Blogginlägg från 2017-09-03

Live at Heart på dagarna

Dimpker Brothers.


Cadillac Junkies.

UNDER ÅRETS LIVE AT HEART HADE JAG vansinnigt svårt att hinna med musikutbudet på utomhusscenerna på Stallbacken eller Konserthuset. Det var först på lördagen som jag fick möjlighet att uppmärksamma några konserter i främst Stallbackens trivsamma miljö.
   Under nÃ¥gon timme sÃ¥g jag ett ganska dämpat Dimpker Brothers (pÃ¥ lördagskvällen meddelades sjukdom i bandet) och kanadensiska Cadillac Junkies som i Örebros dagsljus var lite mer mänskliga och vardagligt jordnära jämfört med kvällsshowen.

/ HÃ¥kan

Bör hyllas på Live at Heart: Ljudmixarna

ÄR DET NÅGON SOM SKA HYLLAS PÅ DET JUST avslutade Live at Heart är det väl ljudmixarna. De är i mina ögon (och framförallt öron) värda både uppmärksamhet och beröm. De har på kvällen jobbat oavbrutet mellan kl 6 och midnatt under extremt pressade förhållanden. Stressen mellan konserterna, när artisterna på scen på några minuter ska skifta plats, måste ha varit blodtryckshöjande. Att sedan stå eller sitta och hoppas att tekniken ska fungera kan ju inte ha varit en lugn tillvaro.
   För varje artist eller grupp som skulle upp pÃ¥ scen var det naturligtvis olika förutsättningar och med olika krav pÃ¥ sitt ljud. Jag tänkte pÃ¥ det när jag i onsdags satt pÃ¥ Stora Örebro, för övrigt en förbaskat bra nyrestaurerad konsertlokal, tidigt pÃ¥ kvällen och hörde ett klockrent ljud komma ur Ivory Tusks akustiska gitarr för att senare framÃ¥t natten avlösas av det hÃ¥rda och vilda rocksoundet frÃ¥n Dronningen där ljudet fortfarande var av mycket hög kvalité.
   Anders Scherp, ledare för grupprojektet Af Scherp, uppmanade publiken i lördagskväll att ge ljudmixaren en applÃ¥d och det borde fler artister tänka pÃ¥.
   Det kanske allra största ljudunderverket pÃ¥ Ã¥rets Live at Heart var när den grekiska gruppen Theodore svepte iväg i lÃ¥nga ljudmässigt fantastiska arrangemang med keyboards och gitarrer i huvudrollen. Allt inbakat i en psykedeliskt inspirerad film som projicerades över bandet. Theodore och hans band hade egna ljud- och ljustekniker vilket säkert förenklade installation före och efter konsert.

/ HÃ¥kan

Enastående stjärnglans och otacksam atmosfär

De här recensionerna publicerades ursprungligen på na.se 3/8 2017.


Bilder: Anders ErkmanSam Brookes.

SAM BROOKES
East West, Live at heart, Örebro 2 augusti 2017

DET BLEV TILL SIST EN VISS STJÄRNGLANS när åttonde upplagan av Live at heart avslutades i natt. På scen några timmar innan var det ett internationellt besök som drog åt sig uppmärksamheten. Londonkillen Sam Brookes var kanske inte det kommersiellt mest självlysande namnet när festivalen på lördagskvällen nådde sin höjdpunkt men det bör understrykas att han är mycket känd i den musikstreamade världen.
   Hans lÃ¥t "James" har streamats mer än Ã¥tta miljoner gÃ¥nger bara pÃ¥ Spotify. Det är naturligtvis en droppe i havet jämfört med de största succéerna pÃ¥ nätet men som engelsk representant i singer/songwriter-genren är det en anmärkningsvärd succésiffra. Sam spelade pÃ¥ en festival i England i fredags och flögs in till Sverige enbart för konserten i Örebro sÃ¥ visst var det ett unikt ögonblick när han ställde sig pÃ¥ East Wests ansprÃ¥kslösa scen med sin fantastiska röst och minst lika imponerande gitarrspel.
   Han fyllde sina 40 minuter pÃ¥ scen, där rösten svingade sig upp och ner i tonläget och gitarrspelet var mer avancerat än det brukar vara i hans genre, med en oväntat stor del nytt material som kommer att spelas in för ett tredje album. För en nybliven Sam Brookes-fantast som undertecknad var just den nyheten inte sÃ¥ revolutionerande ty hela hans repertoar tillhör ju avdelningen färska favoriter. LÃ¥tar som under konserten vid flera tillfällen avslöjade en hypnotisk kraft som blev bÃ¥de unik och enastÃ¥ende.
   Naturligtvis var det originalmaterialet som skakade fram de största reaktionerna hos den initierade publiken men även konsertens enda cover, Chris Isaaks "Wicked game", fick ett förvÃ¥nansvärt stort bifall.
   Förra Ã¥rets Sam Brookes-bokning pÃ¥ Live at heart blev en snackis utöver det vanliga. När han nu kom tillbaka hade även den breda publiken ryckts med i hajpen när Sam Brookes levde upp till sitt rykte där en kort festivalspelning knappast kunde uppfattas som tillräcklig för att tillfredsställa de största fansen.

Foto: Anders ErkmanMohlavyr.

MOHLAVYR
Boulebar, Live at heart, Örebro 2 augusti 2017

NÅGRA TIMMAR SENARE NÄRA FESTIVALENS SLUTPUNKT uppträdde Örebros svar på Regina Spektor, Mohlavyr, och fick en tuff och otacksam utmaning i atmosfären på Boulebar där publiktrycket var minimalt. Det var ingen avundsvärd situation när Ulrika Mohlin försökte överrösta boulespelarnas högljudda reaktioner. Hennes tveklösa personlighet blev därmed lite naggad i kanten när hon och hennes slagverkare, Emelie Sjöström, gjorde sitt yttersta för att blanda lekfulla fraser med allvar och melodiöst klatschiga låtar med innerligt känsloladdat material.
   Ã„ven Mohlavyr bjöd pÃ¥ nyskrivet material frÃ¥n nästa ännu ej inspelade album som kommer att fÃ¥ titeln "Överkokt kärlek" och handla om relationer, ett ämne som Ulrika behandlade bÃ¥de seriöst och skojade bort i sina lÃ¥tar. Ulrika spelade gitarr och dragspel med samma övertygande känsla men den här gÃ¥ngen saknade jag bÃ¥de pianospelet och cellospelaren Klara Leanderson Andréas, viktiga detaljer när Mohlavyrs lÃ¥tar försöker närma sig det emotionellt laddade och vara en viktig del i hela Mohlavyrs sound.

Foto: Carina ÖsterlingSofia Karlsson och Magnus Sundell samtalade om livet och musiken.

I ÖVRIGT VAR LÖRDAGSKVÄLLEN PÅ LIVE AT HEART för mig en blandning av nydanande underhållning och sedvanlig mer eller mindre konventionell rock. Inledde kvällen med att uppmärksamma det nya konceptet Diasert (dialog+konsert) där studieförbundet Bildas programproducent Magnus Sundell under tre kvällar har mött tre artister i samtal om livet och musikskapande.
   Ett mycket uppskattat koncept, fullsatt varje kväll, med ett avslappnat samtal där artisten fick prata till punkt. Tidig lördagkväll inför ett totalt fullpackat Rosengrens skafferi fick vi en nära inblick i Sofia Karlssons liv som musiker och artist. MÃ¥tte arrangemanget fÃ¥ en fortsättning.
   Jag lyckades till slut pricka in en konsert med One Little Mountain, Mattias Bergstedts catchy poprockprojekt, som musikaliskt kanske inte är sÃ¥ unikt och personligt i jämförelse med hans andra engagemang i Winchester Widowmakers och Roanokeans. Men det var ett tajt band som stod pÃ¥ scen och stundtals avslöjade en melodiös Ã¥dra bland all elektrisk energi.
   PÃ¥ jakt efter luft och mindre trängsel efter Sam Brookes-konserten hamnade jag lite plötsligt och oplanerat ännu en gÃ¥ng pÃ¥ Rosengrens skafferi. Där blev jag smÃ¥tt imponerad av Af Scherp som är lÃ¥tskrivaren och musikern Anders Scherps minimalistiska projekt där han spelar bÃ¥de elgitarr och trummor. Med en röst som pÃ¥minde om Ron Sexsmith framfördes ett antal egna lÃ¥tar, plus en minst sagt omarrangerad Kiss-cover, tillsammans med gitarristen Leslie Liljegren.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.