Blogginlägg

Go'natt från Scandic Grand och Folk at Heart

MED AD HOC-ORKESTERNS FOLKMUSIKTONER, av både traditionell och nykomponerad stil, ringande i öronen tar vi adjö från fredagsdygnets Folk at Heart. Två ganska intensiva sessions med för mig många nya namn och artister på programmet.
   Late night-sessionen på Scandic Grands hotellrum blev både syrefattigt/trångt och spatiöst luftigt. Inledde med de alltid imponerande bröderna Dimpker vars gitarrer och röster klingade så fantastiskt vältrimmat. Dessutom har de ju en pojkaktig charm som säkert var en bidragande orsak till att publiken i rum 103 hade en klart kvinnlig övervikt.
   På rummet därefter var däremot inte så mycket besökt då Billie Gant, Folk at Hearts Ohio-representant, efter ett missförstånd blev något sen men bjöd på både kraftfulla sånger och intressanta mellansnack. Till den fåtaliga publikens glädje inklusive irländaren Stefan Murphy som också var väldigt nöjd med underhållningen.
   Från ett glest besökt rum till rum 137 där det nästan behövdes syrgas för att stå ut med värmen och trängseln. Supermusikerna Sebastien Dubé och Simon Nyberg befann sig allt som oftast på en musikaliskt svindlande nivå. För en lekman som undertecknad är det naturligtvis omöjligt att förklara eller beskriva skickligheten hos de här musikerna. Jag nöjer mig helt enkelt att konstatera att musikaliska genier av denna rang befinner sig på en annan planet än vi vanliga gråa människor.
   Det blev intressant och spännande att kolla hur Ad Hoc-orkestern klarade sig utan bandledaren, låtskrivaren och dragspelaren Andreas Svensson som för några dagar sedan krossade armbågen i en halkolycka. Utan dragspel men med tre fiolspelare försökte bandet kompensera Andreas frånvaro och lyckades nästan skapa samma schvung i arrangemangen. Och Andreas var på sätt och vis närvarande genom sina många kompositioner som är traditionella och nyskapande på samma gång. Och vars överraskande tempovändningar nu ekar så njutbart i skallen långt efter konsertens slut.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.