Blogginlägg från 2017-01-07

Karin Wistrand på Folk at Heart

FÖR KNAPPT EN TIMME SEDAN, kl 21:09, stod jag och rutinmässigt lyssnade på David Södergrens Hot Five, DSH5, på Folk at Heart-festivalen och tyckte att det mesta liknade något jag hade hört förut när deras mest kända låtar rullade ut. Då steg Karin Wistrand, Örebros mest legendariska rocksångerska, upp på scenen och sjöng tillsammans med David en brinnande version av Docenternas "Söders ros" i ett arrangemang som till stor del hade hämtat näring i gamla garagerockklassikern "Louie Louie".

/ Håkan

Bildkavalkad 2 från festivalens första kväll

Fler bildminnen från fredagens Folk at Heart.
Bilder: Anders Erkman


På Folk at Heart samlas spelmanslag från när och fjärran.


Buckliga Boots-trion blandade akustiska gitarrer med fina sångstämmor.



Rutinerade Billie Gant bjöd både på sig själv och sina sånger. Som bildmässigt också fångades genom en mobil


Det Är Kärlek (David Wingren) bjöd på popsånger med innehåll.


Majornas 3dje Rote var första kvällens svängigaste inslag med sin cajunkryddade folkmusik.


One Little Mountain (Mattias Bergstedt) spelade och sjöng poprock med sin grupp.

/ Håkan

Bildkavalkad 1 från festivalens första kväll

Några bildminnen från fredagens Folk at Heart. Det kommer strax fler.
Bilder: Carina Österling


Bröderna Adam och Martin Dimpker gav sympatisk underhållning ett ansikte på ett hotellrum på Folk at Heart.


Sébastien Dubé slipar formen inför ett framträdande tillsammans med Simon Nyberg på ett fullpackat hotellrum.


Rutinerade Billie Gant bjöd både på sig själv och sina sånger.


Mattias Bergstedts projekt One Little Mountain blev på Folk at Heart ett poprockigt gruppformat.

/ Håkan

Go'natt från Scandic Grand och Folk at Heart

MED AD HOC-ORKESTERNS FOLKMUSIKTONER, av både traditionell och nykomponerad stil, ringande i öronen tar vi adjö från fredagsdygnets Folk at Heart. Två ganska intensiva sessions med för mig många nya namn och artister på programmet.
   Late night-sessionen på Scandic Grands hotellrum blev både syrefattigt/trångt och spatiöst luftigt. Inledde med de alltid imponerande bröderna Dimpker vars gitarrer och röster klingade så fantastiskt vältrimmat. Dessutom har de ju en pojkaktig charm som säkert var en bidragande orsak till att publiken i rum 103 hade en klart kvinnlig övervikt.
   På rummet därefter var däremot inte så mycket besökt då Billie Gant, Folk at Hearts Ohio-representant, efter ett missförstånd blev något sen men bjöd på både kraftfulla sånger och intressanta mellansnack. Till den fåtaliga publikens glädje inklusive irländaren Stefan Murphy som också var väldigt nöjd med underhållningen.
   Från ett glest besökt rum till rum 137 där det nästan behövdes syrgas för att stå ut med värmen och trängseln. Supermusikerna Sebastien Dubé och Simon Nyberg befann sig allt som oftast på en musikaliskt svindlande nivå. För en lekman som undertecknad är det naturligtvis omöjligt att förklara eller beskriva skickligheten hos de här musikerna. Jag nöjer mig helt enkelt att konstatera att musikaliska genier av denna rang befinner sig på en annan planet än vi vanliga gråa människor.
   Det blev intressant och spännande att kolla hur Ad Hoc-orkestern klarade sig utan bandledaren, låtskrivaren och dragspelaren Andreas Svensson som för några dagar sedan krossade armbågen i en halkolycka. Utan dragspel men med tre fiolspelare försökte bandet kompensera Andreas frånvaro och lyckades nästan skapa samma schvung i arrangemangen. Och Andreas var på sätt och vis närvarande genom sina många kompositioner som är traditionella och nyskapande på samma gång. Och vars överraskande tempovändningar nu ekar så njutbart i skallen långt efter konsertens slut.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.