kronologiskt 1978 blir jag alltmer skeptisk.
   Tre av ep:ns lÃ¥tar, "Cheque book", "Dusty Mayes" och "Anything you do", är identiska med de tre BBC-inspelningarna pÃ¥ "Live at the BBC"-albumet (2004). Enligt det informativa och trovärdiga cd-häftet är det just Grabham, Telemacque och Gordon som mycket logiskt kompar Mickey pÃ¥ de inspelningarna som är daterade 29 juni 1978, bara nÃ¥gra mÃ¥nader efter Costello-turnén. BBC-albumet har en version av "Switchboard Susan" men inte samma som pÃ¥ ep:n.

SEDAN "SWITCHBOARD SUSAN" SPELADES IN första gången med Rockpile i kompet och Nick Lowe som producent har Mickey Jupp velat och vacklat kring låtens arrangemang. Låten skrevs som en ballad, gjordes om till en rocklåt i Rockpile-stuk på "Juppanese"-inspelningarna som Mickey då helt förkastade men på den här live-ep:n har den kvar sitt rätt-i-ansiktet-arrangemang. Till saken hör att när låten togs upp igen 1979 inför nästa Jupp-album, "Long distance romancer" (titeln hämtad från en textrad i just "Switchboard Susan") var låten återigen en ballad.
   Av de övriga tre spÃ¥ren pÃ¥ BBC-ep:n är tvÃ¥ gamla Legend-lÃ¥tar frÃ¥n den gruppens legend(!)omspunna album "Legend" som fick tilltalsnamnet "Red boot" efter den stinkande röda skon pÃ¥ omslaget.
   Jag fÃ¥r stöd i mina teorier av den engelske Mickey Jupp-experten Paul Moules att det är fel kompband som genom Ã¥ren har fÃ¥tt credit för de här BBC-inspelningarna. Han har analyserat soundet pÃ¥ lÃ¥tarna och skriver följande: "I’ve just listened back to the tracks and the drums and guitar don’t sound like Bob or Ian. Bob’s drumming has always been really laid back and the drumming on the first 3 tracks tend to motor and push along."
   Ep:ns fjärde spÃ¥r tillhör mina all-time-favourites med Mickey Jupp, "Daisy Mayes". En lÃ¥t som inte fanns tillgänglig pÃ¥ skiva nÃ¥gon annanstans förrän den tillsammans med övriga ep-lÃ¥tar släpptes pÃ¥ cd-box-samlingen "Kiss me quick, squeeze me slowly" (2014). Första versen plus refrängen pÃ¥ "Daisy Mayes" har en helt oförglömlig spännande inledning...
   She keeps a hotel – but no one comes to stay
   She keeps a dog as well and it scares folks away
   She keeps the coffee hot - the door is open just in case
   But I have seen a loaded gun – above the fire place

   Daisy Mayes – come down off your mountain
   Daisy Mayes – don’t just sit there countin’
   How many people pass you by?
   But wonder why?

...medan bandet pumpar på för livet.
   Gitarristen Mick Grabham spelade med Procol Harum i fem Ã¥r fram till 1977. Sedan spelade han i engelska bandet Bandit och hade ett eget band där bland annat basisten John Gordon var medlem. Gordon hade nÃ¥gra Ã¥r tidigare spelat temporärt i Sunderland-bandet Highway. Trummisen Ron Telemacque hade erfarenhet frÃ¥n bandet The Equals och sÃ¥ngaren Eddy Grants solokarriär innan han hamnade bakom Jupp.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.