Blogginlägg från 2014-01-04

Publiksuccén på Folk at Heart fortsätter

Med fin röst och gitarr underhöll Christoffer Wadensten (Meadows Ever Bleeding).


Två skönsjungande flickor från Dalarna, Good Harvest.


Samspelt energi med Tullamore Brothers.

Alla bilder: Carina ÖsterlingUkulelegruppen från Fagersta.

DET BLEV EN LÅNG KVÄLLSSESSION under andra kvällen i Folk at Hearts historia. Strax innan halv nio stängdes biljettförsäljningen till Folk at Heart. Då blev det "lapp på luckan" på den senaste festivalen i Örebros musikhistoria och publiksuccén är därmed ett faktum.
   Vi inledde kvällen med att se och höra tvÃ¥ för mig nya men spännande och emotsedda namn, Meadows Ever Bleeding och Good Harvest. Det förstnämnda är ett flexibelt gruppnamn som ibland innehÃ¥ller flera medlemmar men ikväll var det huvudpersonen Christoffer Wadensten ensam. I det stora vardagsrummet Verandan spelade han och sjöng visor med en fin klang i gitarren, röst och lÃ¥tar fick mig ibland att tänka pÃ¥ Justin Currie och det var med stor säkerhet han lät publiken sjunga med i flera sÃ¥nger. Av väldigt förklarliga skäl avstod jag men publiken lät som en etablerad kör.
   Good Harvest, tvÃ¥ tjejer frÃ¥n Dalarna med framtiden framför sig, inleder snart sin skivkarriär med en kommande ep av vilka en majoritet av kvällens livematerial lite rebelliskt inte var hämtade ifrÃ¥n. Lät autentiskt gammalt om duon Hanna Enlöf och Ylva Eriksson som fick mig att faktiskt tänka pÃ¥ Carter Family.
   Den här rapporten fÃ¥r i övrigt bli lite snabbt sammanfattande ty soundchecks och ljudstrul har blivit lite försenade.
   Richard Lindgren Acoustic Band, som bandet sÃ¥ fint uppträder under pÃ¥ Folk at Heart, hade ytterligare en medlem, stÃ¥basisten Robin Mossberg, och bandet förvandlades därför till det officiella Richard Lindgren Band förstärkta med mandolinspelaren Janne Adolfsson. Och en typisk festivalrepertoar med kända lÃ¥tar följde.
   Olle Unenge och Simon Nyberg frÃ¥n det bandet fick, precis som vi, hasta vidare till lokalen Elvys där Tullamore Brothers drog en sedvanligt traditionell konsert. Se den autentiska lÃ¥tlistan nedan. Har hört bandet alltför ofta pÃ¥ senare tid men kan ändÃ¥ inte sluta imponeras av bandets samspelta energi.
   I samma lokal intog sedan bandet FU*K (Fagersta Ukulele Klubb) scenen och efter en del ljudproblem kom de igÃ¥ng strax före kl 22. En sextett med fem män i kilt och fyra ukulele och en helt sanslös repertoar.
   Sällan har en repertoar varit sÃ¥ splittrad, sÃ¥ oerhört osammanhängande men sÃ¥ fantastiskt underhÃ¥llande. De blandade under glada skratt och gott humör "Proud Mary" med "Börja om frÃ¥n början" och "Pojkar pojkar pojkar" med "Ace of spades" och ingenting föll ur ramen.
   SÃ¥ lÃ¥ngt kvällssession, nu tillbaka till vÃ¥ning 1 och hotellrumsspelningarna. Om det finns plats för mig?


/ HÃ¥kan

Allt det här har jag missat

GIVETVIS VÄCKER FESTIVALER AV FOLK AT HEARTS storlek och omfång känslor av otillräcklighet. Att inte kunna vara på mer än en plats samtidigt blir ett problem. Raden av alla missade artister blir, mycket absurt, plötsligt viktigare än de artister du faktiskt får chansen att uppleva och uppskatta live.
   Jag har under nÃ¥gra dagar här skrivit om det jag inte har missat. Till den historien kan vi nu lägga artisterna jag har missat i form av nÃ¥gra fina bilder. Det är min vän fotografen Anders Erkman som skickat nÃ¥gra snygga bilder frÃ¥n fredagskvällens Folk at Heart.


Anders Damberg och Andreas Svensson inviger första Folk at Heart.





Ad Hoc orkestern.


Hege Brynildsen med gitarristen Omar Östli.




Kenny Håkansson och Bill Öhrström.


Sebastien Dubé och Maria Johansson.

/ HÃ¥kan

Första natten med gänget

Mathilda Wahlstedt njöt av att befinna sig i centrum.


Olle Unenges förvandlade sitt soloframträdande till en blandad kompott


Fantastiskt glädjespridande Country Of Origin blev en av Folk at Heart-festivalens stora överraskning under natten.

Alla bilder: Carina ÖsterlingEtt fantastiskt sväng med Richard Lindgren Acoustic Band. Från vänster Olle Unenge, Simon Nyberg, Richard och Janne Adolfsson.

PÅ DEN REDAN KONSTATERADE PUBLIKSUCCÉN Folk at Heart drog publiken till stor del, förutom de som fastnat i baren eller dansade på Scandic Grand Hotels bottenvåning, en trappa upp för fredagsnattens musikaliska övningar. Där väntade små intima föreställningar i hotellrum av varierad storlek. I den trånga hotellkorridoren var det många som letade efter rätt rum och rätt artist.
   Vi inledde med det unga singer/songwriter-stjärnskottet Mathilda Wahlstedt som trots trängsel och begränsat utrymme, jag sÃ¥g egentligen bara halsen pÃ¥ hennes gitarr, lyckades hantera situationen galant i bÃ¥de sÃ¥ng och tal. Genren är överbefolkad av människor som sjunger fint och vackert men Mathilda levererade ocksÃ¥ en känsla som är sÃ¥ viktig för att man ska stanna upp och lyssna. Pappa Benke stod med illa dold stolthet och höll reda pÃ¥ konserttiden, stipulerade 20 minuter.
   Vi hastade vidare till ett annat rum, den här gÃ¥ngen lite större och luftigare, där Olle Unenge skulle framföra sina sÃ¥nger solo. Han inledde med Bob Dylans "Song to Woody" som han tillägnade den nyligen avlidne fotografen Christer Pöhner. Eftersom Folk at Heart ocksÃ¥ är spontana möten och udda konstellationer fick Olle hjälp av mandolinspelaren Janne Adolfsson och artisten Richard Lindgren i nÃ¥gra av sÃ¥ngerna.
   Janne spelade ett hisnande solo pÃ¥ Big Bill Broonzys "I get the blues when it rains" (medan regnet slog pÃ¥ hotellrumsfönstret) och Richard, för kvällen i Gibson-keps, sjöng "Don't think twice it's alright" nästan pÃ¥ egen hand. Olle sjöng ytterligare nÃ¥gra egna sÃ¥nger pÃ¥ svenska, "Vid denna blÃ¥a dörr" och "Det här gamla tÃ¥get", i en föreställning med blandad kompott innan det blev dags att ta en liten paus med vätskekontroll.
   I ytterligare ett minimalt hotellrum stod bandet Country Of Origin, för kvällen sju killar och en tjej (ibland omfattar bandet tio medlemmar), och spred energi, bokstavligen värme och framförallt en fantastiskt glädjespridande musik. De har själva beskrivit sin musik som country, blues, old timey och folkmusik men bakom de lite strikta genrebeteckningarna fanns en otroligt underhÃ¥llande kraft och skickligt spel pÃ¥ alla händer. FrÃ¥n dobro, ett par akustiska gitarrer via bas, mandolin, munspel och tvättbräda till fiol ett enastÃ¥ende imponerande och välrepeterat framförande i sin spontana form.
   Efter den enorma svettpärsen var det skönt att fÃ¥ uppleva ett rymligare och större hotellrum där Richard Lindgren fick visa upp en udda uppsättning av sitt Acoustic Band. Med en blandning av sitt officiella Örebrobaserade kompband, Olle Unenge och banjospelaren Simon Nyberg, och gamle mandolinkompanjonen Janne Adolfsson framkallade Richard ett akustiskt sväng i sitt band av sällan skÃ¥dat slag.
   Han inledde "Dead man" med ett himmelskt vackert munspelsintro för att sedan fortsätta med "Five pints and a wink from Gwendolyn" innan tvÃ¥ av lÃ¥tarna frÃ¥n Richards senaste album "Driftwood (the 309 sessions)", "Make me a pallet" och "A miracle like you", avslutade den 20 minuter korta föreställningen. Richard ursäktade sig för att hans lÃ¥tar är lite för lÃ¥nga och inte hann med fler lÃ¥tar.
   Men själva var vi sÃ¥ dags nöjda med det vi hade fÃ¥tt höra och rundade av kvällen, mellan tvÃ¥ och tre i natt, med en kort sittning i baren innan hotellrummet och sängen väntade. Men enligt uppgifter vid frukostbordet idag var det levande musik pÃ¥ nÃ¥got hotellrum till efter fyra i morse...
   Och snart fortsätter Folk at Heart, andra delen, pÃ¥ festivalhotellet. Fortsättning följer även pÃ¥ den här sidan.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.