Blogginlägg
I min skivhylla: Legend
LEGEND: Legend (Vertigo 6360 019)
Release: Januari 1970
Placering i skivhyllan: Specialhylla 13. Mellan närbesläktade Kursaal Flyers "A former tour de force is forced to tour" (1988) och Legends "Moonshine" (1972).
IDAG HAR JAG LETAT MIG LÅNGT TILLBAKA i tiden och fastnat för Mickey Jupps tidiga karriär. Jag har genom åren skrivit mycket om Jupp, en av 70-talets viktigaste profiler i det som kom att kallas pubrockgenerationen, på Håkans Pop. Idag siktar jag in mig på ett album från 70-talets absoluta inledning, släpptes januari 1970, med ett band som hade ett storslaget namn där Jupp var ledare, sångare och låtskrivare. "Legend"-albumet, som allmänt kallas "The Red Boot Album", har med åren blivit en raritet och har vad jag förstår än idag ett högt andrahandsvärde bland skivsamlare.
Men eftersom Håkans Pop mycket sällan handlar om skivvärde i pengar kommer jag även i denna text koncentrera mig på det musikaliska värdet och historien runt skivan vid decennieskiftet 60/70-tal.
När Mickey Jupp blev allmänt känd, måste ha varit runt 1978 med albumet "Juppanese", hade han en lång karriär (1968-72) i ett band, mycket förutsett kallat Legend, som under åren 1969 till 1971 levererade tre album. Av vilka de två(!) första, på olika skivbolag, fick titeln "Legend".
Redan här hade Mickey en lång karriär bakom sig. Under första halvan av 60-talet var han sångare i The Black Diamonds som sedan bytte namn till The Orioles, ett band som vid flera tillfällen innehöll kommande Legend-medlemmar.
Mickey Jupp har under hela sin långa karriär blivit lika mycket känd för sina låtar och skivor som sina långa pauser när han tillfälligt tröttnat och lämnat musikbranschen. Det inträffade första gången 1965 när Orioles sprack, Jupp lämnade Southend-On-Sea där han hade bott sedan 1951 och återvände först 1968. Då bildade han första upplagan av Legend tillsammans med två pubmusiker från Shenfield (Essex), trummisen Nigel Dunbar och basisten Steve Geere, plus gitarristen/sångaren Chris East. En grupp som genomförde endast en livespelning men gav ut ett helt album i mars 1969, "Legend" (Bell). En akustiskt baserad skiva producerad av den folkmusikintresserade Sandy Roberton.
Med Southend-On-Sea-som hemvist var Mickey Jupp under 60-talet influerad av den lokala gruppen Paramounts i allmänhet och gruppens sångare Gary Brooker i synnerhet. Gruppen hade sina rötter i r&b-musik, spelade live flitigt, gav ut åtskilliga singlar men utan någon respons innan de 1967 bytte namn till Procol Harum och sålde miljoner ex av "A whiter shade of pale". Gruppens medlemmar skulle under många år stå Mickey Jupp nära.
BASISTEN DAVE KNIGHTS hoppade av Procol Harum våren 1969 och satsade på managerverksamhet. Bandets Robin Trower föreslog Jupps nya upplaga av Legend och Knights jobbade stenhårt för bandet som fick många spelningar och ett skivkontrakt på nystartade Vertigo. Med Tony Visconti som producent gick nya bandet med Jupp, gitarristen Mo Witham, basisten John Bobin och trummisen Bill Fifield in i Advision Studio i centrala London och spelade in låtarna som skulle bli "The Red Boot Album", frontbilden på skivomslaget var en röd stinkande sko därav alternativtiteln.
Amerikanen Visconti var ganska ny i musikbranschen där han hade jobbat under producenten Denny Cordell men hade sedan 1968 producerat den udda duon Tyrannosaurus Rex. Men hans rykte och rutin skulle växa som producent åt den nya stjärnan David Bowie, Iveys (som skulle bli Badfinger) och Gentle Giant. På något sätt passade också Legend in i det sammanhanget ty samarbetet resulterade i ett mycket starkt album, "The Red Boot Album", där Mickey Jupps låtskrivarkvalitéer var i perfekt harmoni med ett tajt och skickligt band.
De två inledningslåtarna på skivan är en fenomenal start på skivan och med facit i hand några år senare, "Cross country" och "Cheque book" blev uppmärksammade covers med Kursaal Flyers respektive Dr Feelgood i mitten på 70-talet, hade Legend alla möjligheter till framgång. Fortsättningen på skivan är nästan uppseendeväckande lika bra. Bandets sound är avslappnat men ändå fokuserat när de står med ena foten i 50-talets rock'n'roll-rötter med eko av både Chuck Berry, Fats Domino och Coasters. Men uppdaterat till 70-tal. "Legend" bör i rättvisans namn beskrivas som pubrockgenerationens första avtryck. Ett par år innan den skulle jämna marken för alla kommande engelska pubrockgrupper.
Redan här har Jupp en stark röst som är både vemodig och hänsynslös, bandet har kvalitéer att ge hans låtar full energi och när själva låtskrivandet bygger på variation och omväxling gör det albumet till en ren fröjd att lyssna på.
Legend kanske inte kommersiellt levde upp till sitt storslagna namn under de här turbulenta åren runt 1970. Bandets perfekta pubrock kom några år för tidigt och i mängden av progressiva rockgrupper på Vertigo kom Legend uppenbart i kläm. Men en klassiker till album lyckades kvartetten åstadkomma med "The Red Boot Album", eller "Legend" som det står på etiketten, som har hamnat i fint sällskap på min specialhylla med särskilt värdefulla artister. Direkt till vänster några Kursaal Flyers-album och bara några skivor framför står mycket lägligt Mickey Jupps egna album. Till höger om Legend-skivorna står dessutom Len Bright Combos två ökända album.
/ HÃ¥kan
Behjärtansvärd hög musikalisk nivå
MAXI12" #13: GRAHAM PARKER
| << | Februari 2018 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | ||||
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: