Blogginlägg

Publiksuccén på Folk at Heart fortsätter

Med fin röst och gitarr underhöll Christoffer Wadensten (Meadows Ever Bleeding).


Två skönsjungande flickor från Dalarna, Good Harvest.


Samspelt energi med Tullamore Brothers.

Alla bilder: Carina ÖsterlingUkulelegruppen från Fagersta.

DET BLEV EN LÅNG KVÄLLSSESSION under andra kvällen i Folk at Hearts historia. Strax innan halv nio stängdes biljettförsäljningen till Folk at Heart. Då blev det "lapp på luckan" på den senaste festivalen i Örebros musikhistoria och publiksuccén är därmed ett faktum.
   Vi inledde kvällen med att se och höra två för mig nya men spännande och emotsedda namn, Meadows Ever Bleeding och Good Harvest. Det förstnämnda är ett flexibelt gruppnamn som ibland innehåller flera medlemmar men ikväll var det huvudpersonen Christoffer Wadensten ensam. I det stora vardagsrummet Verandan spelade han och sjöng visor med en fin klang i gitarren, röst och låtar fick mig ibland att tänka på Justin Currie och det var med stor säkerhet han lät publiken sjunga med i flera sånger. Av väldigt förklarliga skäl avstod jag men publiken lät som en etablerad kör.
   Good Harvest, två tjejer från Dalarna med framtiden framför sig, inleder snart sin skivkarriär med en kommande ep av vilka en majoritet av kvällens livematerial lite rebelliskt inte var hämtade ifrån. Lät autentiskt gammalt om duon Hanna Enlöf och Ylva Eriksson som fick mig att faktiskt tänka på Carter Family.
   Den här rapporten får i övrigt bli lite snabbt sammanfattande ty soundchecks och ljudstrul har blivit lite försenade.
   Richard Lindgren Acoustic Band, som bandet så fint uppträder under på Folk at Heart, hade ytterligare en medlem, ståbasisten Robin Mossberg, och bandet förvandlades därför till det officiella Richard Lindgren Band förstärkta med mandolinspelaren Janne Adolfsson. Och en typisk festivalrepertoar med kända låtar följde.
   Olle Unenge och Simon Nyberg från det bandet fick, precis som vi, hasta vidare till lokalen Elvys där Tullamore Brothers drog en sedvanligt traditionell konsert. Se den autentiska låtlistan nedan. Har hört bandet alltför ofta på senare tid men kan ändå inte sluta imponeras av bandets samspelta energi.
   I samma lokal intog sedan bandet FU*K (Fagersta Ukulele Klubb) scenen och efter en del ljudproblem kom de igång strax före kl 22. En sextett med fem män i kilt och fyra ukulele och en helt sanslös repertoar.
   Sällan har en repertoar varit så splittrad, så oerhört osammanhängande men så fantastiskt underhållande. De blandade under glada skratt och gott humör "Proud Mary" med "Börja om från början" och "Pojkar pojkar pojkar" med "Ace of spades" och ingenting föll ur ramen.
   Så långt kvällssession, nu tillbaka till våning 1 och hotellrumsspelningarna. Om det finns plats för mig?


/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.